Ömsint om konsten att våga vara modig.
Zappe är en stugsittare som tar in världen genom att zappa på radion – Vilding är en verklig äventyrare som klättrar i berg. Han gör noggranna packlistor – hon kastar sig oförskräckt ut i det blå. Han bygger modellflygplan – hon flyger på riktigt.
Koreografduon Räserbyrån (Katarina Eriksson och Per Sacklén) leker med de kontrasterande personlighetsklichéerna i barndansföreställningen Zappe och Vilding på Zebradans men utan att göra parodi.
Dansaren Mikael Mengarelli (Zappe) gör en fin, ömsint tolkning av den så gärna förlöjligade stugsittaren. Jessica Mazzi (Vilding) övertygar lika mycket när hon dansar, hoppar, leker och springer, även om hennes roll lämnar betydligt mindre utrymme för gestaltande finsnickeri. Givetvis möts de två motsatserna mot slutet.
Jämfört med årets två tidigare danspärlor på Zebradans – ”Sprätt hönskabaré” och ”Allt man vill” – är Zappe och Vilding mer konventionell och förutsägbar. Och förvånansvärt, låt vara medvetet, allvarlig. Man vill mer än bara underhålla, möjligen ”vill” en smula för mycket. Föreställningen kunde också ha varit lite tajtare.
Zappa och Vilding lyckas ändå underfundigt och mångsidigt gestalta ett lika angeläget som viktigt ämne. Vi lever ju alla, barn som vuxna, i ett ständigt sökande efter balans i tillvaron, mellan vår trygghetsnarkomani och upptäckarlusta. Till livets stora utmaningar hör att sova gott och ändå leva vaket. Och hela tiden dansa.