Simon Gärdenfors är serietecknare. Tidigare i år gav han ut boken ”Nybuskis” där chockgrova drifter med rasism och en man som har ”fullbordat samlag med sin biologiske son” blandas med skämt helt utan udd, som en teckning av en gubbe som fiskar men råkar få upp ... en sko.
Vad skiljer nybuskis från buskis?
– Nybuskis är medveten, väldigt postmodern humor. Den bygger mycket på referenser. Som öde ö-skämten, de anspelar på en klassisk buskisskämtteckningsgenre som man nästan måste känna till för att förstå vad som är kul.
– Det som också skiljer sig från gamla buskisteckningar är att då var det mycket sexskämt, eftersom sex kanske var lite förbjudet. Nu är det övergreppshumor som chockerar.
Incestskämten lär ju ingen ta på allvar, men jag kan tänka mig att rasister skrattar med i rasistskämten. Hur tänker om det?
– Det var en man som råkade komma förbi på releasekalaset och som blev helt vansinnig när han öppnade boken, ”Det här är ju inget annat än ren nazism!”, sa han.
– Och visst, så kan det se ut. Men jag har nog ganska pissförnuftiga åsikter egentligen. Boken är smyg-pk. Att skämta om rasister är ju bara en del i att det finns rasister. Det är ju knappast mer upprörande att skämta om dem än att de finns.
Finns det humor som du själv blir illa berörd av?
– Jag kan bli illa berörd av sexskämten i till exempel Dasstidningen för att de är så svenniga. Varför det är ett problem? För att jag, haha, har fördomen att Medelsvensson har väldigt mycket fördomar när det gäller sånt som könsroller och rasism.
Några av stripparna i "Nybuskis"-boken finns på http://nybuskis.blogspot.com/
LÄS MER!
110 år av buskis i Stockholm – läs mer här!
Åsa-Nisse 21 – nu tjuvfiskas det i Knohult igen.
"Vi skrattar ju åt samma saker", buskisproffset Siw "Augustina" Carlsson är övertygad om att samma skämt går hem i Stockholm som på landsbygden.