Improviserad terapi inför publik. Det erbjuder Kulturhuset i "Psykakuten", som tar formen av lunchteater.
Skådespelaren, skribenten och programledaren Paula McManus har alltid spelat teater för att förändra världen. Med sitt senaste projekt, ”Psykakuten”, vill hon bjuda in publiken att värma sig i omtanke och improviserad medmänsklighet.
Hur kom du på tanken att göra improviserad terapiteater?
– Det var när jag såg en pjäs på Brunnsgatan 4 som var så anspråkslös och fin att jag insåg att om jag vore ensammast på hela jorden så skulle jag komma hit. En sån föreställning ville jag göra! Jag är lite trött på all plojimpro, men med improvisation blir det alltid schyst stämning. Det vill jag använda till att hjälpa folk med deras problem, förklarar Paula McManus.
Tre improvisatörer och en terapeut medverkar i ”Psykakuten” som spelas på Kulturhuset. Den ges mellan klockan 12 och 13, lunchtimmen, och varje gång tas ett nytt tema upp; det kan vara kärleksrelationer, livsavgörande beslut eller vänskap. Vem som helst får skicka in problem de grubblar över.
– Frågorna ställs anonymt så vi skapar en fiktiv problemställare tillsammans med publiken. Vem kan ha skrivit det här brevet? Man, kvinna? Ålder? Sen får den personen förklara sitt problem och så improviserar vi kring det.
Paula McManus själv är mest spänd inför temat ”Livet och döden” (8 april). Dels för att hon är livrädd för döden, dels för att hon funderar över allt som ryms i ett så stort och pretentiöst ämnesområde.
Du har ingen egen fråga då?
– Jo, jag har nyligen utvecklat en svår kräkfobi som jag tror kan hjälpas med kbt-terapi. Ett tag orkade jag inte ens vara med på Facebook, alla skrev bara om vks (vinterkräksjukan). Jag påstod att jag behövde en paus men egentligen var jag rädd.
”Psykakuten”, Kilen, Kulturhuset, Sergels torg 1, t T-Centralen, onsdag18 mars, kl 12. Temat är jobbproblem.