Hon har gjort dansföreställningar med kungspudlar, motorsågar och yxor. I koreografen Dorte Olesens senaste projekt går äldre kvinnor i en långsam procession genom Stockholm - med varsin skottkärra.
"Kvinnor och skottkärror" är den raka titeln på koreografen Dorte Olesens aktuella verk. Det är också vad det är frågan om: Med start måndag 23 mars, vid Gullmarsplan, och final fredag 27 mars, vid Roslagstull, rör sig en procession om elva kvinnor i långsam mak genom Stockholms gator. De går tre timmar om dagen, mellan kl 13.30 och 16.30, med stopp för nummer där de lyfter, står i och dansar med skottkärrorna.
Dorte Olesen, hur fick du idén till det här?
– Jag gjorde Huggande kvinnor [i januari 2009, där kvinnor över 50 år högg ved på Sergels torg, reds anm] och skulle fortsätta det projektet, Uppdrag 50+. Idén kom sig av att jag ville göra något som får folk att stanna upp och titta. Ett grönt inslag i en urban miljö.
Stannar de upp? Eller hur reagerar folk på er framfart?
– Vi har fått jätteroliga kommentarer."Ta vad ni vill ha!" var det en farbror som ropade i går. Och unga flickor har kommit fram och undrat vad vi håller på med när vi ligger i skottkärrorna. Folk frågar vad det betyder, det vi gör. Jag gillar att göra projekt som sätter i gång ett fantasitänkande och får folk att tänka ”vad betyder detta för mig?”.
Vad betyder det för dig själv?
– Vi är en liten grupp människor som försöker få Stockholm att stanna upp ett slag. Vi lever i ett samhälle där vi konsumerar otroligt mycket, att gå runt med skottkärror i stadsmiljö då, det är ju en tydlig protest mot konsumtionen. Det finns också ett miljötänk i det så klart. Går i ett väldigt lugnt tempo. Får trafiken att stanna upp, får folk att stanna upp.
Ni stannar på vissa ställen och gör nummer också?
– Ja. Jag går först och styr ledet. Jag bestämmer hur länge vi stannar på de olika platserna. Vi försöker stå ganska länge, så att man får en klar bild av att "här tänker de faktiskt stå ett tag". Och börjar fråga sig: "Vad ska de göra nu? Och nu, och nu?"
"Kvinnor och skottkärror" är en del av ditt projekt "Uppdrag 50+", där kvinnor över 50 år, utan dansbakgrund, medverkar. Vad handlar det om?
– Det hela handlar, från första början, om att när man pratar om ålderdomen så är det ofta med en ganska negativ laddning. Det handlar om pensioner, sjukförsäkringar och hur ska det gå? Det finns en destruktiv bild av åldrande. Det vill jag ändra på. Jag tycker att vi borde vara bättre på att uppskatta visdomen och ta tillvara det som de äldre har fött fram under sin livstid.
Efter motorsågar, yxor och skottkärror, vad är nästa steg i "Uppdrag 50+"?
– Det kan jag inte säga. Men det är något som kommer att synas i Stockholm på gator och torg.
Innan det här drog i gång, när drog du en skottkärra senast?
– Jag har en skottkärra på landet. Liksom när jag gjorde "Huggande kvinnor" så kom inspirationen därifrån. Jag kan inte förstå hur man kan leva utan skottkärra, i alla fall inte om man lever på landet.
Med den här erfarenheten i ryggen, har du några tips för hur man drar en kärra på bästa sätt?
– Vi har jobbat mycket med balans. Vi använder en gedigen skottkärra, som vi lyfter, står i, vänder och vrider på. Vi utmanar redskapet – och jag de medverkande kvinnorna. Den äldsta är 70 år. Hon lyfter skottkärran, som väger 15 kilo, över huvudet. Det är ett häftigt redskap att jobba med, och som man inte vanligtvis förknippar med dans.