Under Pride får man ofta känslan av att gayvärlden är som en stor sammansvetsad familj. Det finns liksom en föreställning om att bögar och flator är så himla solidariska med varandra. Men stämmer det? Har inte individualismen påverkat dem lika mycket som alla andra?
Det funderar Carl Olof Berg, Robert Fux, Farao Groth och Per Öhagen över i sin nya föreställning ”Tre björnar och en utter – bögar är inte solidariska”.
– Egentligen är det konstigt, bögar är en väldigt löst sammansatt grupp, men precis som andra grupper som på något sätt har varit utsatta förväntas vi hålla enad front och vara solidariska med varandra. Men hur fungerar det i praktiken, frågar sig Carl Olof Berg som tidigare har arbetat som koreograf på Dansens hus, Stadsteatern och Melodifestivalen.
Robert Fux är kanske mest känd från ”Salong Giraff”, Per Öhagen spelade med i ”Cabaret” på Dramaten, och Farao Groth var programledare för ”Böglobbyn”. Med sina bakgrunder i teatern, dansen, humorn och dragshowvärlden verkar de ha en hel del gemensamt, men Carl Olof Berg menar att de har ganska skilda erfarenheter av gayvärlden.
– Vi försöker komma fram till vad vi delar och vad som skiljer oss åt. De andra har jobbat mer i nattklubbssvängen som nästan har blivit synonym med gayvärlden. Men det är ju en tolkningsfråga: Vad är gayvärlden? Och vilka är det som definierar den?
Vad kommer ni fram till då?
– Jag vet inte om vi har några raka svar, det viktigaste är just att ställa frågorna. Att gå upp på scenen och berätta om våra erfarenheter är en solidaritetshandling i sig. Vi kommer att plocka isär en del myter och hoppas båda roa och oroa publiken.
Björnar och uttrar är en subkultur inom gayvärlden. Klassiska björnar är äldre och gärna håriga, medan en utter är lite yngre och gärna vill vara med björnarna.
Men ni ser väl inte ut som några klassiska björnar?
– Jag vet inte, jag har i alla fall hamnat i björngruppen. Jag har en hårig bringa.
”Tre björnar och en utter”, Teater Scenario, Hantverkargatan 78, t Fridhemsplan, premiär onsdag 29 juli kl 18.