NYLIGEN GJORDE CARIN WESTER ”studiebesök” på en klubb. Hon räknade till elva plagg i egen design.
– Det var nog rekord, säger hon.
Klubben var Fredsgatan 12, trappan och de två terrasserna där Stockholms yngre medie-, reklam- och kulturmakare samlas sju dagar i veckan. Det är kärnan i Carin Westers kundkrets.
CARIN WESTER TAR EMOT i den ljusljusgråmålade butiken på Rörstrandsgatan 24. Här hänger sommarens kollektion, inklusive klänningen som var vårens hit i mode-Sverige. Storblommig i blått, lila, koppar och benvitt figurerade den i så gott som varenda tidningsspalt och modeblogg. Men nu är det våren och sommaren 2009 som gäller. På kontoret, eller ”skruttrummet” som Carin Wester kallar utrymmet innanför butiken, viker Kattis Irenius inbjudningar i röd-blå-kantade airmail-kuvert. Elin Nordberg syr; en sändning jerseyplagg har anlänt alldeles för slappa från fabriken.
VISNINGARNA PÅ BERNS under Stockholms modevecka är normalt sett en angelägenhet för bransch och press. Men Carin Wester öppnar dörrarna; visningen äger rum i parken utanför. Alla som vill får komma. Det finns ingen catwalk, modellerna går på grusgångarna i Berzelii park.
– Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att få så många människor som möjligt som bär mina kläder att se visningen, säger Carin Wester.
– Nu hittade vi ett sätt att göra det. Temat för visningen passar bra med att vara utomhus.
Vad har du på dig i dag?
– En egen sommartröja, jag sydde den som en på-stranden-tunika. Vanliga strumpbyxor och Acneskor.
Syr du ofta kläder till dig själv?
– Jag gjorde det förr. Men jag är inte så bra. Trikå kan jag, men annars går det mest sönder. De första kollektionerna sydde jag själv, fast jag inte riktigt kan. Man måste nog göra det.
Företaget heter Carin Wester. Varför valde du ditt eget namn?
– Det var inte helt enkelt. Det blir väldigt personligt när företaget heter som en själv, men till slut kändes det ändå rätt. Men det ÄR konstigt när man står här i kassan och folk pratar i mobilen ”ah, jag är på Carin Wester”.
Är det en nackdel att det blir personligt?
– Ja, lite. Allt man gör blir förknippat med varumärket. Som privatperson är det ganska viktigt att jag fungerar som en ambassadör för varumärket. De gånger jag vill vara det, om jag går på ett modeevent till exempel, så är det så klart inga problem. Men om jag sitter på en pub med mina vänner vill jag kanske inte förknippas med det. Det känns som att man aldrig kan spåra ur.
Tillbaka till modeveckan. Plöjer du visningar på nätet från andra modeveckor?
– Stockholms modevecka ligger ju långt tidigare, så inte för att få inspiration. Men i rent studiestyfte är det rätt kul. När det gällde min blommiga klänning till exempel, så var det inte alls klart att det skulle bli en sådan succé under modeveckan här. Det var först när man såg allt blommigt på Parisvisningarna som man förstod att den skulle bli viktig. Och sedan gick det ganska snabbt tills den blev det.
Folk kollar på visningar lite på samma sätt som man följer sport.
– Jo. Mode har ju blivit ett mycket större intresse. Det märks skillnad bara gentemot när jag startade mitt märke för fem år sedan. 2006 var en brytpunkt. Då började man bjuda in bloggare och inte bara journalister på visningarna. Och nu är bloggarna så viktiga att de sitter bredvid modechefen på Elle. Det har blivit så eftersom de är så snabba på att sprida nyheten och säga vad de tycker om en visning.
Vilka är de viktigaste bloggarna?
– Störst är väl Eleonore Nygårds för Modette, Karolina Skande (Hotspot), Elin Kling (Kanal 5) och Robin Klang (Klang.blogg.se). Jag kollar dem då och då, det är roligt att se vad som skrivs.
Det måste vara en tacksam tid att vara klädskapare.
– Ja. Fast modet snurrar lite för snabbt just nu. Jag gör två kollektioner om året. När man har haft en visning sprids bilderna direkt. Man är rädd att folk tröttnar innan plaggen ens har kommit ut. Och i Sverige har vi dessutom tre stora modeföretag – Weekday, Monki och H&M – som producerar väldigt mycket mode för lite pengar. För att jag ska kunna ta en tusenlapp mer för ett plagg – och det måste jag göra eftersom jag gör dem i mycket mindre upplagor än de – så måste mitt plagg vara så mycket bättre.
– Jag har inget intresse av att ha ett billighetsmärke, men jag önskar att jag kunde jobba mer ”i säsong”.
Varför är det så många märken som bara gör kläder i små storlekar?
– Därför att det, tyvärr, är så att små storlekar fortfarande säljer bäst.
Är det verkligen så?
– Ja. Om vi tar den blommiga klänningen som exempel, så tog extra small slut först. Vi kunde ha sålt hur många som helst.
Men är inte det konstigt? Folk blir ju större när de blir äldre, samtidigt som de blir äldre och får råd att köpa kläder?
– Jo. Det går inte ihop. Mitt märke köps av ganska många unga tjejer. De storlekar som säljer bäst är extra small och large. Det köper kvarterets damer, så det tar också slut snabbt.
Är det fult att göra extra large?
– Nej. Men det är ingen som köper. Man kan göra en large stor som en extra large, och då säljer den. Det är bara psykologi. Det är samma sak på herr, fast tvärtom, där vill ingen köpa extra small.
Nu ska ni visa vår- och sommarsäsongen för 2009. Vilken är den nya blommiga klänningen?
– Den är absolut med. Den är lite mer extrem. Jag vet inte om folk förstår att det är den, men den är absolut med.
Hur ser kollektionen ut?
– Jag är ju känd för att göra ganska kyska kläder, haha. Den här kollektionen är lite mer sensuell. Lite mer hud och kropp.
Den skräddade herrtrenden har varit väldigt tydlig de senaste åren. Hur het är gubben 2009?
– Jag gillar ju gubben, jag har alltid gillat gubben. Tidigare har han varit väldigt töntig. Nu har han blivit fin. Gubbe går på fest.
Gubbe går på fest?
– Ja. Han har vattenkammat sig och rakat sig och strumporna går upp till knät ordentligt och skorna är knutna med en fin rosett.
Vad utstrålar han?
– Han är väldigt, väldigt mysig. Det här romantiska som när man tittar på ett par som sitter på bussen och båda har beige trenchcoat och hon håller en bukett i handen och han håller henne i andra.
Är han folkpensionärsgubben eller chateaugubben?
– Han är nog folkpensionärsgubben.
Konsumgubben eller Gubbrumsgubben?
– Konsumgubben, definitivt. Men Konsumgubben när han ska gå på kalas.