Praktiskt och bärbart har varit genomgående under Stockholms modevecka, och de sista visningarna var inga undantag. För det fantastiska får man fortfarande vända sig söderut.
Paris är fantasin, Stockholm verkligheten. Samtidigt som John Galliano för Dior, Christian Lacroix och Ricardo Tisci för Givenchy skickade ut sina chiffongbomber under haute couture-visningarna i den franska huvudstaden, avslutades Stockholms modevecka med ännu mer bärbart. Visningarna var lagom och ofta jeansbaserade. Minimarket fick modebloggarna att gå i taket av lycka med en kollektion fylld av söta och prydliga klänningar. Mycket tjejigt med en viss dos damighet.
The Local Firm uppmärksammades för sin debutvisning i våras, forne Tiger Jeans-designern Richard Hutchinson och hans kompanjon Axel Nyhage verkade ha slagit an på ett behov av androgyna, lätt råa varianter på klassiska plagg. Plus en del ovanligt bra jeansmodeller. Förväntningarna var därför höga på andrakollektionen, och de uppfylldes inte fullt ut. Bra jeans igen, en del fina skjortdetaljer, men över lag rådde en viss brist på sammanhållande personlighet.
Om The Local Firm representerar den hårdare sidan av Stockholms modemän, är Carin Wester den mysiga. Veckans bästa visning tog plats ute i Berzelii park och var öppen för alla som ville titta på killar i blommiga pyjamasbyxor och naivistiska stickade tröjor. Bortsett från de aningen övertydliga spetshandskarna och strumporna var också damklädernas sjuttiotaliga och romantiska känsla fin. Överdimensionerade ärmar parades med korsettliv i smutsigt pastellrosa och ordentliga klackskor.
Denna gång saknade modeveckan mycket av den fantasi som funnits tidigare säsonger. Varken Sandra Backlund, Helena Hörstedt eller Martin Bergström syntes till, inte heller Nakkna, Blank eller Diana Orving. Det hela blev därför lite rumphugget, och det borde ligga i arrangörernas intresse att få tillbaka bredden. Förhoppningsvis redan till visningarna i januari 2009.