Om du ser mönster av vita kritspår på en vägg eller klippa är det troligtvis inte någon form av rebellisk gatukonst. Större chans då att en boulderingklättrare varit i farten. Bouldering innebär bergsklättring på låg höjd och utan hjälpmedel som rep och bultar. Utmaningen ligger i att med några få rörelser ta sig upp på stenblocket eller väggen. Jenny Bäckström har klättrat sedan 2000 och driver klätterföreningen Blocstar i Stockholm.
– Bouldering kommer från engelskans ord för klippblock (boulder), säger Bäckström. Men i Stockholm blir det mer småväggar man får klättra på. Det handlar inte om uthållighet som i vanlig bergsklättring och det är inte heller höjden som räknas utan att man över huvud taget kommer upp.
En av tjusningarna med bouldering är att vilket stenblock som helst kan vara en potentiell klättervägg. Det gör att klättrarna hjälps åt att tillsammans kartlägga landets bergsväggar, eller ”problem” som klättrarna kallar det.
– Den som hittar en ny väg upp för en klippa får döpa problemet och sätta en svårighetsgrad på klättringen. Det är svårt att veta exakt vilken svårighetsgrad en klättring har, det är inte som höjdhopp där man kan mäta centimeter. Men därför får andra klättrare verifiera svårigheten.
Sajten Sverigeföraren fungerar som internetuppslagsverket Wikipedia, där både traditionell klättring, isklättring och boulderingproblem listas geografiskt. Precis som i Wikipedia kan vem som helst komplettera med information. När Bäckström beskriver klättrandet påminner det om en annan datoraktivitet, tonåringens maniska datorspelande för att ta sig till nästa bana:
– Man faller hela tiden. Det är sällan man kommer upp på första försöket. Det finns folk som nöter på ett enda problem i timmar, hur händerna och fötterna ska flyttas i en uttänkt sekvens. Men kroppen lär sig till slut hur den ska göra.
Vad är det bästa med bouldering?
– Ingen sele, inga bultar, bara jag och repet. Det är det som fascinerar. Sedan är det lite ensamt med vanlig klättring med rep. Man är 20 meter upp i luften och har inte kontakt med någon. När vi klättrar samlas vi alla ett gäng och åker ut, ofta till Uppsala eller Värmdö, och de som inte klättrar står precis under beredda att ta emot om man skulle tappa fästet.