Hovet, 18 april 2003. Det är SM-final i innebandy och stämningen är på topp. Lagen värmer upp och ur högtalarna dånar Göteborgsrapparen Pst-Q:s nyskrivna innebandyjingel:
”Det är Sveriges största inomhusidrott / En sport som alla kan spela och / det är full fart framåt utan avbrott / Man löper, fintar och skjuter slagskott / Med klubban i handen och en boll med hål / startar man jakten att få bollen i mål / Innebandy kan man lära dem flesta / men bäst i Sverige är världens bästa”
Pst-Q, välkänd rappare i Mobbade Barn med Automatvapen och en på den tiden omtalad våldsironiker, var en minst sagt otippad samarbetspartner med svenska elitinnebandyförbundet. Han minns ”Innebandy-rap” med glädje.
- Det var en kompis lillebror som var involverad i det där, förklarar han. De frågade om jag kunde göra en låt och det var ju, öh, förvånande i sig.
Det var ju ett ganska oväntat drag från dig?
- Ja, och det var fruktansvärt svårt att skriva en låt om innebandy, även om jag fick helt fria händer. Men jag såg det som en utmaning.
Var det cashen eller kärleken till innebandyn som lockade mest?
- Nja, jag tyckte väl om att spela innebandy när jag var liten. Men nu handlade det mest om att göra min kompis en tjänst.
På stan ringer upp SM-finalens projektledare Roland Pettersson för att kolla vad vi kan förvänta oss att höra i år.
- Nej, i år blir det ingen jingel, säger han.
Varför inte det?
- Nja, det vet jag faktiskt inte. Vi har inte haft en jingel sedan 2003, faktiskt.
Jaha, så ”Innebandy-rap” blev den sista jingeln. Vad fick den för reaktioner?
- Det vet jag inte. Ska jag vara ärlig lade jag nog inte märke till den alls. Jag höll mest på att övervaka innerplanen.
Är musiken viktig i innebandy?
- Det är den verkligen. Vi spelar mest sån musik som hörs på Radio NRJ. Innebandy har högt tempo och många skiftningar. Det är ju en sport som bygger på ungdomlighet.