Är du sugen på att börja jogga, men har svårt att komma i gång? Eller väljer du att avstå för att det är så trist att jogga ensam? Eller är du kanske rädd för att vara ute på egen hand?
Det är inget att skämmas för. Dessutom finns hjälp att få. Alldeles gratis dessutom.
Mårten Westberg, analytiker och långdistanstränare i anrika Fredrikshofs IF erbjuder alla som vill att vara med på Hofvets löpträningar på måndagar och onsdagar. Mårten startade nyligen den så kallade busslinjen, men namnet är något missvisande.
Tanken var att de joggingsugna skulle samlas vid busshållplatsen vid Floras kulle i Humlegården klockan 17.45. Därifrån skulle de jogga till busshållplatsen vid Östermalms idrottsplats. Där skulle andra joggare ansluta en kvart senare och så skulle alla ge sig ut i Lill-Jansskogen.
Det har inte varit någon trängsel i Humlan hittills, men däremot vid Östermalms idrottsplats, och Mårten Westberg njuter ju fler som sluter upp.
Men kan man verkligen som vanlig joggare ha något utbyte av att springa tillsammans med elitlöpare? Det kan ju inte vara roligt för någon part? Eller?
– Alla ska kunna vara med och man ska kunna välja tempo.
Det hela inleds med fyra kilometers uppvärmning, som det kallas på långdistansspråk. Kanske vill man öka på dosen vartefter och då ska det gå bra. Gruppen kör nämligen resten av träningen i intervaller på 10 x 1000 meter och då har löparna chansen att välja vilken av de fem grupperna som passar bäst. Några av grupperna kör nämligen hårdare än andra.
– Den delen av träningen är, till skillnad från uppvärmningen, den allvarliga delen.
– Några springer tysta, andra pratar medan de springer, säger Mårten Westberg, som avslöjar att det finns både militärstrateger, läkare och andra akademiker i gruppen.
INSPIRATIONEN TILL detta fick Mårten Westberg redan på 1980-talet då han vid ett par tillfällen gästade University of Loughborough i England. Stjärnan med stort S var medeldistansaren Sebastian Coe, men i gruppen fanns flera andra engelska ess.
– De hade över hundra löpare med på träningarna. De sämsta var rena motionärer, men det gjorde ingenting för de hade extremt roligt, säger Mårten Westberg.
– Löpning är en social sport. När min grupp springer är det som ett kafferep. Vi pratar om allt, men rätt sällan om löpning.