Det första man tänker på är sperma.
De blå lysrören i taket på spelhallen målar nämligen allt i samma fluorescerande färg som när brottsplatsundersökarna i ”CSI” jagar kroppsvätskor med uv-ljus.
Nästa sak man reflekterar över är att allt är övergivet. Maskinernas ekande kakofoni av kulsprutesmatter och hårdrockssoundtrack understryker bara hur tomt det är i lokalen. Jag räknar det till totalt 57 maskiner i rummet, alla står oanvända. En ljuspistol hänger utanför hölstret i sin sladd. Ute i flipperdelen står elva bord uppradade som blinkande gravstenar. Över huvud taget är känslan som att vandra genom ett mausoleum.
Enligt personalen i kassan är det mer livligt på helgerna, men en vanlig tisdagskväll som denna är pulsen långt under viloläge. Fyra personer kommer in i lokalen under den timme vi är där:
Ett ungt par som väldigt symtomatiskt väljer det enda analoga spelet i hallen – lufthockeyn.
En liten pojke som ställer sig och rycker i spakarna till ett spel han inte lagt i några pengar för.
Och en tonårig kille som sätter sig i förarhytten till ett av bilspelen.
– Den här bilen sladdar inte som den ska, klagar han för sin flickvän efter att ha kört en runda.
– Det är för att det är ett jävla cp-spel, förklarar han tålmodigt för henne när hon inte svarar.
Sen går de.
Det är tydligt att de fysiska arkadspelen för en tynande tillvaro på 2000-talet. Förklaringarna är flera. En stor anledning är genombrottet för spelkonsolerna, som plötsligt kunde ge samma prestanda som en arkadmaskin – med skillnaden att man inte behövde mata dem med växelmynt varje gång man ville spela.
– Att konsolernas onlinetjänster, som till exempel Xbox Live Arcade, erbjuder både de klassiska arkadspelen och den high score-koncentrerade tävlingsformen är ett annat skäl till att de hallarna dött ut, säger Tobias Bjarneby, arkadfantast och chefredaktör för speltidningen Level.
– Arkadtraditionen lever på ett sätt vidare genom de sociala och tillbehörsdrivna spelen som ”Guitar hero”, och hela Nintendo Wii-formatet, tillägger han.
Ska man ta ett socialantropologiskt grepp på det så finns det även kulturella skillnader mellan en stad som Stockholm och, säg, Tokyo. I Sverige är alla sorters spelmaskiner, från flipper till automatiska kortspel som Jack Vegas, förknippade med vägkrogar och vinylklädda säten, bearnaisesås på flaska och skumma källarlokaler.
– Vi har ingen rotad tradition av arkadspel som erkänd umgängesform, så när spelentusiasterna började lockas mer av onlinetävlingar och lan-partyn fyllde arkadhallarna inte längre någon funktion, säger Tobias Bjarneby.
Den här tisdagskvällen på Heron city är det uttalandet bara en förbiblåsande marklöpare ifrån att vara absolut sanning.
Missa inte! Kristoffer Ahlströms rapporter om spelhallar i allmänhet, från Bingo live och rollspelscentrumet Dragon's Lair.