Mina styvföräldrar var två muskulösa, mordiska män i avklippta jeansjackor och nit­armband. De hette Billy och Jimmy och var huvudpersonerna i arkadklassikern ”Double Dragon”. Precis som för många andra som växte upp på 80-talet var spel- och flipperhallen mitt andra hem. Att kliva in i dånet och flimret från dussintalet spelmaskiner, genom svett och tobaksrök, var själva definitionen av gemyt och gemenskap. Det var där och då som jag först upptäckte känslan av tillhörighet. Den känslan – eller jakten på den – går sedan igen hos människor i flera olika sammanhang allt eftersom man avancerar genom livets stadier; på arbetsplatsen, på bowlingkursen eller i bingohallen.

Men något har hänt. För att vara mer specifik: tekniken har hänt. Den fysiska, sociala kontakten människor emellan har luckrats upp av tekniska möjligheter och, som ett resultat av dem, ett mer tillgängligt utbud av kultur och nöje. Det analoga sättet att umgås har slagit över i det digitala. Anledningarna till att behöva lämna hemmets trygga vrå för att söka sällskap eller kulturellt utbyte har med andra ord blivit färre när allt finns inom ett knapptrycks avstånd.

Det kommer såklart alltid finnas entusiastföreningar och retroromantiska spelträffar – i fredags hölls till exempel OS i flipper av klubben Stockholm pinball. Men hur ser vardagstillvaron ut på de platser som förut var så naturliga knutpunkter? Finns det liv i hallarna efter onlinerevolutionen?

Missa inte! Kristoffer Ahlströms rapporter från Bingo live, arkadspelhallen på Heron City och rollspelscentrumet Dragon's Lair.