När DN besökte Åkerblads första gången för drygt tre år sedan föll Hotellpatrullens utsända som mogna viktoriaplommon för den atmosfär av genuin dalakultur som präglar Tällbergs äldsta hotell.
Denna vackra vårdag är vi tillbaka i idyllen och kan bara konstatera att vi blir lika charmade.
Det är pyntat och rent, varje vinkel och vrå är möblerad med typiska inredningsdeltajer. De dekorationsmålade väggarna är bemängda med vävnader, torkade kransar och hyllor med gamla prydnadssaker. Trägolven knarrar hemtrevligt under de låga taken, brasan sprakar och i receptionen hälsas vi glatt på sjungande dalmål.
Det är utan tvivel ett vinnande koncept som med åren har gjort det möjligt för familjen Åkerblad att succesivt utvidga verksamheten med nya tillbyggnader och en fortlöpande upprustning av hotellrummen. Sviterna har blivit fler, liksom bubbelbaden - med tydlig inriktning på en alltmer internationell publik.
Själva har vi valt ett vanligt dubbelrum - och blir inte besvikna. Färgerna går i rosa och benvitt med rosenmönstrade gardiner och sängöverkast, lasyrmålade väggar och träpaneler.Trots att rummet är ganska litet känns det ändå luftigt tack vare sitt burspråk och den lilla balkongen på kortväggen.
Badrummet däremot verkar ha övergivits av underhållsdetaljen. Toalettstol och handfat är spruckna och kaklet har fastgrodda fläckar.
Men sådana futiliteter är snabbt glömda när vi bänkar oss vid vårt linnedukade middagsbord i den äldre av hotellets matsalar. Menyn ser kul ut: Kall fänkålssoppa med torrsaltad fläskrygg, karljohanfärserad gös och råsockerbakat fikon som avslutning. "Det är mycket pernod i soppan, vi har ju en fransman i köket", upplyser oss den galante servitören. Soppan är god och len och den lilla intensivt salta fläskbiten fungerar som en pikant smakförhöjare.
Även gösfilén, som dock inte är riktigt varm, har angenäm inramning av en krämig risotto med rucola och en kraftig, rostad buljong med stänk av citrus. Den lätta mineraltonen i Åkerblads egenimporterade chardonnay från södra Frankrike är ett utmärkt sällskap. Vinet är också synnerligen prisvärt.
Svensk gräddädel på tunnbröd blir en lagom avrundning på det salta, före finalen med glass, fikon, kanderade valnötter och ett glas utsökt beerenausläse, sött tyskt kvalitetsvin.
Från frukosten morgonen därpå, serverad i den nyare så kallade släktsalen, behöver ingen gå hungrig. Bäst på buffén är det hembakta brödet, sämst det lite halvsnåla fatet med uppskuren frukt.