Vad i hela världen ska du där och göra? Har du inte semester? utbrast damen i tvätteriet i Sidari på norra Korfu uppbragt.
Jag hade just berättat att jag skulle åka över till Albanien. Hon tyckte jag var galen.
Från strandstolarna i Sidari ser man silhuetten av Albaniens dramatiska berg. Klara dagar framgår det att det är ett vackert land.
Men avståndet mellan Korfus massturism och Albaniens fattigdom är betydligt längre än sundet. Dock är det inte evigt. I alla fall är det vad albanerna i kuststaden Saranda hoppas på.
För bara fyra år sedan var här skottlossning och plundring på gatorna. Såväl bank som post rånades, många hus förstördes och människor mördades. Många var desperata efter det att pyramidspelen brutit samman. De var ruinerade efter att ha sålt sina djur och hus för att satsa på spelet.
Numera byggs det febrilt i Saranda. En strandpromenad à la Cannes med palmer och vacker stenbeläggning växer fram med FN-stöd. Den kantas av restauranger, den vi gästar visar sig ha såväl god mat som bra service.
Längre upp i staden finns små butiker med souvenirer och modekläder. I hamnen lägger små passagerarbåtar från Korfu stad till.
Två mil söderut finns den verkliga pärlan i Albaniens blivande turistindustri - den glömda staden Butrint. Sedan kommunismen föll 1991 har utgrävningarna av den nästan 3.000 år gamla staden tagit fart. Här finns 16 hektar med byggnader och ruiner från 800 år före Kristus fram till 1500-talet. En antik teater i välbevarat skick ligger strax ovanför ruinerna av det antika badhuset, en bit bort finns en tidig kristen dopkyrka med ett välbevarat mosaikgolv med fantastiska färger. En saktmodig koloni av sköldpaddor bor bland ruinerna.
Vattensköldpaddorna trivs i den antika
skolbyggnaden, och längs den välbevarade stadsmuren från 400 före Kristus flanerar ett par landsköldpaddor. Butrints bortglömdhet har borgat för rik flora och fauna.
Unesco skyddar Butrint i sin egenskap av världsarv, men få utländska turister hittar hit. Dock ändå något fler än till restaurangerna längs strandpromenaden i Saranda. Där gapar stolarna tomma. Den mest
välbesökta serveringen hade två gäster, två unga albanska män som drack sitt kaffe slätt med Mercedesen slarvigt parkerad utanför, döva för vad en av stadens patrullerande poliser försökte teckna om bilen.
Den sommarlovslediga mellanstadielärarinnan som visar oss runt berättar att många Sarandabor nu satsar allt de äger och har på turismen.
Det återstår att se om turisterna är pålitligare än pyramidspelen.