Häringe slott ligger drygt tre mil söder om centrala Stockholm. Men lika kort som avståndet är från myllret i city, lika lång är resan bakåt i tiden. Slottet har en historia och ägarlängd som sannerligen inte går av för hackor. Häringegobelängen med ägarnas monogram en trappa upp i slottet börjar redan på 1000-talet med Viking Sote.

Andra färgstarka ägare under årens lopp har varit Magnus Ladulås, riksföreståndaren Sten Sture, Gustav Vasa, Gustav II Adolf och finansmannen Torsten Kreuger. Det var fältmarskalken Gustav Horn som i mitten av 1600-talet lät uppföra slottet i dess nuvarande utformning.

För Hotellpatrullen är det andra besöket på Häringe. Förra gången, för drygt fyra år sedan, var det slottets historiska arv och dess spännande gästlista som föll oss mest i smaken. Så ock denna gång.

Men om man i slottsbyggnaden önskar att väggarna kunde tala och förtälja historier om överdådiga fester och gäster som Greta Garbo, Karl Gerhard, Danny Kaye och Elizabeth Taylor betackar man sig helst för berättelser efter att ha blivit hänvisad till Wasaflygeln, en av sex flyglar där gäster inhyses.

Förvåningen är stor när vi upptäcker att någon har karvat i dörren till vårt rum. Ett misslyckat inbrottsförsök känns som enda rimliga förklaringen. Visserligen möts vi av choklad och mousserande vin på rummet, men dörrkarmar och väggar är avskavda och slitna och bär spår av alltför många konferenser. Helhetsintrycket får sig en törn.

Det vankas afternoon tea i den magnifika Stensalen i slottet. Det 20 ton tunga golvet i öländsk sandsten verkar nästan svikta under tyngden av alla kalorier som dukas upp: scones, cream cheese, sylt, chokladbiskvier, morotskaka, havreflarn med choklad, chokladbollar, frukt, sacher-, prinsess- och chokladtårta samt flera sorters kakor.

I det angränsande Mariebergsrummet slår vi oss ned i fåtöljer framför den vackra kakelugnen från 1700-talet i blått och vitt som går ända från golv till tak. Ljuset flödar in igenom fönstren, assietterna är fyllda av läckerheter och känslan av välmående kommer snabbt smygande.

Nåväl, dags att förbränna kilon och vad lämpar sig bättre i slottsmiljö än några omgångar kägelspel i Kavaljersflygeln?

Torsten Kreuger, som förvärvade slottet i slutet av 1920-talet, hade sinne för det lekfulla. Han lät bygga Sveriges första utomhuspool, en bassäng som höll dåtidens olympiska mått. För att raskt kunna ta sig ett morgondopp fanns en rutschkana från badrumsfönstret på övervåningen.

Ett annat påfund var ett imponerande bastant matsalsskåp med inbyggt kylskåp på ena kortsidan. Det uppfördes på plats av sex tyska snickare. Där ställde tjänstefolket in öl och smörgåsar så att Kreuger kunde ta sig en nattamacka.

Vi har barnsligt roligt på kägelbanan och en timmes spel går snabbt. Från flygeln går vi sedan raka spåret ned till sjöbastun och ser från första parkett solen sänka sig ned över granarna på andra sidan sjön.

Middagen serveras i biblioteket, som under Axel Wenner-Grens period som slottsägare var arbetsrum. Stora matsalen är denna kväll upptagen av ett sällskap som är i full färd med att lösa slottets populära mordmysterium. Under måltiden hörs skrik och upprörda röster.

Viltconsommé, hjortpaté på hjortronbröd, sallad med rucola och kastanj samt grillad endiv följs upp av huvudrätten kalvytterfilé med en linsragu och gräddkokta murklor.

Under middagen kommer vi i samspråk med en man i pensionsåldern som utfört mängder av arbeten på slottet. Han berättar om glamourösa kräftskivor och fester i trädgården under delikatessföretagaren Olle Hartwigs ägarskap och erbjuder sig en alldeles privat guidning. Under rundturen gläntar han på dörrar och skåpsluckor, visar oss lönnfack, Kreugers kylskåp, tunnlar, vindar och till sist Greta Garbos ovala sovrum. Det känns som en värdig avslutning.