En doft av tasmansk eukalyptus..
Om man brukar vandra i de svenska fjällen är det lätt att trivas på Tasmanien. Öns vackra bergsscenerier och klimatet har drag av Lappland, men vegetationen är en helt annan. Denna blandning av hemmavant och exotiskt får mig uppskatta öns färdvägar extra mycket.
Den mest kända leden kallas Overland Track och korsar nationalparken Cradle Mountain-Lake St Clair. Detta är Australiens Kungsled framför andra. Turen kan fullföljas på en vecka. Vandringen är lätt att ordna i egen regi, men många följer med på guidade färder då man bor i komfortabla hyttor som ligger vid sidan av stigen.
Jag går med ett par australiska vänner. Mot slutet viker vi av på en sidostig till omskrivna Pine Valley där det växer en särdeles vacker skog. I den samsas eukalyptus med höga barrträd av arten King Billy Pine. Barren är breda som blad, och skogens kronvalv formar en mörk sal som ger skön svalka när vi återvänder till tältet efter en dagstur.
Vi har tagit oss upp på en bergstopp som fått namnet The Acropolis (pionjärerna tyckte att bergen liknade gamla grekiska tempel). Från den kan vi överblicka en väldig vildmark utan att se något spår av civilisationen. Undersätsiga berg höjer sig över böljande vidder i alla väderstreck. Långt fjärran lyser havet som ett ljust streck. I dalgångarna växer tempererade regnskogar, och vattendragen är fyllda med absolut rent vatten, brunt som te av organiska ämnen från torvmarkerna. Att gå vid sidan av stigarna är näst intill omöjligt.
Overland Track öppnar detta vilda område för vandrare. Vi möter en blind man som ledsagas av sin hustru. "Jag älskar skogens atmosfär", säger han och det får mig att bättre känna doften av eukalyptus. Stigen är spångad över stora myrar och efter varje etapp finns stugor att sova i, men inte i Pine Valley.
En annan av öns nationalparker kallas The Southwest. Där är topografin mer kuperad och stigarna mer primitiva. En vandring i det området kan jämföras med färder i Sarek. Jag går över Arthurs Range vilket övertygar mig om att naturen på Tasmanien är vildare och mer jungfrulig än på de flesta andra håll i världen, trots att bergen inte blir högre än drygt 1.600 meter över havet.
Bästa tid: november-mars
Tidsåtgång: 7-9 dagar
Längd: 73 km
Högsta höjd: ca 1.100 m ö h
Naturskydd: Cradle Mountain-Lake St Clair nationalpark och världsarv
Logi: tält/stugor
Mat: medtages
Fysisk ansträngning: måttlig
Framkomlighet: lätt-svår
Tänka på: mycket regn