Två gånger varje dag, lika säkert som att månen snurrar runt jorden, kommer tidvattnet in vid havsbassängen Wylies Baths. Det är en typisk Sydneydag. En av de där perfekta dagarna man nästan kan bli trött på för att de återkommer så ofta. Tjugosju grader och ett bländande grönt och turkosblått hav. En doft av tång, salt och kokosolja färdas med den svaga brisen.
Jag simmar i lagom takt genom vågorna i bassängen. På vardera sida passeras jag av killar som inte kan vara mer än tolv år gamla. Australier får ofta svenskar att se ut som långsamma pråmar i vattnet.
Sydney är strändernas stad. Livet under en nästan evig sol är till för att levas utomhus. Kritvita eller gyllengula, befolkade av tiotusentals soldyrkare eller helt övergivna, med surfingvågor höga som fyravåningshus eller vid kavlugnt vatten. Variationen av stränder är överväldigande.
Men för den badsugne som känner sig illa till mods med höga vågor och någonstans i bakhuvudet hör det dunkande ledmotivet ur filmen "Hajen" finns ett utmärkt och tämligen unikt alternativ. I Sydney, ända från Lilli Pilli i söder till fashionabla Palm Beach i norr, finns 74 havs- och hamnpooler.
Bassängerna är en institution i det badtokiga Sydney, lika viktiga som den lokala puben eller postkontoret för de boende i strandförorterna. Vissa av poolerna är kulturminnesmärkta.
Märkligt nog har de flesta bassänger överlevt tidernas skiftande trender. Vissa kanske har börjat med att servera kaffe och sälja badmössor för att förbättra kassan, men de har varit ovanligt ståndaktiga mot caffelatte-invasionen och i stället slagit vakt om livet vid poolen som det var förr. Det är en kultur med djupa rötter.
På helgerna kantas bassängerna av handdukar, picknickfiltar och kylväskor. Det rings i mobiltelefoner och planeras inför kvällen. I skuggan i ett hörn sitter pensionärsgänget som druckit öl ihop sedan ungdomen.
Wylies Baths, strax söder om Coogee Beach, är en pärla från 1907. I den 50 meter långa saltvattenbassängen simmar fiskar bland sjögräs och stenar.
Det är tidvattnet som ser till att fräscht badvatten ständigt cirkulerar. Det finns nog inget annat land där man använder tidvattnets rörelser för att rengöra pooler.
Riktigt vilka marina djur vågorna för med sig till poolerna vid kusten vet man aldrig. Ibland skymtar en bläckfisk på botten, och vissa sommardagar när nordostliga vindar ligger på, färdas det lilla blåröda nässeldjuret portugisisk örlogsman med de varma strömmarna och invaderar bassängerna i tusental. Det är en smärtsam upplevelse att simma rakt in i manetens tentakler.
Vid Wylies Baths ramar en schackmönstrad balustrad in den upphöjda solaltanen, som hålls uppe av massiva trästolpar. Poolen är byggd vid kanten av en brant stupande sandstensklippa och miljön påminner om gamla svenska kallbadhus.
Vid ingången till badet står en staty föreställande Mina Wylie, silvermedaljör i simning vid OS i Stockholm 1912. Det var hennes far, långdistanssimmaren Henry Alexander Wylie, som byggde bassängen.
De flesta pooler härstammar från början av 1900-talet, men pittoreska McIvers Baths, även kallad Coogee Womens Pool, är ett bad med anor från 1876. Ända sedan starten har bassängen varit "women only".
Särskilt uppskattad är den av äldre kvinnor, muslimer, nunnor, lesbiska och gravida. För några år sedan krävde männen i trakten att portarna skulle öppnas även för dem, men det omvända kravet på jämlikhet röstades ned.
- Hit har generationer av kvinnor gått för att komma undan sina män en stund, säger kvinnan i biljettluckan.
Hon berättar om den unge mannen som borrade ett hål i omklädningsrummets ena vägg för att kunna spana på nakna kvinnor och hur en av de äldre kvinnorna tog upp jakten på honom när han väl hade avslöjats.
När hon ramlade omkull sprang han gentlemannamässigt tillbaka för att hjälpa henne upp igen innan han fortsatte flykten. Längre än så har inte männen lyckats komma i sina försök att riva murarna.
Vid berömda Bondi Beach föll dock en manlig bastion för inte särskilt länge sedan. I hela 66 år var det omöjligt för kvinnor att få medlemskap i den exklusiva vinterbadarklubben Bondi Icebergs Club, men för nio år sedan godtogs slutligen kvinnor.
För att bli fullvärdig medlem i klubben måste man simma minst tre söndagar i månaden från maj till oktober i fem års tid. Vintersäsongen börjar officiellt den första söndagen i maj då man i en närmast helig ritual kastar mängder med isblock i poolen och därefter hoppar i det nedkylda vattnet.
Vinterbadare, som trotsar utomhustemperaturer på 13 grader, plus alltså, anses som mycket modiga i Australien. Det är inte utan att man skulle vilja se dem borra hål i svenska isar.
Vid North Sydney Olympic Pool är det lätt att bara bli stående i timmar och njuta av utsikten. Kan det verkligen finnas en vackrare plats för att simma några längder? Visserligen är det inget saltvatten som skvalpar i poolen, utan den vanliga klorerade och uppvärmda varianten, men läget är fenomenalt.
Bassängen ligger i hamnen vid den norra sidan av stadens kroppspulsåder Sydney Harbour Bridge, som sammanlänkar den norra och södra sidan. Om man lyfter på huvudet vid vändningarna i poolen stirrar man rakt mot operahuset och raden av skyskrapor i centrum.
Poolen, som efter den senaste ombyggnaden fick behålla sin art deco-stil, har upplevt hela 86 världsrekord i simning. De flesta sattes under 1950- och 60-talen.
Men traditionen att bada på platsen går tillbaka mycket längre än så, kanske tusentals år. Redan när den första flottan med brittiska kolonisatörer anlände till Sydney 1788 såg man det aboriginska wallumedegalfolket bada och fiska i trakten.
Om man promenerar över bron till den södra sidan om hamnen och passerar operahuset och den botaniska trädgården visar sig snart innerstadens trendigaste och mest väldesignade pool. Utomhusbassängen Andrew "Boy" Charlton Pool i stadsdelen Woolloomooloo var för några år sedan rejält sliten, men kommunen utlyste en arkitekttävling och efter ombyggnaden är den en anslående syn med räta linjer i glas, stål och trä.
Den mest minnesvärda händelsen i bassängens historia inträffade 1924 då den 16-årige skolgrabben Andrew Charlton besegrade den dåvarande svenske simkungen Arne Borg. Svenske Borg rodde därefter Charlton i en liten båt i bassängen inför 10.000 åskådare och ropade "Boy is king".
Enligt legenden var det i denna pool som frisimmet, "Australian crawl", uppstod.
Den äldre mannen vid Wylies Baths släpper taget om stålkedjan och vräker sig i bassängen. Snart är han i kapp mig. Att Sydneyborna kan simma utomhus i sina bassänger varje dag året runt ger onekligen resultat.
Jag häver mig upp ur poolen, duschar av saltvattnet och går uppför trapporna till solaltanen. Mästersimmare? Nja, en cappuccino i solen och en av världens bästa havsbassänger duger gott åt mig.