Det såg perfekt ut på papperet. En vinutflykt på lika villkor. Ingen missnöjd bilförare som tvingas småsmutta på vinet för att sedan nesligt spotta ut det. Så mycket bättre då att i stället obekymrat cykla mellan vingårdarna och inte riskera att fastna i polisens garn.
Men då hade vi inte räknat med 37 graders värme.
Kanske är det hettan, kanske är det cykelhjälmen som får huvudet att kännas tyngre än en australisk bag-in-box. För redan i den första rejäla backen går det grus i maskineriet och vi söker skydd i skuggan under ett eukalyptusträd för en klunk vatten snarare än vin.
Uppe bland bladen börjar en kookaburra genast utstöta sitt höga, skrattande läte och snart genomkorsas luften av ett öronbedövande tjatter.
Vi trampar fram i hjärtat av Barossa Valley, Australiens mest kända vinregion en dryg timmes bilfärd nordost om Adelaide i delstaten South Australia. Det är en välsignad dal för alla vinälskare. Ett böljande, pastoralt lapptäcke av gröna och gyllene kullar, olivträd och sluttningar med vinrankor.
Dalen uppkallades av Adelaides grundare överste William Light efter spanska Barrosa där han hade utkämpat ett slag mot fransmännen. Uppenbarligen var stavning inte hans främsta egenskap och felet har aldrig korrigerats.
De första som slog sig ned i trakten var tyska lutheraner, som anlände 1842 efter att ha flytt undan religionsförföljelse hemma i Preussen och Schlesien. De var konservativa och hårt arbetande människor.
Ganska snart insåg de att den skiftande jordmånen och medelhavsklimatet med torra somrar och milda vintrar lämpade sig för vinodling.
Utanför fönstret i det lilla rustika stenhuset vi hyrt på Jacob's Creek Retreat brukar vattnet vanligen porla. Men Australien är plågat av torka och på botten av snustorra Jacob's Creek finns endast stenar och sprucken jord.
I Barossa Valley är detta helig mark. Det var nämligen här som Johann Gramp från Bayern i Tyskland år 1847 planterade den första vinrankan i distriktet.
Att cykla mellan vingårdarna är som att snabbläddra sidorna i Systembolagets katalog. Peter Lehmann, Yalumba, och giganter som Jacob's Creek och Penfolds där anläggningarna med sina cisterner och ledningar i skinande rostfritt stål mer för tankarna till olja än vin.
Australier är hopplösa på att uttala franska namn. Cabernet kan bli såväl falskklingande cab-er-nay som karh-bah-nay. Då är det betydligt bättre ställt med kunskaperna om vinframställning. Men så har inte alltid varit fallet.
Tysken Wolf Blass anlände till Barossa Valley på 60-talet i en Volkswagen. Han hade smakat australiska viner i England och chockerats över den dåliga kvaliteten. I det machodominerade Australien var puben fortfarande platsen där män i Akubrahattar och sandaler svepte kalla öl litervis. Vin sågs med största misstänksamhet och var inget för en riktig karl.
Men Wolf Blass insåg att det fanns pengar att tjäna på en förbisedd grupp konsumenter: kvinnorna. Han började därför marknadsföra viner som något sexigt och exklusivt. Efter en första blygsam tillverkning i ett arméskjul har företaget i dag växt till ett vinimperium.
"Det här verkar komplicerat", säger en österrikisk man som lusläser vinlistan i det exklusiva provsmakningsrummet på Wolf Blass.
Många i den nyanlända turistgruppen ser smått vilsna ut vid bardisken, men den vänliga personalen lotsar dem med säker hand genom proceduren. Ett lätt, vitt vin följs upp av tyngre smaker. Sedan upprepas det hela med röda viner.
De tyska traditionerna är starka i Barossa Valley och inne på ett kafé i staden Nuriootpa serveras vi "Mettwurst with Bratkartoffeln and Sauerkraut". Till kaffet väljer vi mellan Apfelstrudel och Bienenstich.
Vid borden runt omkring pågår diskussioner om vin och inte mycket annat. Tre män drar upp riktlinjerna för nästa års export, en äldre man berättar om torkan 1967.
"Då var det så illa att vinindustrin gick på knäna", säger han.
En som drogs till det soldränkta landskapet var svensken Tord Söderström. Genom Kockums fick han i slutet av 80-talet i uppdrag att bygga elsystem till ubåtar åt den australiska marinen. Han hade redan funderat på att stanna i Australien när en granne tipsade om att ett större markområde var till salu i Barossa Valley.
Han slog till, och i dag sitter han och frun Charmaine i huset på en kulle ovanför den lutheranska kyrkan Gnadenfrei. Läget är vackrast tänkbara.
"Då visste jag inte det minsta om vinproduktion. Några planer på att bli vinbonde existerade inte", säger han.
Någon tvekan om det nordliga ursprunget råder inte. Företaget heter Viking Wines och flaskorna bär etiketter med vikingasköldar och vikingaskepp.
Det är sen eftermiddag när vi trampar vidare på cyklarna. Så här i december är det lugnt på vägarna i Barossa Valley. Den mest hektiska tiden är på hösten från mars till maj när de mogna druvorna skördas. Mycket av druvplockningen sker fortfarande för hand hos de mer än fem hundra vinodlarna i dalen och för arbetssugna ryggsäcksluffare på jordenruntresa finns alltid gott om jobb.
När vi återvänder till stugan vid Jacob's Creek har den klarblå himlen fått en ton av rött, hettan har släppt greppet och vinflaskan klunkar löftesrikt i ryggsäcken.
Ska det drickas vin i Barossa Valley ska det trots allt göras där allting började. Vid Jacob's Creek, där vattnet en gång letade sig fram mellan eukalyptusstammarna.