Första gången Hotellpatrullen
besökte Hotell Havsbaden för drygt tre år sedan låg Grisslehamn i vinterdvala. Och visst, det hade sin speciella tjusning.
Men det går nog inte att komma ifrån att Roslagen är något mer till sin fördel i den blida vårsol som hälsar oss välkomna när vi nu återvänder för ett omtest. Lite försiktigt speglar den sig i hamnens krusiga vattenyta, granitklipporna och Eckeröfärjans vita skrov.
Mottagandet bakom receptionsdisken är precis lika vänligt som vi minns det. Och vårt dubbelrum med utsikt mot vattnet och en flock högljudda skrattmåsar verkar vara märkligt oanfrätt, trots att det gått fjorton år sedan den stora ombyggnaden av hotellet. Ingen lyx men med en luftig och tidlös inredning där det mörka golvet i körsbär och de lätta korgstolarna harmonierar med den grå färgskalan.
Först på programmet står eftermiddagens kaffebuffé, uppdukad i den rymliga pianobaren. Sedan sist har smördegskakorna och chokladflarnen bytts ut mot varma scones och hembakta söta bröd, ett litet men naggande gott lyft.
Den riktigt stora förändringen handlar dock om ett annat slags kroppslig njutning. Un der sitt grästak, med panoramautsikt ut över Ålands hav, vilar hotellets stolthet, den nybyggda spa-avdelningen. Här finns två bubbelpooler, ångbastu och vanlig bastu, kallpool, regndusch, behandlingsrum samt de sedvanliga tortyrredskapen för att bli en bättre människa. För att komma igenom den kodade dörren måste vi och övriga weekendgäster betala inträde på 150 kr per person. Visserligen ingår badrock, handduk, juicer och frukt, men hade det inte varit smartare att baka in entreávgiften i paketpriset?
Nåväl, det blir en behaglig uppladdning inför kvällens trerättersmiddag. Fritt val ur à la carte menyn resulterar i en fisk- och skaldjurssoppa och en tallrik med Grisslehamnsdelikatesser. Soppan är len, lagom salt. Skaldjuren består dessvärre av några små färdigskalade burkräkor och den tillhörande ostpajen med dill ger heller inga utslag i gommen. Delikatesstallriken är ett klart bättre alternativ med flatrökt ål, inlagd strömming, rökt lax och en lokal smakrik laxost där rökt lax blandas med crème fraîche och västerbottensost. Fisk känns givet även som varmrätt. Hälleflundran med en topping av tomatpesto, serverad med mandelpotatismos och örtsmörsås får klart godkänt, liksom den rejäla biten ugnsbakad lax med citronkräm. Men vad den lilla rundeln smaklös laxkorv som ingår i kompositionen har på tallriken att göra är en gastronomisk gåta.
Vinkunskap är inte den frejdiga serveringspersonalens starkaste sida och det är bara tre viner som säljs på glas - alla budgetviner. I stället unnar vi oss en flaska Sancerre och till desserten ett litet glas port, som fungerar bra till den ört- och pinjenötsöverbakade getosten.
Påföljande morgons frukost serveras utomhus under en klarblå himmel. Den hembakade kavringen som vi föll för vid vår första visit finns kvar. I övrigt innehåller buffén det mesta man kan begära av en hyfsad hotellfrukost.