Azerbajdzjan

Välkommen till schlagerland

Bild 1 av 9
En blomsteraffär i Baku. I Azerbajdzjans huvudstad har man putsat och byggt om under lång tid inför schlagerfestivalen. Foto: Jack Malipan/Alamy
Azerbajdzjanska musiker i traditionella dräkter spelar på en gatufestival i Baku. Foto: Eye Ubiquitous / Alamy
Pensionerade män i Baku spelar nard, ett sorts backgammonspel. Foto: Joakim Rådström
Tolken Ipek vid den till synes evigt brinnande elden vid Ateshgah. Foto: Joakim Rådström
Oljefältet James Bond, till höger, fick sitt namn efter att en Bondfilm spelats in i närheten. Foto: Joakim Rådström
I mitten en frukt- och grönsakshandlare i Baku. Foto: Joakim Rådström
Lervulkanerna i Gobustan kan vara svåra att hitta. Foto: Joakim Rådström
Intill Gobustans hällristningar från stenåldern finns ett supermodernt museum med bland andra 3D-projektioner av ristande stenåldersmän. Foto: Joakim Rådström
Jungfrutornet, Qiz qalasi, är ett av Bakus främsta turistattraktioner med storslagen utsikt från toppen. Foto: Bill Miller / Alamy
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Resfakta: Azerbajdzjan

Azerbajdzjan har runt 9 miljoner invånare varav cirka 2 miljoner bor i huvudstaden Baku där Eurovisionsschlagerfestivalen avgörs på lördag.

Resa hit:

Inga direktflyg finns mellan Sverige och Azerbajdzjan. De billigaste och ofta snabbaste flighterna går med Air Baltic via Riga. Kostnad cirka 3 500 kronor tur och retur, även om billigare avgångar ibland går att få tag på. Restid cirka 6 timmar och tio minuter enkel väg. Turkish Airlines har många avgångar till landet, då via Istanbul. Bytestiderna blir i det fallet ofta något längre, och priset landar ofta på 3 800–4 000 kronor för en tur- och returbiljett. Man kan även åka med vitryska Belavia mellan Stockholm och Azerbajdzjan, med byte i Minsk. Andra alternativ utgörs av exempelvis Lufthansa, Aeroflot med flera flygbolag.

Bo billigt:

Boende är generellt sett ganska dyrt i det på olja nyrika Azerbajdzjan. Men på 1000 Camels Hostel i Baku kan du hyra en säng i fyra- eller sexsängars sovsal för motsvarande cirka 140 svenska kronor. Annars finns enkelrum i White City Hostel på eleganta Nobel prospekti för ungefär 327 kronor.

Bo mellan:

Days Hotel alldeles utanför centrum – enkelrum med trevlig personal och frukost för 550–725 kronor. Trendiga och prisvärda Noah’s Ark Hotel i Gamla staden – knappt 600 kr per natt. Klassiga Premier Hotel med rum som startar på 750 kronor per natt.

Bo lyxigt:

Luxuösa Grand Hotel Europe, med king size-säng och sjöutsikt från badrummet: cirka 1 500 kronor natten. Mycket stilfulla, extremt centrala och faktiskt prisvärda Sultan Inn: också runt 1 500 kr. Hotel Excelsior, i en sorts skamlöst överdådig Las Vegas-stil: cirka 2 500 kr för de minsta rummen.

Att äta:

Grillat, såsom olika varianter av kebab. Om man vill köra riktigt azerbajdzjanskt ska man beställa en kebab på inälvor och fårsvansfett! I övrigt är det väl värt att testa olika grönsaksröror. Färska och torkade frukter, bland annat aprikoser, är underbart goda i Azerbajdzjan, liksom olika nötter.

DN Resor har besökt Azerbajdzjan – ett land med märklig natur, historia och kultur – inför schlagerfestivalen på lördag.

DN Resor har besökt Azerbajdzjan – ett land med märklig natur, historia och kultur – inför schlagerfestivalen på lördag.

De flesta känner nog att det räcker med att kunna stava till Azer-bajd-zjan. Att köpa flygbiljett och åka dit är det få svenskar som gör. Mycket har skrivits om Azerbajdzjan på senare tid, speciellt nu inför Eurovisionsschlagerfestivalen.

Och långtifrån allt är positivt. Azerbajdzjan är, utan någon tvekan, en diktatur. Azerbajdzjanerna är ett oerhört gästfritt folk, men år av först sovjetisk kontroll och sedan klanstyre av Alijevfamiljens hårdföra medlemmar kan göra att en del av dem du möter blir lite misstänksamma om man ställer alltför många frågor eller vill veta mer om landet.

Annons:

Azerbajdzjan är samtidigt oerhört sevärt och originellt. Ta till exempel Yanar Dag. På denna tämligen okända plats, som betyder ”Eldsberget” på azerbajdzjanska, brinner sedan 1950-talet en spöklik eld direkt från berget. Det verkar oförklarligt. Men bränslet består i naturgasen som finns naturligt alldeles under bergsytan, och som sägs ha antänts av en oförsiktig herde när han en gång i tiden slängde sin cigarrett där.

Till Yanar Dag tar jag mig med en bullrig Ladataxi med guldtandsprydd chaufför. ”Anglijskij?” frågar han. Nej, ”schvedskij”, försöker jag. Så mycket djupare diskussioner kommer vi inte att föra. Det är rätt svårt att ta sig fram i Azerbajdzjan utan någon som helst kunskap i ryska eller turkiska (som förhåller sig till azerbajdzjanska som svenska till norska eller danska). Men han är bra trevlig – i bilkön till nästa sevärdhet springer han snabbt till en liten chayxana och köper oss varsin Coca-Cola.

Nästa destination är Atashgah, eller ”Eldens hem”. Här möter oss den färgstarka Ipak med knallrosa jacka och entusiastiska berättelser:

– You know Azerbaijan, land of fire? And first place of the fire is here!

Vi befinner oss alldeles vid ett gammalt stentempel i en sorts arabisk stil. Det är detta som är Atashgah. Ipak berättar hur tempelområdet byggdes på 1600- eller 1700-talet, men att platsen långt dessförinnan besöktes av pilgrimer som kom så långväga från som Indien. Här har nämligen sedan urminnes tider funnits eldar som sprungit fram ur marken på grund av antänd naturgas.

Många av dem som vallfärdade till platsen var hinduer och zoroastrier, anhängare av en urgammal persisk religion. Alla dyrkade de den heliga elden. En del stannade på platsen länge, och kombinerade sin vördnad för naturfenomenet med extrema självspäkande övningar, som att ligga på en stenbrits under lång tid eller bära runt på blytunga kedjor. Dessa och andra riter visualiseras faktiskt på ett mycket sevärt sätt genom naturtrogna statyer i olika kammare i museet.

Att Azerbajdzjan är intimt förknippat med eld har alltså urgamla historiska förklaringar. Landets symbol utgörs också av en eld. Och på en höjd i det oljerika landets huvudstad Baku har tre hypermoderna skyskrapor byggts i form av – just det, eldslågor. Men olja, naturgas och andra naturfyndigheter orsakar också andra bisarra fenomen, som jag snart ska få se.

Jag åker med en annan taxichaufför till Gobustan, några mil utanför Baku. Innan vi lämnar stadsområdet gör vi dock ett kort stopp vid James Bond Oilfield. Området känns som ett litet Texas insprängt i Azerbajdzjan, fullt som det är av klassiska oljepumpar av så kallad ”nickande åsna”-typ. Fältet fick sitt nya namn av Bondrullen ”Världen är inte nog” från 1999, som delvis spelades in i Azerbajdzjan.

Väl i Gobustan får min chaufför hjälp att hitta rätt väg av en lokal ung polisman. Han hoppar in i bilen för en rejäl och säkert inofficiell guidepeng à 10 azeriska manat (runt 85 kronor). Sedan tar åtskilliga kilometer av steniga, skumpiga traktorstigar vid, som avslutas med en rejält brant klättring uppför ett smärre berg. Vi är framme.

– Här har du dina lervulkaner! säger denne (engelskspråkige) taxichaufför med ett illa dolt leende. Han ser ut som att han kommer att få något roligt att berätta för familjen i kväll.

För det ställe en svensk journalist har betalat honom för att åka till ser inte mycket ut för världen. Men här bubblar och spottar en samling besynnerliga småvulkaner upp kall grålera. Och man behöver nog inte vara fanatiskt geologiintresserad för att känna sig härligt överraskad varje gång de små – och ofarliga – utbrotten äger rum. Fler exempel på naturens egna fyrverkerier i Azerbajdzjan, med andra ord.

Lervulkanerna är beryktat svåra att hitta till. Men alldeles i närheten av dem finns en plats som drar stora skaror både inhemska och utländska turister – Gobustans hällristningar. Här finns tusentals hällristningar föreställande män, kvinnor, båtar, djur, solar och annat från olika perioder av stenåldern. Från en betydligt senare tid finns också världens östligaste romerska inskription, på en sten i närheten.

Museet intill hällristningarna är sprillans nytt och håller världsklass. Bland annat har man använt sig av modern teknik för att visualisera stenåldersmänniskornas liv, som en 3D-videoprojektion av en ristande stenåldersman och andra ljud- och ljusinstallationer. På en vägg omvandlas skickligt hällristningar till dansande människor, skinande solar och båtar med avlidna som begravs till havs. Det är oerhört vackert och vemodigt, och den tid som var för 40 000 år sedan känns plötsligt som vore den runt hörnet.

Vi återvänder till Baku. Överallt bygger och fernissar man; allt ska bli snyggt inför festivalen. Redan när man tar sig från flygplatsen (som för övrigt också byggs om) ser man åtskilliga nya kontorsskrapor, splitternya bostadshöghus och mer eller mindre underliga landmärken. Men såväl i städernas enklare kvarter som på landsbygden tar fattigdomen genast vid.

Rahim Haciyev är ställföreträdande chefredaktör för Azerbajdzjans enda oppositionella tidning, Azadliq (”Frihet”). (Den ordinarie chefredaktörens familj började få flera anonyma hot, så till sist gick han och hans familj i landsflykt.) Vi möter Hacijev på Azadliqs kontor, som på alla sätt är annorlunda än det glittrande nya centrala Baku. Han är över lag ändå positiv till den nya uppmärksamheten för Azerbajdzjan, men gör ett tillägg:

– Ja, det negativa är att regimen – en kriminell och korrupt regim – får en möjlighet att försnilla pengar genom Eurovisionsschlagerfestivalen.

Många rubriker skapades till exempel när regeringen och Bakus stadsfullmäktige för att bygga den nya Eurovisionsarenan började riva massor med hus utan att ge någon längre tidsfrist till de boende. Ersättningen avgjordes godtyckligt, efter beslut från president Ilham Alijev själv.

När man i dag flanerar i centrala Baku är det förvisso en i många delar vacker stad som visas upp. De kanske mest sevärda delarna är nog också de äldsta. Det gamla Shirvanshah-palatset från 1400-talet mitt i staden är omistligt, med sina vindlande gångar och ljusa borggårdar, det utgrävda badhuset och det vackra konsthantverket som ställs ut i palatset. Även Qiz qalasi, eller Jungfrutornet, bör absolut besökas, med sina tjocka stenväggar, sin vackra utsikt från toppen och alla småutställningar och krimskramsförsäljare på de många våningarna på vägen upp.

Palatset och Jungfrutornet ligger mitt i Bakus gamla stad, Ichari Shahar. Här tillbringar man gärna en god del av dagen, helst från och med eftermiddagen, när solen blivit mer barmhärtig. Bland annat kan man då shoppa souvenirer och konstföremål i Gamla staden, eller titta på de kavajklädda äldre männen när de röker och spelar nard (en sorts backgammon). Är man lite småhungrig kan man sätta sig på något av kaféerna i närheten eller – vilket jag gör – sätta sprätt på en manat för att köpa en bagelliknande simit från någon gatuförsäljares korg.

På kvällen går jag till den dygnet­runtöppna restaurangen L’Aparté på Istiqlaliyyat küç, nära Shirvanshah. Här finns något för alla – menyn är som en hel bok! Allt från pizza och pasta till genuint azeriska rätter; allt mycket överkomligt i pris. Utöver efterrätt kan man efter maten också beställa in vattenpipa med olika sorters frukttobak. Själv beställer jag in ett glas rödvin och en kebab på grillat lamm och bocknjure (!), Azerbajdzjanstyle. Dessutom en sallad på rostad aubergineröra och hackad purjolök. Åtminstone är salladen så god att jag beställer in en omgång till.

Om man vill fortsätta kvällen erbjuder Baku många alternativ. Dock bör man som nyanländ turist vara uppmärksam på att flertalet nattklubbar i staden ofta för samman sexsäljare med tilltänkta kunder snarare än att utgöra oskyldiga diskotek eller barer. Det kan därför vara bra att i förhand kolla upp vilka uteställen som håller en bra nivå. Själv går jag till Otto Efes Beer Café, där stämningen och musiken är hög, och där såväl lokalbor som utlänningar minglar glatt. Här kan man också beställa mat, eller varför inte spela en omgång biljard?

När jag åker taxi tillbaka till hotellet försöker jag utvärdera huruvida det vore bättre att avstå från att turista i det auktoritära Azerbajdzjan. Men jag är rätt säker på att Rahim Haciyev på Azadliq skulle hålla med mig om att fler besökare till landet kan innebära mer uppmärksamhet på mänskliga rättigheter där än om ingen skulle åka dit alls.

Åtminstone hoppas jag det.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

ishalka500
Foto:TT

 Temperaturen faller när det klarnar. Våta vägbanor kan frysa snabbt. 15  1 tweets  13 rekommendationer  1 rekommendationer

ferguson144
Foto:Reuters

 Familjen ska ha underrättats. Ferguson håller andan i väntan på att beslutet ska offentliggöras.

centralbron500
Foto:TT

 På Centralbron. Lokföraren larmade men trafiken stoppades inte.

Annons:
badrum144
Foto:Anders Krasse

Anders Krasse har blivit av med sina boendekostnader.  Bor i 13 rum och kök - gratis. 1844  28 tweets  1807 rekommendationer  9 rekommendationer

 Uppgifter i Aftonbladet. Elvaårige Johan Asplund försvann för 34 år sedan. 9  4 tweets  5 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: