Svetten lackar. Bangkoks avgasfyllda luft är het och luftfuktigheten plågsamt hög. Efter fyra timmars gående i Chinatowns trånga gränder och på trafiktäta genomfartsgator där bilarna står mer stilla än rullar börjar det kännas rejält i benen.
Inte ens lunchstoppet på ett hål i väggen med den godaste thaimaten på hela resan får benen i topptrim, men skjortan hinner i varje fall torka i det luftkonditionerade lilla kakelklädda rummet med bara 20 ätplatser.
Så vad kunde komma mer lägligt än ett annat hål i väggen bara ett kvarter bort, som erbjuder massage?
Vet inte om någon brytt sig om att räkna alla massageställen och mer exklusiva spaanläggningar i den thailändska huvudstaden, men kan garantera att massageställena är åtskilliga tusen och spaanläggningarna långt fler än 100.
Få större gator – om ens någon – saknar ställen som erbjuder massage, manikyr och ansiktsbehandlingar, för att inte tala om alla nya kliniker som växt upp och som erbjuder annan skönhetsvård:
Tandblekning och enstaka botoxsprutor hör till de enklare varianterna – det kan man få utan minsta väntetid. Bröstförstoringar, näsjobb och fettsugning hör till de mer avancerade, där tidsbokning krävs, liksom en stor dos eftertanke innan man slår till, hur prisvärt det än är jämfört med hemma. Att fixa utseendet med en operation, även när möjligheten är lättfångad, är ju inte riktigt detsamma som att slå till på en ny skräddarsydd finklänning eller kostym, också det mycket prisvärt här.
Står utanför hål-i-väggen-stället Kam-Lung och läser den korta prislistan – fotmassage, thaimassage och oljemassage är vad som erbjuds – när dörren öppnas och en liten thailändska hälsar med ett glatt ”Sawadee kap – come in, mister”.
Den lilla, enkelt inredda lokalen har endast två rader med sex bekväma liggfåtöljer i varje. En thaikines från en av guldaffärerna är enda andra kund och jag väljer samma behandling som han just får, fotmassage – 40 kronor för en timme.
De flesta thailändare tycker att faranger, utlänningar från Europa, USA och Australien – är gigantiskt stora, kanske är det därför just min massös är 15 centimeter längre än de andra och avsevärt mer muskulös. Hon – eller han – är en av Thailands många kathoey, transvestiter och transsexuella. En del av dem är könsopererade, andra inte. Legalt räknas de alla som män och på många sätt är de förtryckta, men samtidigt mer accepterade än i många andra samhällen.
Thailändsk fotmassage sträcker sig bortom fötterna, framför allt får underbenen sig en genomkörare, men massagen fortsätter också en bra bit upp på låret, och som en bonus brukar det nästan alltid ingå lite massage av axlar och huvud också. Trots ibland hårda nypor är det så vilsamt. Under den dryga timmen hinner jag nicka till både en och två gånger – men väcks av ren smärta när han/hon träffar en öm punkt på fotsulorna. Men annars präglar lugnet lokalen, trots att det bara är en glasvägg mellan oss och trafikkaoset. Under tiden sover en av de andra massöserna hopkrupen som en kattunge i stolen bredvid.
Bara tio minuters rask promenad härifrån ligger ett av världens mest ansedda lyxhotell – Mandarin Oriental. Men som besökare kommer man hellre dit i taxi och det gör jag också, efter en vecka i Bangkok med många spabesök i alla prisklasser.
I den sobra lobbyn möter mäktiga blomsterarrangemang, som måste kräva enormt mycket skötsel varje natt när gästerna sover sin skönhetssömn. Jag fortsätter med hotellets egen färja över Chao Priya-floden till The Oriental spa – ett vackert teakhus i traditionell thaistil.
Det här är Bangkoks allra första lyxspa, men ändå bara 15 år gammalt. Spatrenden är ju inte så gammal, medan massage-”trenden” pågått i tusentals år redan.
Oriental spa har hyllats i resepressen världen runt, och elegans och diskretion är ett par ledord för stället som världskändisarna vet att de får vara i fred på. Men det finns mer filosofi bakom behandlingarna än bara lyxighet.
Neelam Khatri, från Jaipur i Indien, är ansvarig för utbudet och för henne är ayurvedisk läkekonst med tusentals år på nacken grunden.
– Ska man må bra måste man se till helheten i sitt liv. Det hjälper bara för stunden om man kommer hit för behandlingar men däremellan alltid stressar.
Själv försöker hon leva som hon lär, stiger upp i ottan varje dag och håller gratislektioner i yoga för hotellgästerna:
– Många ursäktar sig med att de är för stela och otränade för att kunna vara med. Men det är ju precis de som behöver yoga, säger hon. Yoga är ju ingen prestationssport utan till för att man ska må bra och alla kan delta oavsett förutsättningar.
På Oriental spa ryms inte behandlingsalternativen på någon liten skylt. Jag får en folder med alltifrån manikyr för 450 kronor (billigast) till sextimmarsbehandling i en egen vacker svit för två personer, som går på nätta 9 700 kronor.
Väljer till slut den behandling som är allra populärast, Oriental signature treatment, en oljemassage i en och halv timme à 1 200 kronor.
Får klä av mig, ta på små (och lite löjliga) minitrosor och ligga ner på en madrass i ett svalt, vackert rum där mörkbruna polerade teakväggar dekorerats med typiska blomstergirlanger och belysningen är skönt dämpad. Min massör Tipawan låter mig dofta på olika oljor och välja den jag gillar. Hon är några år över 20 och thailändskt späd, men kraft i händerna det har hon. Samtidigt är hon hela tiden mycket noga med att kolla om det känns bra, om hon ska ta i mer eller mindre.
Mjuka händer, hårda nypor, doft av fragipani och jasmin. Avslappningen är total och jag nickar till flera gånger. Hinner tänka att det här borde aldrig få ta slut, att man nog inte kan ha det bättre än så här – över huvud taget.
Trots all olja arbetar hon in varenda droppe i huden, torkar efter med frotté och när allt, tyvärr, är över efter 90 minuter behöver jag inte använda det privata duschrummet, vill hellre fortsätta dofta gott och känna mig mjuk och skön i alla muskler. Som en sista elegant gest får jag välja mellan en rad tesorter till frukten efter. Förlänger sen njutningen en dryg timme till med Orientals utsökta lunchbuffé – thaimat när den är som bäst. Och medan jag äter slår det mig att det går att jämföra spabeslök och massage med vin. Många av de löjligt billiga är riktigt trevliga, men vill man vara med om en upplevelse utöver det vanliga, en som lever kvar i minnet i åratal, ja då får man kosta på sig.
Johan Öberg, frilansjournalist