Visst är klimatet och havet detsamma, men där slutar också likheterna mellan Tobago och Barbados. Den senare är en hårt exploaterad ö, främst av amerikansk turism, det är dyrt och på något sätt ogästvänligt kommersiellt.
Vi bor på sydkusten, den mest exploaterade delen, i Hastings strax öster om huvudstaden Bridgetown. Det lilla hotellet ligger söder om genomfartsgatan, vi har havet precis under balkongen och en enkel liten restaurang med bar vid poolen. Där är trivsamt och lugnt, men på andra sidan dånar trafiken.

Att promenera på kvällarna, till Bridgetown eller till restaurangghettot i S:t Lawrence Gap ett par kilometer bort, är inget nöje. De normalt mycket coola och avspända bajanerna förvandlas till fullblodsgalningar när de sätter sig i ett motorfordon - det finns bara två körsätt, gasen eller bromsen i botten.

Det går att åka dyr taxi eller billiga bussar, men det mest spännande färdsättet är de små vita minibussarna som kör som skottspolar fram och tillbaka längs sydkusten, medan reggaemusiken dånar på högsta volym. Cirka sex kronor kostar färden oavsett sträcka.

Att hitta bra restauranger är rätt svårt i denna turistinriktade miljö. Om man med bra menar prisvärd. Vi prövar en påstått bra italiensk - en hundring för en tafflig och ful pizza, drygt en hundring för en portion hopplöst överkokt pasta. Därtill bryter servitören av korken och spiller vin på bordet, det är som en scen ur en semesterfars.

Sista dagen upptäcker vi att den buttra tanten som brukar servera oss frukost på hotellet, även lagar middag om man beställer en dag i förväg. Och det doftar ljuvligt av vitlök, kyckling och röda kryddor...

Läcker mat hittade vi också en fredagskväll i ett litet skjul vid fiskmarknaden i Oistins ungefär mitt på sydkusten. Fredagkvällarna är det fest på Barbados, folk går man ur huse och samlas på bestämda ställen för att prata, dricka öl, äta och dansa. Maten lagas i små trånga stånd eller grillas under bar himmel, och serveras på papptallrikar vid stora långbord. Trängseln är enorm, grilloset slingrar sig över folkvimlet medan det varma mörkret tätnar alltmer.

Vid Oistins finns också en fin badstrand, främst frekventerad av bajanska familjer. Dit tar man sig snabbt och enkelt med minibuss. På dagarna kan man också titta på alla märkliga fiskar som säljs på marknaden - flygfisk och tonfisk och en massa små okända sorter.

På Barbados liksom på Tobago är det karibiska havet vänligt och inbjudande medan Atlanten är vild och farlig. Längst upp på nordspetsen kan man se hur det vänliga havet möter det vilda, en fantastisk syn - haven har till och med olika färg.