Tycker du att de tjugosju milen asfalt mellan Stockholm och Loka Brunn känns sega, skänk då en tanke till gamle kungen Adolf Fredrik. Vid 1700-talets mitt var resan, trots madrasserade kalescher och hovlig betjäning, en skumpig och långdragen historia. Och vid ankomsten väntade kalla utedass och dragiga rum de kungliga sällskapen.

Men det hälsosamma mineralrika källvattnet lindrade kungens svåra migrän och satte Loka på Sveriges kurortskarta. Runt Bergslagskällan växte det fram en hel by med doktorsbostad, ett kungligt kök, matsal och så småningom en särskilt påkostad byggnad för Gustav III, som i Adolf Fredriks spår besökte Loka mellan 1770 och 1776.

Det blomstrande kurortslivet fick ett abrupt slut när den allmänna sjukvården började byggas ut i början av 1900-talet. Under många årtionden levde Loka Brunn på sparlåga med hjälp av donationer. I början av sextiotalet kom en omfattande upprustning till rehabliteringshem i gång med allmänna medel.

I dag döljer sig en modern, effektiv hotellrörelse bakom de varsamt renoverade byggnadsfasaderna. Det märks redan i receptionen när vi checkar in denna soliga, kylslagna lördag. Vi får en specialtryckt broschyr som berättar om helgens aktiviteter och meny. Utan att vi ber om det ritar man också in en lämplig promenadrunda på bykartan.

Då vi inte beställt behandlingar i förväg är naturligtvis allting redan uppbokat.
Men badhuset, invigt av självaste kungen och drottningen, står till fritt förfogande.

Tröstade av detta besked installerar vi oss i vårt anvisade rum i Kungsbyggnaden, som trevligt nog visar sig vara en mindre svit i gustaviansk stil i fräscht blåvitt, med breda golvtiljor, en ljuvlig himmelssäng och utsikt över sjön från verandan.

Efter promenaden utmed södra Lokens trolska vatten, kantad av tvära skogsbeklädda klippstup, äntrar vi Stora societetshusets högvälvda jugendsalong. Det enda tilltugget till tebuffén visar sig dock vara ett fat med drömmar, knappast något man står sig på de återstående timmarna till middagen.

Som tur är finns det nötter och annat att hålla hungern stången med i spaavdelningens cafeteria. Och efter några timmar i det behagligt fuktiga badhusklimatet studerar vi lystet middagsmenyn som lockar med hjortronvinsgravad lax, oxfilé med ankleversås och en blåbärsparfait.

Men vi får snabbt kalibrera om smaklökarna. Det måste ha blivit något fel i broschyren, säger vår servitris med en bekymrad min.

I stället är det musselsoppa på
kokosmjök och chili och hjortytterfilé med karljohanssvamp och portvinssås som gäller denna kväll.

Att thaismaker definitivt inte tillhör favoriterna innebär dock inga problem. Utan knot byts kokosmjölken ut mot en len gräddbuljong, trots att köket måste ha en hetsig kväll med drygt tvåhundra sittande middagsgäster. Vi behöver heller inte vänta länge på huvudrätten i intressant sällskap med en tryffelbestänkt potatispuré. Två av de utvalda vinerna i vinpaketet, en tysk riesling och en chianti, är också utmärkta smakbärare.

Det karamelliserade dessertvinet från Sydafrika däremot skulle nog ha mått bättre av en partner som inte var fullt lika sötad som den avslutande citrusparfaiten med marinerade jordgubbar.

Påföljande morgons frukostbuffé är generös, god och varierad. Storätarna får sitt lystmäte på lunchen då det serveras ett traditionellt smörgåsbord. Men det är köigt, ganska högljutt och mycket spring mellan borden - storskaligheten har sitt pris.