Stans krogar dör och föds i avsevärt tempo, och den som vill kan med all säkerhet gå på en ny och bra krog varje dag i livet utan att någonsin dubblera.
Kan man verkligen äta musslor med grisfötter och öl varje dag i livet? Det härliga med krogstaden Bryssel är att man inte behöver det.
I Brysselgrytan kokas nämligen inte de högst varierande ingredienserna samman. Här finns mat från alla delar av världen, även dess minsta hörn. Alla dessa delar har sin egen krog där den nationella maten värnas.
Och Brysselborna - lika skiftande till sina nationaliteter som någonsin de etniska krogarna - går inte bara till sina "egna" krogar utan också gärna till mer eller mindre exotiska näringsställen.
Matpatrullen har i Bryssels centrum valt ut ett antal krogar som serverar den sorts mat som är sällsynt eller obefintlig i den svenska huvudkommunen. På dessa ställen kan man möta alla slags gäster, de som kommer från den belgiska urmyllan och de som nyligen börjat beträda den. Det skapar vanligen en särdeles trevlig stämning.
Bryssel har en stor marockansk befolkning. Därav följer att stan har ett mycket stort antal marockanska krogar. Så länge man håller sig på minst ett par hundra meters avstånd från Grand´Place och turistkvarteren är nästan alla Brysselkrogar oavsett nationalitet utmärkta, och man kan utan större risk slinka in hos vilken marockan som helst och bli väl serverad.
Äldst i stan, lite tjusigare och lite dyrare än de flesta, är Chem´s på rue Blanche nr 14.
Om man vill sätter man sig på en kudde i det orientaliskt dekorerade förrummet och tar en drink medan man funderar på menyn. Själva matsalen är mera normalt högborgerligt brysselsk, och maten är av det kraftigt parfymerade slag som marockansk mat kan vara.
Briouats, friterade smördegspastejer, kostar 60 kr. De kan vara fyllda med ost eller kalvhjärna eller lammfärs, och de är spänstiga och goda.
Tajine de pigeonneau för 155 kr är duva, kokt i en lerbytta med mandel och kokta frukter och förföriskt doftande. Tajine d'agneau för samma pris är en starkt lamm- och marmeladsmakande stuvning, långt från Sverige och lämpad för den äventyrlige. Magnifik couscous.
På samma sätt finns vietnamesiska krogar överallt i stan, och även här gäller att man - bortsett från turistkvarteren - kan gå in nästan var som helst och äta gott och billigt. Spana efter Dim Sum, de ångkokta, fyllda pastaknyten som vietnameser och kineser gärna äter till frukost. Eller grillrätter - ofta raffinerade och exotiskt smaksatta. En till det yttre föga vietnamesisk men alldeles utmärkt krog är Gallery resto-bar, rue du Grand Cerf nr 7.
Miljön är sofistikerad och avskalad - som för övrigt vietnamesisk mat är när den är som bäst. Det är stengolv, runda mörkblå bord, svarta ätpinnar, flott och samtidigt lite rart. Sallad på jätteräkor (langoustine) kostar knappt 70 kr och är fräsch, välkryddad och elegant med havsdjuren, halverade och marinerade, placerade på knapriga grönsaker. Vietnamesisk sallad för 60 kr med kyckling byggs av vitkål, morot, färsk koriander, ingefära, citrongräs, friterad lök, sesamfrön och fisksås utöver ett antal kycklingbitar. Husets Dim Sum inkommer i tvåvåningsburk med salladsbotten och är sju läckra pastaknyten fyllda med kyckling, fisk och skaldjur.
Var ligger Martinique?
Vet man inte det kan man ändå gå på Canne à sucr", sockerröret, på rue des Pigeons nr 12, där kreolsk mat serveras och fläktar surrar i det bastklädda taket även om det inte behövs, drinkarna är fullproppade av exotiska frukter och små parasoller, och inredningen är ljuvt rosa.
Assiette créole för omkring 90 svenska kronor är en liten fylld landkrabba, en ljuvlig, exotiskt kryddad blodkorv och en stekt degpåse med fiskfärs - allt roligt och gott - medan ananas på husets vis är lite billigare och består av en hel babyananas urgröpt och fylld med krabbkött som kryddats rejält. Lambi, som på engelska kallas abalone, är stora skaldjur som kokas länge och serveras med tomat och fiskbuljong, kostar 150 kr och smakar som mörkokta, rätt goda bildäck.
Matoutou för samma pris är färsk krabba som bärs in med krabbklorna bärande en limefrukt och köttet urtaget och format som - ja, just en krabba. Friskt och gott med den sötma som krabba har.
- Min favoritmat, säger servitören.
Husets fikonglass med pistaschmandel och apelsinsås är såväl god som vacker. Servitören gillar den också. Senare på kvällen underhåller han gäster i den trevliga baren.
På Rue du Prince Royal nr 11 finns Le Requin Chagrin, som har sitt ursprung i Illes de la Réunion.
Beställ bord, hit hittar brysselborna! Det är en nästan elegant restaurang med hög grad av trevlighet och som ofta i Bryssel en älsklig personal som intresserar sig för sitt yrke. Maten är förträfflig. En häpnadsväckande förrätt är marinerad lax för 95 kr, tunna skivor rå lax som legat i limejuice en stund och därpå täckts med en lätt sås gjord på bourbonvaniljstång, alltså den bästa sortens vanilj, som kokat ur i gräddmjölk. De svarta små vaniljkornen samsas med peppar och färsk lime - delikat.
Boudin, blodkorv, för ungefär samma pris är en god, tjock, svart och lätt kaneldoftande korv åtföljd av nyttigt syrade grönsaker som kryddats med ingefära och nejlika bland annat. Ett urval förrätter för drygt 95 kr ska ätas från vänster till höger eftersom smakerna stiger åt det hållet: friterade och kokta deghöljen med olika fyllningar och en sötsur kummin- och chilisås. Knappt 100 kr kostar rökt kyckling stekt i bitar med väl avvägd tomat-lök-chilisås.
- Kycklingen köper jag färdigrökt från landsbygden, förkunnar krögaren som också oftast lagar maten.
En annan kycklingrätt serveras som gryta med varm mangomousse och en kanelkryddad sötpotatispudding plus ris. Urgott liksom kycklingen med kokos.
Svärdfisk är gärna bosatt utanför Réunion, här är den stekt och god, med en morot-lök-ingefärsratatouille som tillbehör och en stark, pikant sås till. 40 kr kostar papaya- och mangosorbet som är frisk och fin medan tårta på sötpotatis och åldrig lantbruksrom kostar 50 kr.
Kanske är det inte så värst många bryssliska urinvånare som hittar till "Au soleil d'Afrique" som också kallas Chez Régine på rue Longuevie i närheten av den afrikanskt präglade rue de Wawre. Det är kanske inte heller så viktigt att hitta just hit: denna del av stan är full av oansenliga, ofta utmärkta krogar med samma stuk.
Chez Regine är ett sant hål i väggen, en liten flärdfri lokal med några synnerligen fula målningar på väggarna, en minimal bardisk, enklast tänkbara bord och stolar som lika gärna kunde stått på ett enkelt bykafé i Kongo. Svarta män i blanka kostymer går in för att svepa en öl, och den vackra turbanprydda servitrisen blir förvånad över en matbeställning. Zairisk pop dunkar medan stamgästerna talar med personalen.
Det tar sin tid att få maten, den är på intet vis väntande i vad som kan förmodas vara ett kök i bakgrunden. Men när den väl bärs in är den utmärkt, autentisk, billig och mättande. Poulet à l'Arachide kostar 75 kr, består av en halv fin kyckling simmande i en gulrosa sås av tomat, grädde, jordnötsolja och malda jordnötter. Tilapia är en sötvattensfisk som inkommer i helstekt skick med en rödpepparsås och en stor hög brynt lök till. Utmärkt god även den. Tillbehör kostar 20 kr extra, chikiwang är maniokrot, som kokas men inte blir så särskilt god för det, medan banan Makemba är desto godare stekta kokbananer.
Egentligen ligger rue des Èperonniers farligt nära de turistfällekvarter där man lätt blir inviftad på dåliga krogar, men det finns ljuspunkter.
På nummer 67 finns den libanesiska krogen Barmaki, en fullt anständig representant för Mellanösterns kanske mest spännande kök.
En svalt orientalisk, lagom elegant matsal med knappt hörbar libanesisk muzak. En snäll servitör/ägare som gärna förklarar och rekommenderar.
Menyn upptar diverse libanesiska smårätter för omkring 35 kr. Nästan synd är att inte satsa på meze för 195 kr - hela 16 fat med olika smårätter. Det är grillade grönsaker i olivolja, aubergine- och kikärtspuréer, brässerade kycklingbitar och mycket annat. Finns det något man vill byta ut, eller in, går det oftast för sig.
Barmaki är knappast himlastormande raffinerad. Men rejäl och prisvärd och för novisen en utmärkt introduktion till det libanesiska köket.
På rue de l´Èpée ligger den peruanska krogen Pachamac. Den är liten, prydlig och miljömässigt peruaniserad i form av peruansk keramik, peruanska turistaffischer och peruansk muzak.
Ett bra skäl att gå hit till lunch är att lunchen kostar omkring 40 kr, vilket den med råge är värd. Det peruanska köket är ett potatiskök, och oftast serveras Papas à la Huancaina som förrätt. Det är kalla kokta potatisskivor i en mild, spännande ostsås. Fylld potatis, också den oftast på lunchmenyn, är ett slags stekt kroppkakshölje kring en spiskumminkryddad köttfärs. Mycket peruanskt, utmärkt gott.
Huvudrätten kan vara exempelvis Pollo à la picante, en ovanligt kryddad kyckling i jordnötssås.
Även middag serveras, till högre men fullt överkomliga priser. Man i den mördande Brysselkonkurrensen är Pachamac knappast värd en hel kvälls investering.
En helt annan sorts mat och en helt annan sorts publik finns på Au Stekerlapatte, en äkta Brysselkrog med det slags mat som även i Bryssel räknas som exotisk eftersom den är just urprunglig. I Sverige finns ingen restaurang som serverar äkta flamländsk mat, såvitt Matpatrullen har kunnat utröna.
Au Stekerlapatte - namnet uppges vara en hemgjord blandning av franska och flamländska för en liten oätlig sötvattensfisk - ligger strax bakom Justitiepalatset på en av Bryssel äldsta gator, rue des Prêtres nr 4. Huset är från 1906 och krogen var först ett genuint ölkafé som med åren byggts ut inåt och åt sidorna så att lokalen nu vindlar sig åt alla håll.
Mörk träpanel, fläckiga speglar, väggfasta soffor och ett fasligt oväsen skapar en varm, glad och oprententiös stämning. De smala borden har blå vaxduk över, och personalen är underverk av flit och hjälpsamhet.
Äkta Brysselmat är i huvudsak flamländsk. Sålunda kan man äta blodkorv för 55 kr, en bamsig skiva som är tätt späckprickig, snällt kryddad och serverad med karamelliserade äpplen och lök. Fett och gott. Samma pris har senapsgriljerad grisfot, mycket mjukkokt och lätt att lossa köttet av, med en tunn senapspanering och en helt onödig men god remouladsås till.
För 120 kr får man ett spett med kött och grönsaker, förtjänstfullt tillrett men högst ordinärt. Roligare är kalvnjure för 115 kr, lättstekt enligt önskan, med helstekt endive och en mild, god senapssås till. Råbiff - kallad américaine - kostar 95 kr; det malda köttet blandar man själv med senap, hemgjord majonnäs, worcestershiresås och äggula och äter med små ättiksinlagda gurkor och syltlökar.
En halv kyckling för 110 kr är stekt, god, med en lyckad gräddig svampsås till. 115 kr kostar laxfilé Ostendaise, som är pocherad lax med en snäll vitvinsås i vilken musslor simmar i sällskap med de små grå räkor som är så typiska för Bryssel.
Äter man middag på Stekerlapatte står man sig fram till frukost.