När skidparadiset Palandöken i östra Turkiet hotades av snöbrist i december gick traktens imamer samman och riktade böner mot himlen. Strax före nyårshelgen blev de bönhörda. På några dagar föll inte mindre än 60 cm. Vintersäsongen var räddad.

Vi gör vårt sista åk i Palandöken. Ejdertoppen, 3 125 meter över havet, högsta skidliften i Turkiet. Berget Ararat skymtar vid horisonten. Vi är nära gränsen till Armenien, utsikten makalös.

Liftvakten Hakan – som bjudit på te ur samovaren i sitt lilla maskinhus – gör tummen upp. Sen bär det i väg ner mot hotellet Dedeman Palandöken. Svarta, härliga branter. Längsta utförslöpan är hela tolv kilometer. Låren värker rejält före dagens sista stoppsladd.

Tio minuter senare: in i dimman i hotellets eget hamam, det klassiska turkiska badet. Av utrymmesskäl vistas kvinnor och män tillsammans vilket är ovanligt. Turkisk kraftmassage biter gott i trötta muskler, värmen och ångan gör sitt därtill. Mest ryska turister som pendlar mellan massage, bastu och inomhuspoolen med 28-gradigt vatten.

Ryssarna har upptäckt Palandöken. Charterplanen går mellan Moskva och Kiev och staden Erzurum.

– Det är mycket billigare här jämfört med de skidorter som vi brukade åka till hemma i Ryssland. Dessutom bättre skidåkning, säger språkläraren Anna från Moskva som tagit en paus och suger på sin vattenpipa i solskenet på hotellets terrass.

Ingenjören Andrej från Astrachan möter upp vid biljardbordet och prisar den rena luften i Palandöken, bara man kommit upp genom smogen som skymmer staden Erzurum nere i dalen.

– Smogen är ändå inget mot luften i min hemstad, suckar han.

Billigt är det med svenska mått mätt i detta skidparadis: liftkort för 100 kronor om dagen och skidhyran lyckas vi pruta ned till 150 kronor per dag för skidor och pjäxor.

Liftkortet gäller för samtliga liftar vilket är ovanligt i Turkiet. På större skidorter är man ofta hänvisad till varje hotells egna liftar , något som kan bli dyrt om man åka i alla pister. I Palandöken kan man välja mellan 22 nedfarter.

Svenske Rasmus, 21, som åkt skidor både i Åre, i Alperna och i Libanon har synpunkter på skidturismen i östra Turkiet:

– Maten är suverän, liftarna moderna och bekväma. Backarna ger riktig alpkänsla även om det är stenigt på några ställen där snön smält bort. Fler snökanoner hade gjort susen. Sen tar alla oss för ryssar och språkkunskaperna är lite si och så bland personalen. Men jag kommer gärna tillbaka, säger han.

I kedjan Dedemans två hotell finns både bönerum och bönematta att låna vid behov och butiker med ryska pälsar, diamanter, guld och silver. Levande musik och dj:er står för kvällsunderhållningen. Och självklart går det att beställa in öl, vin eller turkisk raki.

Om Palandöken i östra Turkiet enklast nås med inrikesflyg från Istanbul kan man från Istanbul ta båt (!), buss och linbana till nästa skidort, Uludag, högt ovanför den berömda staden Bursa i västra Turkiet. Snabbfärjorna utgår från Yenikapi och Kabatas i Istanbul till Güzelyali där bussen till Bursa väntar.

Uludag med hotellbyn Oteller nås antingen genom den 3 mil långa serpentinvägen från Bursa, vintertid rejält hal.

Betydligt häftigare är linbanan, Teleferik, i stadens utkant. Den lätt åldrade kabinbanan för 30 passagerare går var 30:e minut i två etapper upp till slutstationen Sarialan på 1 635 meters höjd, där kollektivtaxin väntar för tranSporten de sista 6 kilometrarna upp till hjärtat av skidmetropolen Uludag.

Rader av turistbussar skvallrar om att Uludag är landets mest besökta skidort och det är inte svårt att förstå varför: Uludag är perfekt för barnfamiljer och nybörjare med mest gröna och blå pister. Bergen är mjuka och snälla, uterestaurangerna många och nattlivet långt livaktigare än i Palandöken i öster.

I Uludag möts man av problemet att hotellets liftkort bara gäller i hotellets egna liftar. Trots att området är klassat som nationalpark är det tätt mellan pisterna och trängseln på helgerna kan vara betydande.

Att hyra skidor och köpa liftkort är relativt billigt men se upp för uthyrningsfirmor som kränger riktigt gamla, slitna skidor. Det finns 27 hotell, varav 15 är pr ivatägda, med över 7 500 bäddar och många hotell har både fyra och fem stjärnor. Men så är Uludag också en tummelplats för välbärgade Istanbulbor som söker frisk luft och nattliv i bergen.

Många skidåkare väljer att bo nere i Bursa, en bullrig stad med en miljon invånare och tung industri. Men också med några av Turkiets allra vackraste osmanska kulturbyggnader.

Bursa var sultanernas huvudstad innan Konstantinopel/Istanbul intogs 1453. Staden lockade med varma källor och hälsosamt vatten. De varma baden finns kvar än i dag: främst Eski Kapliclari intill Keravansaray Termal Hotel med anor från 1300-talet, samt Yeni Kaplica där man badat sedan 1500-talet.

Av Bursas sevärdheter rankas Gröna moskén, Yesil Camii, främst av många besökare. Intill ligger den mintgröna gravvården Yesil Türbe där sultanen Mehmet I vilar tillsammans med sina söner.

Även Palandöken i öster kan locka med historiska byggnader i den närbelägna staden Erzurum som har 600 000 invånare och länge var ett klassiskt stopp på hippievägen från Europa till Kathmandu. Det finns fortfarande flera, mycket billiga boenden i staden.

I dag domineras Erzurum av stora militäranläggningar men här finns också Yakutiye Medresei, tidigare ett religiöst seminarium från 1310, i dag museum för muslimsk och turkisk konst. Moskén Lala Mustafa Pasa Camii är från 1500-talet och en ännu äldre moské är från 1100-talet.

Erzurum, som alltid legat längs betydelsefulla karavanvägar, har naturligtvis basarer i centrum, värda ett besök efter avslutad skidåkning uppe i bergen.