Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Karneval!

Other: Viggo Cavling

I Brasilien kallas den carnaval, den trotsiga leken som just nu spelas upp på den katolska världens gator. En av de folkligaste karnevalerna är den i Salvador, centrum för den svarta kulturen i Brasilien.

En bred trappa leder upp till en gammal kyrka. Ett gäng små pojkar med bar överkropp sitter på var sin plåtkälke, kälkar som en gång i tiden varit plåtdörrar. Pojkarnas skratt studsar mellan de vita huskropparna under det att de åker ner för trappan.

Leken har två syften: att visa så mycket mod som möjligt och att inte skada sig.

Några dagar senare passerar jag dem igen. Då är kälkarna förvandlade till trummor och det är bara några timmar kvar till midnatt och den stund då Salvadors borgmästare ska överlämna stadens nyckel till den svarta karnevalkungen och hans drottning. Karnevalkungen får dock aldrig nyckeln eftersom det visar sig att han fifflat med andras kreditkort, men drottningen tar emot den och festen kan börja.

Solen försvinner, men inte värmen som ligger som en tjock filt över staden. Det är tid att säga farväl till köttet, karneval betyder just det. Om några dagar börjar fastan och det är med anledning av den som karnevalen firas. Ett knippe röda dagar i almanackan och allt vanligt liv avstannar till förmån för den STORA festen. Tv direktsänder varje minut. Alla är på plats. Musikerna, dansarna, mammorna, gubbarna, de prostituerade, barnen, turisterna, försäljarna, ficktjuvarna...

Natten i Brasilien är skrämmande och vacker. Svart och hotfull, varm och inbjudande. Överallt är det människor. De flesta jag möter tittar mig rakt in i ögonen och ler. Det är en fantastisk känsla. Sensuell, spännande och lite läskig om man kommer från Norden och inte är van vid att någon som man inte känner ser en.

I Rio de Janeiro säger folk jag möter att människorna som bor i Salvador är galna, de kan inte arbeta - bara festa.

- Allt är kaos, sa taxichauffören som själv kör i 130 på 70-vägen till flygplatsen.

Han talade inte sanning.

Visst är det annorlunda i Salvador, men det är för att stadens invånare prioriterar andra saker. Det viktigaste är, som sagt, inte att arbeta. Det är att leva.

Men av det blir man som bekant inte speciellt förmögen. Salvador ligger i Bahia, en av Brasiliens fattigaste delstater.

Karnevalen i Bahia skiljer sig mycket från den i Rio de Janeiro. I Rio är karnevalens centrum den stora sambadromen. Det är i den som de stora processionerna med amerikanska turister tågar fram i färgsprakande kläder på enorma vagnar. Längst fram går en brud med blottade silikontuttar och minimala stringtrosor. Efter henne följer drygt två tusen mer eller mindre stirriga turister, dirigerade av ett koppel karnevalsfunktionärer.

Det gäller att turisterna dansar rätt, annars kan karnevalstågsarrangören trilla ur högsta sambadivisionen och då får arrangören inte tävla i sambadromen nästa år. Och då vill inte de amerikanska turisterna betala hundratals dollar för färgglada uniformer sydda av de allra fattigaste och en "sambautbildning" som mest av allt går ut på att dricka rom med is.

I Salvador har karnevalen inte ett centrum, utan tre områden: Barra, Pelourino och Campo Grande. All aktivitet sker i staden och det kostar inte en endaste real att titta på. Det som kostar är om man vill dansa innanför repet.

Repet är cirka en kilometer långt och löper runt två enorma lastbilar. På den första spelar ett husband hetsig musik med mycket synth, diskant och blås, i sina sämsta stunder påminner det faktiskt mycket om svensk dansbandsmusik.

På den andra lastbilen serveras dryck och lättare mat och om man tröttnar på att dansa kan man gå upp på taket och vila sig och titta ut över staden. Den främre bilen kallas trio eléctrico och den första modellen byggdes 1951. Tanken var helt enkelt att konstruera en rullande musikscen som långsamt gled runt i stan.

I princip ser en trio eléctrico ut på samma sätt i dag, enda skillnaden är att den är mycket större. Innanför repet dansar uppemot tusen människor i identiska t-tröjor. Vanligtvis är det rika vita salvadoraner som inte vill beblanda sig med vem som helst. Cirka tvåhundra svarta vakter håller i repet och ser till att de som betalt pengar för att dansa innanför inte kommer i för mycket kontakt med dem som dansar utanför.

Hela denna procession rör sig sedan runt i staden på vissa anvisade gator. Sammanlagt finns det cirka 50 sådana ekipage på karnevalen.

Vi som dansar utanför det tjocka repet kallas för popcorn. Namnet är logiskt med tanke på trängseln.

Jag rör på höfterna, samtidigt som lastbilarna rör sig mot oss. Det väldiga ljudet kommer närmare och närmare. När sångarna klämmer i med full kraft i refrängen tänds samtliga spotlight på flaket. Gatan svämmar över i ett vitt starkt sken. Precis när den väldiga lastbilen passerar mig känner jag en fjäril i min ficka.

När tåget passerat och sambaorkanen bedarrat en aning märker jag att blivit 100 real fattigare.

I karnevalstider gör alla i Salvador allt för tjäna pengar och det är vi turister från USA och Europa som ska se till att det blir några pengar i fattiga människors fickor.

Salvador är en av Brasiliens äldsta - och fattigaste - städer. Redan 1549 beslutade den portugisiska kungamakten att det skulle ligga en stad i Alla helgons bukt. Fram till 1763 var Salvador Brasiliens huvudstad. Något som märks i gamla stan, Pelourino, med sina vackra hus och kyrkor som inte har blivit sämre av en stundtals mycket varsam renovering.

Utanför den
vackra stadskärnan är Salvador inte lika bedårande. Husen påminner ofta om svenskt miljonprogram och de har inte åldrats med behag. Plussa på ett gäng slingriga, dåligt underhållna motorvägar och upplevelsen blir mer kluven. Under kolonialtiden var Salvador den stora slavhamnen. De afrikanska influenserna syns överallt i stan och stundtals känns den mer afrikansk än sydamerikansk. På gatorna bär många rastafari- och blackpowertröjor.

Natten sänker sig och i gamla stan, Pelourinho, fylls gatorna av förväntansfulla människor. Någonstans i en gränd börjar en grupp musiker slå på sina trummor. Den malande musiken drar till sig en publik och snart är vi alla där och dansar. Att befinna sig i denna smala gränd fylld av dansande, svettiga, lyckliga människor från världens alla hörn med svart himmel ovanför kan bara beskrivas med ett ord: magiskt.

Fakta/Salvador

Resan dit: Billigaste flyget går med SAS till Milano och därifrån med TAP via Lissabon till Salvador, cirka 8.000 kr. Alternativet Stockholm-München-Sao Paolo-Salvador med SAS och Varig kostar cirka 10.500 kr.

Prisnivå: Under karnevalen är boende och annat ungefär lika dyrt som i Sverige. Resten av året är det betydligt billigare.

Länkar: www.emtursa.com.br eller www.programe-se.com.br

Lästips: "Rough Guide to Brazil" är en bra guidebok om du reser ickecharter i Brasilien.

Övrigt: Karnevalen äger i år rum 22-27 februari. En tumregel är att den avslutas dagen före askonsdagen.