Vi kom till Balchik mitt i natten. Då var gatorna ned till strandpromenaden avstängda. På natten fälls bommar ned över vägarna för att inte få in obehörig biltrafik. Vi fick kliva av bussen femtio meter från hotellet och släpa vårt bagage i den kolsvarta natten på en ojämn gränd in på baksidan av hotellet. Trötta och irriterade störtade vi i säng.
Morgonen därpå bjöd på en desto gladare överraskning. När vi drog bort sovrumsgardinerna låg Svarta Havet stort och mäktigt precis utanför fönstret. Magnifikt.
Staden Balchik i norra Bulgarien vid Svarta Havet är ett av årets nya resmål i charterbolagens sommarkataloger. Det är till Balchik som bulgarerna åker över veckohelgen under sommarmånaderna för att få sol och bad. Nittio procent av alla turister är bulgarer. För några år sedan hittade tyskarna denna semesterort. Nu är det skandinavernas tur. En anledning är att det är billigare än Grekland och Spanien.
Staden ligger på branta kalkstensklippor ned mot havet. Balchik kallas den vita staden. Allt är byggt i kalksten och cement. Staden grundades på 500-talet f. Kr. och kallades då för Krunoi källornas by, beroende på alla mineralvattenkällor i området, källor som finns än i dag.
Balchik är ett turistmål för den som vill slippa den värsta turisthetsen. Vi besökte staden i slutet på maj. Då var det lågsäsong, och endast 20 svenska resesällskap hade tagit sig dit. Det kommer att se annorlunda ut då högsäsongen drar i gång.
Staden bjuder inte på några kilometerlånga sandstränder. Den stora "stranden" ligger vid sidan om turiststråket, ett par hundra meter från hotellområdena. För att ta sig dit måste man gå förbi det som på den socialistiska tiden var stadens stora, nu förfallna, makaronfabrik och kvarn invid den gamla hamnpiren. Då vi var där låg badstranden tom och övergiven. Sista dagen under vår vecka i Balchik började man dock röja upp. Om någon vecka finns både servering, barer, massörer och försäljare på stranden.
Utefter strandpromenaden nära hotellen finns en mindre, anlagd sandstrand på dryga femtio meter. Salthalten i havet är 1,8 procent jämfört med medelhavets 3,8 procent. Vattnet är klart.
Hotellen ligger utmed strandpromenaden. De är små och ser mer ut som större pampiga öststatsvillor än hotell. De flesta hotell har utsikt över Svarta Havet. Tre- och fyrstjärniga hotell i Bulgarien är inte desamma som motsvarade hotell i Medelhavsländerna. Det bör man vara inställd på för att inte bli besviken.
Vi hade valt ett lägenhetshotell, det enda alternativ som oftast finns då man är fem personer, två vuxna och tre barn i 10 till 14 års åldern. Lägenhetens ingång låg lummigt inbäddad i en sydländsk trång gränd.
Köket bestod av diskho och ett kylskåp som också fungerade som minibar. Porslinet av fyra glas. Efter två dagar fick vi fem knivar och gafflar samt lika många assietter och små tallrikar. Det var allt. Det fanns ingen spis, micro eller vattenkokare och inga brödknivar. Det är då man är glad att fickkniven packades ned. Och ficklampan. Natten faller snabbt i dessa nejder. Efter ett par dagar insåg vi att spis kunde man undvara. Vi hittade nämligen inga matvarubutiker. Man åt billigare och bättre på restaurangerna.
Sängarna var hårda. Med en extra filt som madrass blev de uthärdliga. Terrassen med den vidunderliga utsikten var underbar och rogivande. Dusch och varmvattnen fanns, toaletten läckte något.
På hotellområdet fanns en liten pool som värmdes upp av solen. Barnen älskade poolen. Baren vid poolen var dock stängd i slutet på maj.
Vår hotellfrukost bestod av två rostade brödskivor, kaffe eller te samt en ostskiva, en skinkskiva, marmelad och lite grönsaker. Två dagar efter att vi lämnat Balchik serverade hotellet plötsligt en frukostbuffé där man själv fick gå och plocka ost, skinka, ägg, grönsaker med mera, det vill säga en rejäl frukost som är normalt på de flesta hotell. Personalen på hotellet och på restauranger var lågmäld, tålmodig och vänlig. Man kände sig välkommen.
På rummen fanns teve, men det gick bara att zappa mellan två bulgariska kanaler. Då vi var där gick Eurovisions schlagerfestivalen. Det hade vi sett fram emot att få se på bulgarisk teve. Men finalen visades inte i Bulgarien till vår och många andra turister besvikelse.
I slutet på strandpromenaden ligger i galleria, och uppför huvudgatan som är en lång brant backe upptäcker man en mängd små butiker, ofta inte större än ett ordinärt vardagsrum. Utbudet är kläder till småbarn och vuxna, vin, tvättmedel, shampo, kioskvaror som läsk, choklad och glass, smycken i trä och glas, souvenirer med mera. Och så naturligtvis vatten i flaska. Man skall inte dricka kranvatten i Bulgarien.
Postkontoret, som säljer både vykort och frimärken, är värt ett besök. Det är som att kliva in i det forna Bulgarien, kassörskorna bär uniform. Men det finns även internetcafe och bankomat i stadskärnan.
Längs huvudgatan Cherno More ligger ett konstmuseum och ett historiskt museum. Det Historiska museet består av tre små rum och påminner om ett hembygdsmuseum i Norrland fast gråare. Då vi klev in reste sig en äldre vaktmästare långsamt och stängde förvånat av larmet till entrén. Vi var de första och förmodligen enda besökarna den dagen. Nästan högst upp på Balchikbergets topp ligger en 150 år gammal grekisk-ortodox kyrka. Inne i kyrkan går allt i vackert blått. Där förvaras en samling ikoner.
Den stora turistattraktionen i Balchik är den något vildvuxna botaniska trädgården. En sevärdhet är kaktusodlingen. Det är en av tre kaktusodlingar som finns i Europa som växer ute på öppen mark och inte i växthus. Själva trädgården byggdes upp av drottning Maria av Rumänien. Det var hennes sommarresidens. Hon hade sex barn och lät bygga en terrass för varje barn.
Balchik är en stad i förvandling. Balchikborna jobbar hårt för att förvandla staden till en populär semesterort. Dit har man ännu inte nått om man önskar kilometerlånga sandstränder, strandmassage, pooler med bar och pooler för barn, hotell med internationellt stuk, diskotek med mera.
Då skall man välja Albena eller Zlatni Piasaci (den gyllne staden) som i dag heter Golden Sands. Albena och Golden Sands är etablerade resmål sedan flera år tillbaka. De orterna har utvecklats till små enklaver vid Svarta Havet. Där finns enbart utländska turister. De bulgarer som finns inom de kilometerlånga strandområdena är personal på hotell och restauranger samt försäljare som likt hökar på jakt efter villebråd dyker på en, precis som på alla andra turistorter runt om i världen. Platserna liknar stora tivolin och erbjuder det utbud många vuxna vill ha på sin semester - sol, bad samt aktiviteter för barn. Prisvärt om det är detta man söker.
Albena ligger sju kilometer från Balchik. 1920 skrev författaren Jordan Jovhov om den vackra kvinnan Albena. Hon var symbolen för de bulgariska kvinnornas skönhet och renhet. Staden Albena är uppkallad efter Jovhovs gestalt. En av de guidade utflykterna härifrån går till det "forna Bulgarien". Med det menas Balchik.