Under inflygningen till den bulgariska staden Burgas syns förutsättningarna klart - ett oändligt hav, ett vidsträckt jordbrukslandskap och däremellan en lysande strandremsa och ett skogsparti med höga hus som spretigt sticker upp.
Sunny Beach, Slanchev Brjag, stranden i solen är en plats som existerar bara tack vare sin gula sand.
Under socialismens glansdagar var detta semesterparadiset för mängder av turister från öststaterna. Nu är Bulgarien i stället inne i väst. Fjolårets stora bubblare på chartertopplistorna fortsätter utvecklingen stabilt uppåt, samtidigt som infrastrukturen anpassas mer till västerländska krav.
Tråkiga öststatshotell rivs eller byggs om i snabb takt. Uterestauranger med mer finess växer upp. Då finns det förstås ingen anledning att inte låta sig lockas till billig semester. För ingen badort i Europa lär ge mer för pengarna.
Men fortfarande är det åtta kilometer långa området fullt av kontraster. Hotell som inte skäms av en jämförelse med mer upphaussade turistmål växlar med andra som slokar slitet. Nyanlagda pooler där det går att sitta på barstolar i vattnet eller masseras av utomhusjaccuzzin är nästintill grannar med toviga ovårdade gräsmattor.
På fräscha nya kaféer går det att läppja en cappucino för en femma, bara för att en bit bort hitta ruffiga skjul och buskage som man ogärna vill korsa. Hotellanläggningar som enbart är tillgängliga för politiker och högt uppsatta tjänstemän och hotell som hyr ut rum per timme är en annan av områdets kontraster. Prostitutionen är synlig.
Men stranden är väl mest det man kommit hit för och den gör ingen besviken. Välstädad gul sand och en vy ut mot ett hav som skiftar i stråk av turkos och djupt blått. Därtill, åtminstone i tidig säsong, inte någon trängsel.
Rör finns nedslagna med jämna mellanrum i sanden och där sätter man ner sitt hyrda parasoll för 3 leva (cirka 15 kronor). Men solstolarna till samma pris har en tendens att ta slut om man inte kommer tidigt. Svenskar, tyskar och engelsmän hörs på stranden, men även slaviska språk. Några ryssar sitter dag efter dag och utspelar matcher på brädspel.
I vattnet kan man simma med världsarvsstaden Nessebar, gröna berg eller hotellens höghus i blickfånget. Fram och tillbaka vandrar försäljare med "Very, very cold drinks", glass eller pringles - ett slags runda bröd. Dock inte påträngande.
Massörer erbjuder sig att mjuka upp stela ryggmuskler för en rimlig penning. Men vill man inte ligga offentligt och dallra finns flera hotell eller fristående institut som erbjuder massage, manikyr med mera. Hotell Globus till exempel med inomhusbassäng i mycket flärdfri miljö eller Beauty Center nära "svenskhotellet" Iskar där man får ansiktmassage för 65 kronor, manikyr för 50 och fötterna lena som barnrumpor för 80.
Ett annat ställe att förbruka pengar på är marknaden vid huvudvägen. Här finns det mest upptänkliga i plagiatform. En guide på orten bedömer Bulgarien som världens tredje största nation när det gäller pirattillverkning. Det må vara osagt, men här finns skor, tröjor, klockor, väskor och parfymer av alla kända märken. Licenstillverkat påstår försäljarna.
En garanterat oäkta Hugo Boss-parfym säljs för 50 kronor i en förpackning identisk med originalet, Calvin Klein-klockor för 100, Adidasskor för 150. Prutbart förstås. Men mest attraktiva är kanske CD-skivorna som går på 50 kronor styck om man väljer fem. Det handlar förstås inte om några produkter som godkänts av skivbolagen.
Under en fasad av gamla oattraktiva titlar finns kataloger där merparten av dagens hetaste artister kan bläddras fram. Guldlänksförsedda biffiga män i svarta Mercedesbilar dyker upp då och då och kontrollerar handeln. Maffian är närvarade.
Bättre tills mods moraliskt sett kan man känna sig om man köper någon av de otaliga virkade dukar som lagts ut på gräsmattorna längs de lokala gatorna. Månaders och års kvinnomöda. Trots att få verkar nappa fortsätter de gamla gummorna att virka i skuggan av något buskage.
För den som någon dag fått nog av sol och bad finns en rad lockande utflyktsmål. Till den museala staden Sosopol som grundades på 600-talet f Kr, till industristaden Burgas för shopping eller ut på den bulgariska landsbygden till exempel. Charterarrangörerna ordnar bussutflykter.
Men roligare och även billigare, särskilt om man är fler, är att hyra en taxichaufför. Och kanske därmed få en annorlunda upplevelse.
Vi tar en taxitur till det senaste tillskottet av semesterorter utefter kusten, den omtalade semesterbyn Elenite 11 kilometer norr om Sunny Beach, känd för att med sin stiligare finska arkitektur och sitt vackra läge vara en kontrast till föregångaren Sunny Beach. Men här är bara den välkommen som betalar för minst en dags vistelse. Bommar och vakter med hammaren och skäran i bältet skyddar mot inkräktare.
Dimitar Peschev, vår chaufför, tar oss i stället med hem till sin by Sveti Vlas som lyser som en vit pärla en bit från Sunny Beach. Stolt förevisar han sitt lilla lägenhetshotell Chris som han byggt bit för bit för pengar han tjänat i före detta Östtyskland.
Det nyaste tillskottet är baren vid poolen. Han bjuder på en Zagorka, det bulgariska ölet, innan vi får gå husesyn i restaurangen och träffa sonen som numera basar över det hela. Utfärden tar drygt en timme och kostar inte mer än knappt 70 kronor.
Inte bara taxichaufförerna slåss om turister som kan tänkas åka en längre utfärd med dem. Längst bak i restaurangernas menyer kan man på många håll hitta förslag på bilturer. Det gäller att tjäna in levebrödet på olika sätt. Vi bokar en utfärd till landsbygden på en restaurang där den pensionerade fadern kör turister i sin, som det visar sig, mer än överåriga Opel.
Ett trafiksäkerhetsverk skulle ha haft synpunkter på mer än slitna däck, trasiga säkerhetsbälten och obefintliga stötdämpare som gör att vi får kryssa försiktigt mellan vägarnas alla hål. Men när man väl slappnat av och insett att färden kommer att gå i krypfart är det bara att njuta av ett böljande landskap med solrosfält, blå lavendel och gröna höjder.
Det krävs inte många kilometer för att hamna i en helt annan värld än turisternas. Vi passerar fåraherdar och åsnedragna hölass, ser storkpar på taken, drar in doften av djurspillning och blickar mot övergivna griskolchoser och kyrkor i förfall. I byn Orisave sitter några kvinnor i skuggan under ett träd och spinner garn med enkla handsländor. Då rinner decennierna bakåt i svindlande takt.
I utfärden ingår stopp hos lokala småodlare som drygar ut sitt självhushåll genom att duka upp sina produkter för besökare. I byn Goritza tar Krasimera och hennes make emot med fårost, sallad, yoghurt, körsbär, honung och snaps. Och i Prosenik står Stania Ivanov och hans hustru för förplägnaden - en mustig bönsoppa, späck med paprika, pumpamarmelad, nötter och såväl vin som snaps. Cirka 30 kronor per person vill de ha och då ingår också möjligheten att klä upp sig i bulgariska folkdräkter. Men det känns som att gå för långt.
Mest för den kulturellt intresserade erbjuder världsarvsstaden Nessebar som från Sunny Beach sett ligger lockande på en halvö i Svarta havet. Dit går det båtar eller bussar och priset för förflyttningen är inte mer än några kronor. Väl framme kan man vandra bland bysantinska kyrkor och intressant träarkitektur och kanske titta in i något av stadens museer. Till exempel det arkeologiska precis innanför stadsporten med bland annat trakisk och romersk keramik och ikonmålningar i källaren. En helt annan upplevelse är stadens övervintrade planekonomiska varuhus med glesa hyllplan där det ligger enstaka tröjor och skor.
I Nessebar är försäljarna påträngande tjatiga. I jämförelse känns Sunny Beach nästan vilsamt. Här får man gå mer i fred även om tyranniserande hästdroskägare med magra kusar eller taxchaufförer inte tycker att man bör ta minsta steg till fots.