På Färna herrgård utanför Skinnskatteberg är inredningen gammaldags på ett lite stillöst men hemtrevligt sätt. Hotellpatrullen blir nostalgisk och njuter av fantastiskt eftermiddagste.
Så fort vi kliver in i rummet på Färna herrgård utanför Skinnskatteberg börjar delar av Hotellpatrullen prata om sina morföräldrar. Det är som att resa tillbaka i tiden, till 60-talet – ljusknapparna, elementen, planeringen av rummet, tycker han.
Men så enas vi om att det som präglar stora delar av Färna herrgård, och som får oss att tänka på gamla hem, är stillösheten. Här har man inte blandat in några inredningsarkitekter. Utan precis som det kan se ut i många äldre människors hem är det ett sentimentalt hopplock av möblemang.
Undantaget är förstås den nya spabyggnaden som uppfyller alla stilkrav med vilstolar i korg och rotting, pool, jacuzzi, behandlingsrum i mörkt trä och morgonrockar i vitt. Allt inraMat av en doft av örtdekokter.
Missförstå oss nu inte, vi tycker om stillösheten på Färna Herrgård. Här blir den charmig och passar alldeles utmärkt ihop med hembakade ingefärspepparkakor, hemmagjord äppel- och kvittenmarmelad och underbar, gammaldags äppelkaka med vaniljsås.
Det fikabord som dukas upp till eftermiddagsteet är något av det bästa hotellpatrullen sett. En härlig blandning av finaste småkakor, puddingar, chokladmousse, tryffel och tårtor. Men också fruktsallad, grovt bröd, scones och ostar.
När det är dags för middag är därför förväntningarna höga. Och besvikelsen därmed större eftersom middagen inte alls är mycket att hurra för. Älgryggen är tyvärr senig och kålrotspurén är smaklöst rotmos även om det fått ett finare namn på menyn. Den sirapsstekta savojkålen blir alldeles för söt. Även efterrätten, getmjölkspuddingen, eller bavaroisen som det heter, är ointressant och lingonconsommén hjälper inte heller till att få sting i desserten.
Men frukosten är av samma höga klass som tebuffén. Att servera smårätter verkar vara Färna herrgårds styrka. Middagen inleds nämligen med ett utsökt delikatessbord att plocka från med vildsvin, älgpatéer, gös och härlig kryddost, bland annat.
Delikatessbordet har samma namn som Färnas store brukspatron von Hermansson. Men honom har man ju inte särskilt stor lust att hedra.
Han gjorde sig nämligen känd i början av 1800-talet genom att i ståndsriksdagen föreslå att alla äldre som inte kunde delta i produktionen skulle avlivas. Smederna på Färna blev så arga att de smidde en ring runt hans hals.
Och förslaget gick förstås inte igenom.