Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt

Curaçao – lika blått som likören

Bokmärk artikel
Bild 1 av 8
Stränderna ligger längs öns södra sida. Foto: Sanna Torén Björling
De färgglada husen kom till på grund av guvernörens migrän och överkänslighet för vitt. Foto: Sanna Torén Björling
Den stora, gamla marknaden Plasa Bieuw i Willemstad är en lunchrestaurang med lokal mat som tillagas över öppna kök. Hit kommer både lokalbefolkning och turister. Foto: Sanna Torén Björling
Sandiga fötter är synonymt med semester. Foto: Sanna Torén Björling
På Mambo Beach kan man få våfflor, massage – och ansikts­målning. Sally blev en tiger. Foto: Sanna Torén Björling
Många av de karaktäristiska hus som slavar tidigare bott i finns kvar och används fortfarande som bostadshus. Foto: Sanna Torén Björling
Shete Boka är en nationalpark på öns norra del. Här är torrt och kargt – men strax intill ligger havet. ”Boka Pistol” kallas skrevan där vågorna slår mot kustlinjen med en smäll som liknar ett avlossat skott. Foto: Sanna Torén Björling
Aktiviteter för alla smaker. Foto: Sanna Torén Björling
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0

Resa hit

Flyg från Arlanda och Köpenhamn finns för cirka 8 000 kronor tur och retur. Resan är lång, med en sammanlagd flygtid på mellan 11 och 15 timmar, beroende på stopp och byten.

Charter arrangeras av flera bolag, man kan räkna med cirka 15 000 kronor per person för resa och bra hotell.

Bra att veta

Även om prisläget är lägre än i Sverige är det inte särskilt billigt att till exempel äta ute eller hyra bil. Kreditkort accepteras på de flesta platser, och ­priser ges vanligen både i gulden och i  dollar.

Bo

Scuba Lodge, Pieter­maai, rum från 150 dollar per natt i dubbelrum, större lägenheter kostar cirka 320 dollar per natt (sex bäddar).

Avila, Pietermaai, lyxig, komplett resort, från cirka 160 dollar per natt i dubbelrum.

Ritz hostel, Scharlooweg 25, vandrarhem, pris från cirka 35 dollar per natt.

Landhuis Daniel, weg naar Westpunt, bo i  ett av öns äldsta hus, priser från 60 dollar per natt.

Äta

Kome, Johan van Walbeecksplein 6. Väl­- lagat, med amerikansk­karibisk touch, cocktailbar och tapaskvällar.

Ginger, Nieuwestraat 32. Asiatisk crossover på mysig bakgård.

Mundo Bizarro, Niewe­straat 12, trång bar med god stämning.

Rock Beach, Pietermaai 44, levande musik och grill vid havet.

Plasa Bieuw, Old Market, lunchmat med lokal prägel.

Se

Mikvé Israel-Emanuel, synagoga.

Drottning Emmabron.

Kura Holanda, Klipstraat 9. Slav­handelsmuseum.

Shete Boca Nationalpark.

Christoffelberg.

Bästa stränderna

Playa Cas Abao.

Playa Porto Mari.

Caracasbaai (här kan man dyka efter vraket till en bogserbåt.

Grote Knip (Kenepa Grandi).

Mambo Beach.

Curaçao

 

1. Grote Knip
2. Shete Boka National Park
3. Christoffelberg
4. Playa Cas Abao
5. Playa Porto Marie
6. Landhuis Daniel
7. Kura Hulada
8. Koningin Emmabrug
9. Mikve Israel
10. Plasa Bieuw
11. Rock Beach
12. Ritz Hostel
13. Mundo Bizarro
14. Ginger
15. Kome
16. Scuba Lodge
17. Avila Hotel
18. Mambo Beach
19. Caracas Baai

Havet har samma färg som likören och Curaçao erbjuder mycket riktigt ljuvliga bad och dyk. Men den karibiska ön har en rikare palett än så. Här finns en varierad och stor­slagen natur – och en bitvis mycket grym historia.

Havet har samma färg som likören och Curaçao erbjuder mycket riktigt ljuvliga bad och dyk. Men den karibiska ön har en rikare palett än så. Här finns en varierad och stor­slagen natur – och en bitvis mycket grym historia.

Vi närmar oss nu Curaçao, säger piloten med en röst som nästan ingen längre lyssnar på, och tillägger lätt roat:

– Vädret är klart med en lätt bris och 29 grader Celsius – ungefär som det brukar, alltså.

Annons:

Han har en poäng: temperaturen på ön varierar bara med ett par grader över året.

Curaçao hör till den sydligaste delen av Karibien och ligger strax norr om Venezuela. Det är den största av de så kallade ABC-öarna, som lockar turister med vita stränder, akvarieliknande vatten och utmärkta surfmöjligheter.

Och att sakta gå i den fina sanden vid en av Curaçaos stränder är som att strosa runt i paradiset – vattnet är turkost, alldeles ljummet och salt, bastparasollen ger skyddande skugga. En bit bort vajar palmerna medan fåglar och fiskar tävlar i färgprakt.

Dessutom finns en rad stränder att välja mellan, många av dem tillgängliga bara med bil. Stränderna ligger i små vikar längs öns södra kust och har olika karaktär och grad av bekvämlighet. De flesta erbjuder solstolar men inte alla har annan försäljning än en ambulerande, dieseldriven glassbil. Vid parkeringen ett par hundra meter ovanför ett badställe säljer en äldre kvinna hemgjorda piroger och söta bakelser.

Flertalet vikar är snorkel- och badvänliga för badare i de flesta åldrar, flera har också utrymme för mer avancerad dykning. Den som är duktig dykare kan också göra en dagsutflykt till den lilla ön Klein Curaçao, som nås med katamaran, förslagsvis. Tiotals dykskolor finns på ön, med kurser på alla nivåer.

Ja, framför allt är det för det havsnära livet som folk söker sig hit. Man behöver bara doppa cyklopet under vattnet för att befinna sig i ett akvarium.

Annons:

Men om Curaçao i dag är ett paradis för semesterfirare har ön ett betydligt mörkare förflutet. Under flera hundra år var den en viktig knutpunkt för slavhandeln. Hit kom år 1638 holländaren Peter Stuyvesant, västindiska kompaniet – allt sedan dess har ön stått under holländskt styre.

Fartygslast efter fartygslast kom i land här efter en många gånger fasansfull seglats från Afrikas kuster. I Willemstad, Curaçaos huvudstad, lastades de afrikaner av som fortfarande levde, och såldes vidare till Sydamerika och vad som skulle bli USA.

En del av de människor som såldes blev kvar, som ägodelar till jordägare här.

Och på Curaçao finns på ett unikt sätt både jordägarnas herrgårdsliknande ”landhuizen” kvar över hela ön, oftast på toppen av en kulle. Kvar är också många av de stabila, karaktäristiska lerhus som slavarna bodde i och till slut kunde köpa loss som fria män och kvinnor.

Slavhandelns historia är synlig över hela ön och en brutal lektion i vad den innebar får man bland annat på Kura Holanda. Museet, som ligger i Willemstad och är en del av ett helt kvarter med samma namn, som inkluderar både spa och restaurang. De låga museibyggnaderna är inte särskilt stora, men utställningen innehåller mycket information och det kan vara värt att anlita en guide, även om det kan vara en herre som inte bryr sig om att tillrättalägga några detaljer av hänsyn till de minderåriga i pub­liken. Vi får en intim rundtur och han inleder inför åtta­åringarnas vidöppna ögon med ett ödesmättat:

– Det här är slavklockan.

Han slår i kläppan och beskriver med torrt, faktiskt tonfall hur olydiga slavar pryglades inför sina kamrater i avskräckande syfte: efter 39 piskrapp hälldes en blandning av salt och vinäger i  såren. ”Olydig” var den som exempelvis snott åt sig mer än den tillåtna ransonen mat.

Vid tanken på den tillvaro som slavarna hade under sina herrars befäl får den gassande solen plötsligt en annan dimension. På Kura Holanda finns en rik samling föremål, historier och fotografier som illustrerar hur slavhandeln började och varför den försvann. En sista avdelning beskriver medborgarrättsrörelsen i USA och kampen mot apartheid i Sydafrika. Även om det kan bära emot att konfrontera barn med slaveriets och människohandelns sadism är det möjligen i en sådan här miljö som det ändå är mest lämpligt att göra det: här finns de tydliga spåren, här blir det som hände lite mindre obegripligt, lite mindre abstrakt än vid en skolbänk många hundra mil härifrån.

När man sedan far runt på ön i jakten på de bästa stränderna kan man också peka ut de historiska byggnaderna, prata om dem och stanna till om man vill (flera av plantagebyggnaderna är öppna för turister och är intressanta också för sin arkitektur) för att titta på några av de många minnesmärkena och de resta, knutna nävar som finns uppsatta.

Om södra delen av Curaçao domineras av paradisstränder är den norra delen betydligt kargare och landskapet hårdare. Ön må vara den största av ABC-öarna, men är lätt att ta sig runt på en utflyktsdag.Strax öster om den översta spetsen börjar Shete Boca, den nationalpark som sträcker sig längs den norra kusten med flera platser att stanna på för att se på det dramatiska landskapet. Det blåser nästan alltid här.

Man betalar ett överkomligt inträde till själva parken (pengar som går till dess underhåll) och får en karta med sevärdheterna utmärkta. Bland dem finns till exempel den dramatiska ”Boca Pistol”, en djup skreva där varje havsvåg slår emot klipporna med ett ljud som påminner om ett pistolskott. De flesta punkter går att nå med bil, men det går också utmärkt att vandra mellan dem. Getter skuttar omkring och gnager på barr och långsmala blad.

Inte långt från Shete Boca ligger det 375 meter höga Christoffelberg, också omgivet av nationalpark.

Landskapets kontraster stärker känslan av att det faktiskt är ett land man har kommit till – inte enbart en semesterort. Till den känslan bidrar i hög grad även Willemstad, varifrån Curaçao styrs. Ön är självständig sedan 2010, men delar fortfarande försvars- och utrikes­politik med Holland och är en del av kungadömet Nederländerna. Som enda plats i hela världen använder Curaçao för övrigt gulden (men amerikanska dollar accepteras nästan överallt).

Den koloniala historien förklarar också varför det finns tre officiella språk: nederländska, engelska och det lilla kreolska papiamento. De allra flesta talar åtminstone två av dessa språk.

Många av de äldre husen i Willemstad är målade i starka pastell­färger och är underbart självlysande i solen. Ursprunget till färgskalan är den migrändrabbade guvernören Albert Kikkert som i början av 1800-talet och på inrådan av sin läkare såg till att alla hus målades i färg – reflektionerna av det vita var så starka att han fick ont i huvudet. Om det var en slump att Kikkert också ägde en ansenlig aktiepost i  färgbolaget ska vara osagt. I dag har den bjärta färgskalan bidragit till att placera Willemstads stadskärna på Unescos världsarvslista.

Stora delar av Willemstad har snabbt förändrats, berättar bofasta vi träffar. Den är dock alltjämt segregerad och i de kvarter som löper söderut från den centrala staden är husen enkla och låga, befolkningen övervägande svart. Detsamma gäller de nedgångna områdena ut mot flygplatsen.

Längs den centrala Pietermaaiweg var kvarteren fram till nyligen nedgångna – i dag kantas den av nya hotell och bra restauranger. Några kilometer längs samma stråk ligger flera stora hotellkomplex, kant i kant med vattnet. Och ett par kilometer söderut ligger området Sea Aquarium och Mambo beach, med turistinriktad shopping, cocktailbarer och enklare restauranger, liksom hål i väggen för frozen yogurt, bubble tea och våfflor. På stranden kostar entré och en solstol några dollar eller gulden. Badplatsen vid Mambo Beach är på havssidan inhägnad av en vågbrytande mur som gör området barnvänligt. Det är ändå tillräckligt stort för att simma i – till exempel ut till muren. På de glatta, platta stenarna pilar småkrabborna runt runt så det rasslar om deras pinniga ben.

Hela området nås lätt från stan även utan bil – man hejdar en av de minibussar som kör i skytteltrafik till stranden och hoppar in.

Willemstad har runt 125 000 invånare och delas itu av St Annabukten. På ena sidan ligger det lilla, gamla centrumet Punda, på den andra Otrabanda. Över kanalen går man längs den makalösa Drottning Emma-bron, den enda i sitt slag i världen. Den flytande träbron byggdes år 1888, ursprungligen som en tullbro, och vilar på 16 båtliknande pontoner. I Punda ligger en ”flytande marknad”, där färsk fisk och grönsaker säljs från båtarna längs kajen. En kort bit därifrån ligger den gamla marknaden, Plasa Bieuw, en stor öppen lokal där lunchserveringarnas öppna kök kantar varandra längs den ena långsidan. Grytorna ryker och kvinnor rör om med stora slevar i kastruller med getstuvning, kycklinggryta och ris. Här finns mastig polenta, en lokal version av okra, en slemmig soppa med grönsaker, kött och skaldjur; här finns karaktäristiska pumpapannkakor med russin och stekt, mjäll fisk. Miljön – och maten – är en upplevelse och långkok och buljonger väl värda att prova. Man kan skarva med en läskande batido på mango eller jordgubbe om getknotorna inte smakar.

Sevärd i Willemstad är också syna­gogan Mikve Israel-Emanuel, hem för västra halvklotets äldsta, alltjämt aktiva judiska församling. Golvet i synagogan utgörs av fin sand.

I princip mitt i stan ligger ett stort oljeraffinaderi. Oljeindustrin är en viktig inkomstkälla för Curaçao, som får sin råolja från Venezuela.

Att åka runt i stadens utkanter (i alla riktningar) är spännande. Där finns såväl sandfärgade villaområden där framför allt välbärgade holländare bor, säsongsvis eller permanent som betydligt mer spartanska områden (dem kring flygplatsen bör man undvika, sägs det).

Stannar man borta längre finns täta förbindelser också till A- och B-öarna, Aruba och Bonaire (trots det lilla avståndet har öarna helt olika karaktär).

Men det finns flera skäl att stanna på Curaçao.

Havet. Sanden. Vinden.

Den mörka natten.

Vågorna.

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gisslan-puff
Foto:AFP

 IS tar på sig dådet. Dödade polischefen – höll sedan familjen fången.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
DN granskar

Tipsa oss på DN

 Lämna ditt tips anonymt DN:s reportrar granskar jäv och korruption.
Annons:
Annons:
Annons: