Men man kan faktiskt turista också bland turkcyprioterna även om det innebär omvägar. Det är billigt och enkelt och i Kyrenia på nordkusten finns för alltid Cyperns vackraste hamn.
Den nordliga tredjedelen av Cypern är sedan 1974 ockuperad av Turkiet. 1983 utropade man en turkcypriotisk republik i norr men det är en stat som bara Turkiet erkänt. I allt övrigt är TRNC, som det lilla landet kallar sig, isolerat och utsatt för samfällt förakt i alla internationella fora. Det är bland annat därför också utomordentligt fattigt och till den änden ett lockande resmål; så ser ju nu en gång turistnäringen ut, fattigdom betyder att prisnivåerna är låga och det i sig är en enkel lockelse.
Om man åker till Kyrenia som ligger en halvtimmes resa norr om Nicosia kan man sitta vid strandpromenaden i den venetianska hamnen och äta en rejäl fisklunch för mindre än en hundralapp per person, dryck inkluderat. Också hotellpriser är låga, till och med lägre än på det turkiska fastlandet. Generellt är allting bortåt en halv gång tilldyrare på turistorterna i söder.
- Det är klart att våra låga priser är en konkurrensfördel, säger Serdar Denktash som leder det statliga ministerium under vilket turismen sorterar. Men till följd av de internationella embargona som grekerna arrangerat har vi svårt att göra oss gällande.
Han säger att just i år har näringen drabbats svårt av vinterns politiska kriser. Man har fått vidkännas bortåt fyrtio procent avbeställningar och hoppet om att 1997 skulle bli ett rekordår fryser inne:
- Om det visar sig att vi till sist får 200 000 resenärer i år är det ett bra resultat, säger Serdar Denktash. Det är betydligt lägre än i fjol.
Det senaste året man har statistik ifrån är 1995 då 310 000 gäster kom till nordsidan - att jämföra med de bortåt två miljoner resenärer som man räknade in i söder. Men också om turismen arbetar i motvind i norr och är försvinnande liten i jämförelse med den i söder så är det efter utbildningssektorn den näring som drar in mest hårdvaluta till den fattiga enklaven.
- Från Europa är det tyskar, britter, italienare och fransmän som främst kommer hit, berättar turistchefen. Men den enskilt största gruppen är turkar från fastlandet.
Det är också på Turkiet man kommer att satsa mest för framtiden, säger Serdar Denktash. Det är formellt lättarbetat eftersom Ankara erkänner TRNC. Fastlandsturkarna är också lätta att arbeta med och öborna har förstås mycket gemensamt med dem, språkligt och kulturellt.
Vad har då nordsidan att erbjuda?
Kyrenia, den lilla hamnstaden, är i sig en attraktion med en vacker hamn och gamla kvarter med en liten fin moské intill. Utefter kusten på ömse sidor om Kyrenia finns uppbyggt åtminstone embryot till en turistindustri med enkla hotell och byar med stugor. Det är anspråkslöst och inte på långa vägar så trendigt som motsvarigheterna i Aya Napa och Paphos i söder men havet finns att bada i och om kvällen är krogarna som sagt billiga och inte sämre än enkla näringsställen på andra håll i regionen.
Man kan utöver Kyrenia också besöka Bellapais, en liten by som den engelske författaren Lawrence Durrell gjort odödlig i boken "Bittra citroner "(i sig ett gott standardverk om man vill lära sig något om Cypern-konfliktens upprinnelse). I Bellapais finns de storslagna ruinerna av en medeltida klosterkyrka. Man kan också fara och titta på slottet S:t Hilarion, också det i närheten av Kyrenia. Det ligger magnifikt på ett brant klipputsprång med utsikt över bergen i söder och hela kustslätten nedanför dem.
Det finns också andra kyrkor och kloster att bese. De har inte alla vandaliserats som den grekcypriotiska retoriken gör gällande. Att resa till de norra delarna av Cypern är emellertid inte alldeles enkelt för en svensk. Det är främst engelska och tyska charterföretag som ordnar resor till den turkcypriotiska delen av ön. Och det gör förstås företaget svårhanterligt för en vanlig svensk turist, och det man kan tänkas vinna på låga prisnivåer på plats går naturligtvis åt på anslutningsresor till London eller Hamburg.
Intill i fjol fanns det också ett reseföretag i Finland, Tentours, som anordnade resor till TRNC. Det finns dessutom en möjlighet för besökande till det egentliga Cypern att göra hastiga utflyter till enklaven i norr. Det är tillåtet att passera gröna linjen, gränsen mellan de två områdena.
Men övergången dit får endast ske i Nicosia och man måste ta sig över gränsen före klockan ett på dagen och återvända före fem. Blir man av ett eller annat skäl fast på nordsidan kan det komplicera livet högst väsentligt, för det betraktas av grekerna som en mycket allvarlig lagöverträdelse.
Grekcyprioterna ogillar i hög grad den här trafiken. Det händer också att passagen vid det gamla hotellet Ledra Palace blockeras av arga grekiska demonstranter. Fientligheten mellan de båda sidorna lever stark och man ska veta när man ger sig över gränsen norrut att man faktiskt besöker ockuperat område.
Pro forma har grekerna satt upp ett antal villkor för visiterna söderifrån. Besökande får alltså inte medföra tillbaka någonting man handlat på andra sidan, och i den händelse de turkiska myndigheterna skulle stämplat ens pass är det vad grekerna beträffar ogiltigt. Normalt ska detta inte ske på en kort visit. Man får ett löst papper i passet med debehövliga stämplarna. Men håller man sig till förordningarna och bestämmer sig för att vara politiskt ignorant kan Kyrenia definitivt vara värt en resa.