Den vackraste platsen i Dalarna ligger inte, vilket man skulle kunna tro, utmed Siljans strandlinje. Åtminstone inte enligt Anders Zorn. Nej, i hans känsliga konstnärsögon var det utsikten över de böljande åsarna runt Ulvsjön med Rommebergets mörka topp i fonden som gjorde det djupaste intrycket.
Sanning eller skröna - naturen kring Ulfshyttan några mil söder om Borlänge, skäms verkligen inte för sig. Och den som byggde Ulfshyttans herrgård för dryga hundra år sedan lyckades pricka in den ultimata platsen, högst uppe på en frodig halvö, med vattenspeglar åt två håll och öppen himmel från öst till väst.
Antagligen spelar det ingen roll vilken årstid man besöker herrgården för att njuta av anblicken. Men när sensommaren bjuder på en av sina mest förföriska dagar håller faktiskt Hotellpatrullen denna trakt för ett strå vassare än turistidyllerna kring Siljan. Solen har fritt spelrum från de dovt blågröna bergssilhuetterna borta vid horisonten, över de glest placerade gårdarna kring sjön, till herrgårdens välansade trädgård med sina knallgröna gräsmattor.
Ulfshyttan ingår i kedjan Petit Hotel, och förvisso tillhör inte herrgården de största och pampigaste. Men byggnaden i gulmålat trä med sitt lustiga torn (förbehållet konferensgäster) är lika prydligt omskött som stenpartierna med sina blomsterarrangemang och den gammaldags grusade planen framför verandaentrén, i vars mitt en porlande källa skapar en rofylld stämning.
Ulfshyttans historia börjar med ett järnbruk och herrskapet Gerhard och Caroline Arwedsson. Paret öppnade dörrarna för dåtidens jet set och inte bara Zorn var gäst på Ulfshyttan. Hit kom även Selma Lagerlöf, Carl Larsson och kronprinsparet Gustaf Adolf och Margareta på sjangdobla middagar. Senare ägdes gården under många år av gamle Marcus Wallenberg. Det sägs att han under kriget hade planer på att flytta hela företagsledningen för Enskilda Banken till Ulfshyttan, där han placerat bankens arkiv i ett undangömt bergsrum.
Den nuvarande ägarfamiljen har en helt annan bakgrund, vilket bland annat lett till att Ulfshyttan blivit lite av ett musikaliskt centrum i bygden med visaftnar och konserter. Men även inredningen av gården bär tydliga spår av ett genuint intresse för färger och textilier och öga för ting. Korridorerna mellan gästrummen är fyllda med en blandning av antikviteter och loppisfynd, gamla fotografier, keramik och glas, bonader och snirklig armatur. Det är nästan i klass med Bomans i Trosa. De propra sällskapsutrymmena präglas av samma hemlika stilblandning med sittmöbler från varierande tidsepoker, tjocka mattor, fodrade gardiner, handbroderade dukar och blomsterarrangemang. Hemtrevnaden går igen i sovrummen, individuellt inredda med mycket veck och tofsar, några med romantisk sänghimmel. Hotellpatrullens rum går i stilfullt mörkblått och grått med inte mindre än tre speglar i guldram och blommigt överkast på den breda järnsängen. Det lilla badrummet har dock inte ägnats riktigt samma omsorger. En spricka i taket och designen på sanitetsporslinet vittnar om att det gått några år sedan sist. Det vita sextiotalskaklet har pålappats med en extra bård mönstrat kakel och det finns inga avställningsytor.
Men ute bränner solen över Dalarna. Efter en kopp nybryggt kaffe och en maffig, fortfarande varm sockerbulle lockar en stilla promenad längs halvöns anlagda gångar, som sicksackar sig fram genom hav av utblommade liljekonvaljer och den björkkantade sjöstranden.
Hade vädret varit vresigt skulle i stället stegen styrts mot den fräscha relaxavdelningen. Och kanske en kroppskur med choklad och råsocker - en av en radda inte helt billiga spabehandlingar som hugade gäster kan beställa. Den exklusivaste av alla, Friherinnans lyxkur, kostar 1 450 kronor - men då pågår den också i över två timmar.
För gäster med andra preferenser finns tre golfbanor inom en fyramilsradie och vintertid är det inte långt till Romme Alpin. Vi väljer hellre att softa en stund på rummet inför kvällens middag. Men det mousserande vin som ingår i samtliga helgpaket kan Ulfshyttan lika gärna spara in på, eller så lägga på några kronor på totalpriset. En piccoloflaska på två personer känns bara futtigt.
Det är dock det minsta man kan säga om den bitvis otrendigt exeprimentella avsmakningsmenyn som serveras i den dovt färgsatta matsalen på vackra linnedukar från Klässbol. Inledningen börjar lite försiktigt med en klick färgad stenbitsrom i sällskap med kall apelsinkryddad havtornspuré och en rostad, lite seg bit äppelbröd, till vilket ett glas riesling från Alsace sitter som en smäck. Som nummer två uppenbarar sig en skiva rökt vildsvin med röd olivolja och citrussparris och ännu finns det gott om plats i magen. Men så sätter köket in det breda batteriet: Först en rejäl bit perfekt tillagad regnbåge med en pilgrimsmussla och en redig potatiscylinder. Därefter en vågad men inte oäven kombination av kalvrygg och tonfisk med rostad kokos, gulbetor, citrusbuljong med guava och mandelpotatispuré. Efter den duvningen, nedsköljd med ett glas sträv brunello, är det knappt att vi orkar med desserten på citronmorotssorbet, vit chokladmousse och hallonvinsås.
Likaså mättande men utan några större överaskningar är följande morgons frukostbuffé. Ett ganska mediokert urval av charkuterier, vattenmelon som enda frukt och få juicer räddas dock av gott bröd och identifierbara ostar med hyvel. Och den behagfulla utsikten från herrgårdens ljusa glasveranda inte att förglömma.