Att heta Bornholm och komma till ön med samma namn kan resultera i två saker. Antingen tittar folk på dig som om det vore ett dåligt skämt eller så börjar en entusiastisk utfrågning om dina förfäders eventuella förehavanden på den danska ön. Det var i alla fall vad jag fick erfara när jag för första gången besökte "Östersjöns pärla".
Den pågående släktforskningen har så här långt - vi befinner oss i mitten på 1600-talet - inte visat några tydliga förbindelser med ön Bornholm. Släkten, som till stor del bestått av erkända skomakare, har sitt ursprung i landets södra delar så det är förstås inte otänkbart att det finns ett samband.
Men nu över till Bornholm - ön alltså.
I norr karga klippor som stupar mot havet. I mitten Almindingen - ett lummigt skogsområde. I söder milslånga, vita sandstränder. Där har ni Bornholm i ett nötskal. Ön är inte mer än fjorton mil i omkrets så oavsett om man väljer att åka dit en weekend eller på långsemester hinner man uppleva en massa saker.
För den som vill att resan ska gå i ett särskilt tema finns flera alternativ, till exempel bergsklättring, ridning, sportfiske eller golf. Det arrangeras också bussturer med konsttema. På ön bor många konstnärer och konsthantverkare som under sommaren öppnar sina ateljéer och verkstäder för allmänheten.
Tidigare måleri och konsthantverk kan man beskåda på Bornholms konstmuseum vid Helligdomsklipporna mellan Tejn och Gudhjem. Här finns bland annat verk av Michael Ancher som brukar förknippas med Skagen men som faktiskt föddes och vistades mycket på Bornholm. Danske målaren Oluf Höst (1884-1966), som från 1929 bodde på Bornholm och som i stämningsmättade bilder skildrat öns landskap och människor, har fått ett eget museum i Gudhjem.
Personligen brukar jag inta en förutsättningslös inställning när jag besöker ett nytt ställe och låta upplevelserna komma spontant. Det finns mycket att förundras över på Bornholm: Dueodde - Bornholms längsta strand, Svaneke - Danmarks minsta handelsstad som fått Europarådets medalj för sitt bevarande av den historiska karaktären, Paradisbakkerne - ett kuperat klipplandskap cirka två kilometer nordväst om Nexö och inte minst den pittoreska staden Gudhjem, som med sitt subtropiska klimat får både fikon och mullbär att trivas.
Många som besöker Bornholm väljer att se ön från cykel. Här finns cirka 200 kilometer cykelvägar som förbinder större byar och sevärdheter. Avstånden är korta men att det i övrigt skulle vara lätt att ta sig runt på hoj är en sanning med modifikation. På sina håll finns rejäla backar och ute på de flackare partierna kan det ibland blåsa rejält.
Fördelen med cykelturerna är att man med gott samvete kan ägna sig åt småätande, för här finns många godsaker att njuta av: Krølle Bølle - gigantiska glassstrutar med sylt, Danablu blåmögelost från Bornholms andelsmejeri i Klemensker, spröda rågkex med kummin från familjebageriet Johannes Dam & Son i Åkirkeby, Bornholmerhane (tupp) och naturligtvis rökt sill med rågbröd och äggula på något av öns rökerier.
Fisket är fortfarande, jämte jordbruket och turismen, en av öns huvudnäringar. Men det är långt ifrån som förr. I dag får man importera fisk från andra danska hamnar för att täcka behovet under högsäsong.
Det sägs att det under medeltiden fanns så mycket sill i Östersjön att båtarna hade svårt att ta sig fram. Med Hansans fall försvann också den organisation som köpt upp och sålt sillen på kontinenten. Det var inte förrän under 1800-talet som sillen åter fick betydelse för ön. Det första rökeriet uppfördes i Gudhjem 1886 och i början på 1900-talet bolmade det ur skorstenar i var och varannan by.
I dag finns bara ett femtontal rökerier kvar, bland annat i Hasle där det också finns ett rökerimuseum. Rökerierna är öppna från april till september/oktober, förutom rökeriet i Årsdale som har öppet året runt.
Bornholm har under århundradena kastats mellan en mängd olika makthavare. Under en del av medeltiden lydde invånarna under ärkebiskopen i Lund, som stred med kungen om makten. När kungen byggde Lilleborg i Almindingen, svarade biskopen med att uppföra Hammershus, som i dag är Nordeuropas största borgruin med ett imponerande läge på den nordvästra delen av ön. Under 1500-talet var det Lübeckarna som styrde. 1658 förlorade Danmark sina östliga provinser till Sverige, även Bornholm. Och nu fick det tydligen vara nog. Under ledning av Jens Kofoed och Poul Anker satte bornholmarna in hårt motstånd och kunde ge ön tillbaka till den danske kungen, Fredrik III.
Rundkyrkorna, som i dag är en populär sevärdhet på ön, var från början avsedda som militära anläggningar. Här tog bornholmarna skydd mot inkräktare. Kyrkorna uppfördes under 1100- och 1200-talen och hade ursprungligen platta tak för att underlätta försvaret. De konformade trätaken kom till senare. I dag finns det fyra rundkyrkor kvar på ön: Ols kirke, Ny Kirke, Nylars Kirke och Österlars Kirke som är den största och äldsta.
Hur som helst, bästa sättet att njuta av ön är faktiskt att ta dagen som den kommer, att inse att nu har man chans till total avkoppling. Den som letar efter nattligt hålligång bör söka sig någon annanstans. Nattlivet på Bornholm gör sig bäst på en mysig bakgård där man spelar jazzmusik eller på en restaurang med havsutsikt där man smuttandes på en kall öl kan se Gudhjem glöda i solnedgången. Det er smukt, både för oss bornholmare och andra.