I skymningen ligger krogen så inbjudande man kan begära - ett nätt verandatempel med en lång rad strålande fönster vid den krokiga vägen genom byn.

Förplägnaden motsvarar samma förväntningar. Laxen får sällskap av krogens egen snaps med smak av ljung, pors och gulmåra, alldeles utsökt. Räkorna sköljs ned med en akvavit på traktens johannesört, blåbär, ljung, fläder och nypon. Den kallas Snapserutsnapsen.

Sevel Kro ligger i Sevel, en by på Jylland. Krogen ingår i den danska Snapseruten, det vill säga Snapsrutten, en mycket dansk företeelse.

Dricka sprit är kultur - i Danmark. Där kryddar man brännvin med allt som finns inom räckhåll.

"Snapseruten" låter förvillande likt "snapseurten" som betyder snapsörten. Sådana örter och deras akvavitiska förädling är föremål för en ambitiös liten skrift som även finns på svenska med titeln "Snapsrutten" och innehåller grundliga lektioner i landsdelens botanik, geografi, historia, konst, litteratur och matlagning. Möjligen haltar översättningen en smula. "Tyvärr besprutar man nuomstunder urskillningslöst med gifter i fullkomlig brist på insikt." Så översätts en rad av Gunnar Stavnsbo, författare till ett av bokens bidrag och ordförande i föreningen Experimenterande danska bränn­vins­amatörer. Någon liknande för­ening finns vad jag vet inte i Sverige.

Så dricker vi heller inte "Blomlåda", ett brännvin som kryddats med nyutslagna björkblad, körsbärsblommor och maskrosblommor, blandade i lika delar. Boken beskriver ett trettiotal snapsörter med noggranna tips och recept.

Man kan också kryssa mellan ett tiotal krogar, var och en med sin särskilda snaps, som anslutit sig till Snapsrutten.

För att locka svenskar till Limfjorden måste Snapsrutten vara som hittad. I Sverige är och förblir Danmark landet där snapsen flödar. Ändå har danska snapsar alltid varit mindre än svenska. Dansken dricker "en lille en".

Utanför Danmark är dansk snaps huvudsakligen känd som Aalborg i sina två mest förekommande typer - röd och Jubileums. Men så finns också den exklusiva, något spritsvagare Export. Eller den utsökta Porse (= pors) som förenar Aalborg, numera svenskägt av Vin & Spritcentralen, med den tradition av örtkryddad snaps som fått sitt turistiska utlopp i Snapsrutten.

Den snapsbegivna turisten erbjuds sex olika utflykter i trakterna av Limfjorden. De sträcker sig från Ålborg på östra delen av Jylland till Hanstholm och Thyborön (känt från väderleksrapporten) vid Västerhavet, som Nordsjön kallas i Danmark.

Att snaps har med kultur att göra framgår också i nämnda häfte där konst och litteratur får minst lika stor uppmärksamhet som örterna. Själva snapsarna har faktiskt en rätt undanskymd roll i häftet.

Var och en som försökt sig på att krydda brännvin vet också att själva drickandet inte är den främs­ta begivenheten. Det är plockandet och kryddandet, och färgerna som bildas och örterna som dansar omkring i flaskan och tiden det tar och silningen och skimret när det örtkryddade brännvinet glänser i flaskan innan man slår upp, skålar och sväljer. Ajöss med den!

De sex utflykterna, som man gör på egen hand i bil, per cykel, eller till fots med bistånd av buss och tåg, är noggrant kartlagda och beskrivna vad avser örter och orter. Knappt en enda liten by blir bortglömd.

Sålunda löper utflykt nr 1 runt hela Limfjorden över två broar och med tre färjor. Man passerar Fredrik VII:s kanal i den gamla köpstaden Løgstør och kung Harald Blåtands Aggersborg som på sin tid var Skandinaviens största fästning. Utflykten genomkorsar Fosdalen där man kan plocka med sig vilda bär att smaksätta snapsen med. Så far man en sväng utåt Nordsjökusten och med färja till Mors, den största ön i Limfjorden och dess huvudstad Nykøbing. Under vägen kan man stanna och besöka ett myller av sevärdheter och museer inklusive en mytisk gammal brännvins­panna av koppar.

Utflykt 2 går längre söderut och passerar Sallingsund, Nees Sund, Oddesund. Den följer Mors södra kust längs fiskelägen och andra hamnar, och friluftsmuseet Hjerl Hede som beskriver fyra hundra års utveckling av en bondby, med lanthandel, smedja, prästgård kyrka och krog. Och vidare, olika för var och en av de sex utflykterna.

Sevel Kro ligger vid utflyktsrutten nummer 2. Här äter vi middag och övernattar. Vid Sevel gick fordom landsvägen som hade stor betydelse för kroglivet fram till dess att järnvägen kom vid mitten av 1800-talet. Lagen påbjöd ett visst antal krogar på visst bestämt avstånd utmed hela landsvägen. Sevel Kro fick sina privilegier 1802 och det innebar att krögaren fick baka mörkt bröd och brygga öl, allt för att kungen och hans sällskap skulle kunna förplägas om de hade vägarna förbi. Krögarna fasade för dessa storvulna kungabesök, berättar dagens krögare Hans Kurt Nielsen som driver etablissemanget med sin fru och son.

I trakten av Sevel finns stora områden med den bästa brännvinsljung, i synnerhet vid ovannämnda friluftsmuseet Hjerl Hede. Det är anslående dekorativt att ha en stor flaska brännvin fylld med ljung och andra örter. Variationsmöjligheterna är oändliga och har urgamla traditioner.

I Viborg parkerar vi i hägnet av domkyrkans två torn och besöker den gamla "latinerhaven", kryddträdgården, där snapsörterna har en egen avgränsad del. Där blir man alldeles berusad av den starka doften från krusmynta, renfana, kamomill, fänkål, kummin, rabarber och dill.

Vi hälsar också på hos Birthe Ladefoged i Over Viskum. Hon är anknuten till Snapsrutten i sin egenskap av utvecklare och snapsframställare. Hon har skapat en stor prunkande örtagård, denna utbildade fritidspedagog och blomsterbinderska.

- Men nu är jag bara "snapsekone", berättar hon i de berusande dofterna i örtagården.

- Salvia ska dra en vecka. Men johannesört med paradisäpple ska dra flera månader. Och valnöt ett halvår - den blir man vacker av.

Hon håller föredrag med smakprover. Hon får också sälja sitt egenhändigt kryddade brännvin. Det är hon ensam om vid sidan av krogar och spritbutiker. Hon kryddar specialare till krogarna längs rutten. Och hon medverkar i skriften "Snapsrutten" med en behändig liten lathund med råd och dåd för den som vill krydda själv.

Hon gör fler än hundra olika sorters snaps och håller ett sextiotal på flaska. Hon låter ett päron växa in i en flaska som hon binder upp i en trädgren tills päronet blir stort och fint då det är dags att hälla på Bröndums Klar och låta det stå tre år. Det är hon som tipsat Aalborg om att krydda Bröndums Klar med acaciahonung, om man nu kan kalla honung för en krydda.

- Man kan krydda brännvin med nästan allt, säger hon, bara för att i nästa mening förklara att hon nästan aldrig smakar brännvin själv.

ove.saverman@dn.se 08-738 11 99