För snart sjuttio år sedan, då Olga Wessing öppnade sitt pensionatet här på denna kulle, var Södertälje en betydligt intimare stad, vars stadsbild inte dominerades av inomhusgallerior, kontorskomplex och McDonald´s logga nere vid Hotellviken.

Pensionatet, som finns avbildat på en tavla i en av hotellkorridorerna, var på den tiden en stor faluröd trävilla med bredsidan vänd mot dalen nedanför. I dag är det inte mycket som påminner om den ursprungliga exteriören. Byggnaden är om- och tillbyggd genom åren och inte till det bättre. Det moderna Hotell Skogshöjd med sin gula tegelfasad och fyrkantiga huskropp är verkligen ingen estetisk upplevelse.

Det lär väl knappast dagens gäster bry sig om. Ty Skogshöjd är i första hand ett effektivt affärs- och konferenshotell med kapacitet att husera och serva många personer samtidigt. Hör du till den kategorin kan man även erbjuda aktiviteter som vin-choklad-, olivolje-, öl- och whiskyprovning. Plus en del annat trevligt utöver logi och arbete.

Men även om affärs- och organisations-Sverige ibland förlägger sina aktiviteter på ledig tid är helgbeläggningen ganska gles. Således försöker Skogshöjd som så många andra hotell att locka privatpersoner att tillbringa en stilla weekend med uppdukad middag och sköna sängar.

Och inte är det något fel på sängkomforten, det kan Hotellpatrullen vidimera efter en natts behaglig vila. Så värst mycket roligare än så blir det emellertid inte. Vårt anvisade rum är visserligen spatiöst och utrustat med platt-tv. Men vem blir glad av visserligen praktiska men dystra textilier, stereotypt möblemang och intetsägande tavlor mot gråvita väggar? Här skulle en inredningsarkitekt kunna göra underverk med små medel.

Även över de allmänna utrymmena vilar något slags tristess som är svår att direkt sätta fingret på. Kanske har det att göra med den lite inpyrda doft som uppstår längst inne i en korridor utan vädringsmöjligheter med väl ingågna heltäckningsmattor, kanske beror det på för lite dagsljus och för murrig färgskala, kanske sitter det i de många dukade långborden i restaurangen, dimensionerad för att flera hundra gäster samtidigt ska kunna utspisas.

Vi få privatgäster slipper dock trängas med det kongressande jättesällskap som denna kväll har en bullrig och klirrande samvaro med många högtravande tal. I vår avskilda del av restaurangen med klassiskt vita linnedukar, levade ljus och en liten ros som dekoration, serveras heller ingen fix och färdig kongressmeny utan vi kan vi välja mellan två förrätter, tre huvudrätter och två desserter.

Hotellpatrullens utsända hoppar över den i och för sig löftesrika rödbetscarpaccion med pinjenötter och balisikamousse och satsar i stället på friterade pilgrimsmusslor. Det är möjligt att det var ett misstag. Den läckra mollusken är nämligen omgärdad av ett kompakt oätligt brödsmulepansar som tack och lov går att pilla bort. Och tillhörande smaksättning gör inte anrättningen aptitligare. En curryremouladsås med vitkål får oss att fundera över om det är lunchens coleslawsallad som nu dykt upp i något redesignad skepnad.

Inte heller varmrätterna föranleder vågen - men får ändå ett starkt G. Den pocherade hälleflundran är fin och fast i texturen, men kunde klarat sig utan den bastanta så kallade potatispucken (samma mått som en ishockeydito) insprängd med trista kräfstjärtar i lake. Kalvschnitzeln har köket lyckats med, den är perfekt djuprosa, mör och inte överkryddad. Men färdigskalad kokt potatis, tramsigt dekorerad med en klutt dillolja - hallå!?

Med söt yoghurtfromage med hallongelé och sorbet med frukt rundar vi av kvällen till ackompanjemang av våra muntra kongressgrannar, i vetskapen om att vi har det bästa kvar, nämligen morgondagens njutning i Skogshöjds alldeles nybyggda spa.

Men innan spa, en rejäl frukost. Och det är den. Sannerligen. Här tar köket revansch för vår inte helt igenom lyckade middag. Inget saknas på buffén, från kallskuret till småvarmt. Den som vill kan få en espresso i stället för vanligt kaffe och på brödbordet hittar vi utmärkt smakrikt och nyttigt bak från Järna.

Tillfreds äntrar vi den skimrande ljusa spaavdelningen, sobert inredd i grått vitt och trä. Ena långväggen är vackert stensatt i granit, och den lagom svala bassängen är tydligt inspirerad av de gamla romerska baden med belysta pelare. Här kan man kämpa mot en stark jetstråle, låta sig översköljas av de konstgjorda vattenfallen eller bara simma lugnt och stilla efter skön uppvärmning i någon av de två bubbelbaden.