FOLKLIGT, FULLSATT, FESTLIGT? Nej tvärtom. Tjusningen med Tallinn om vintern är snarare att se ett par kyssas i ett disigt Gamla stan, känna den östeuropeiska lunken och att inta en matig soppa med rågbröd.
Lugnet infinner sig redan vid ankomsten till den nya flygplatsen som har lika många avgångar som Karlstad Airport. Det är som att ta sig till skärgården när isen lagt sig. Borta är köerna, svetten och stressen - Tallinn i februari är till för dem som är utbrända på ringsignaler och nyhetsunderhållning eller för dem som bara vill hålla handen och se varandra i ögonen.
SJÄLV HAR JAG ALLTSEDAN min första tågluff på 70-talet insett att Paris, Rom, London kanske har varit de stora romantiska resmålen på 30- eller 50-talen, men vilka hjärtan bultar egentligen för ett Venedig där bara 80-åriga amerikaner har råd att åka gondol? Vad är det för passionerat med att lägga halva studielånet på en fika vid Eiffeltornet när Östeuropas kulturstäder finns om hörnet?
Under några stilla dagar i Tallinn förstärks bilden av något oupptäckt, låga priser och lägre puls - ungefär som ett mindre Paris på 60-talet. Flyg och hotell kostar under 2.000 kronor och färjan som billigast under 200 kronor. Men visst, Tallinn har varken Mona-Lisa, Rodin eller Eiffeltornet.
Visst kan man gå på opera, bio eller nattklubb, men vanliga oplanerade vandringar passar bäst. Gamla stan i centrum av Tallinn är i storlek att jämföra med Stockholms motsvarighet men är öppnare, har större torg och påminner mer om Prags äldre stadskärna. I stora delar av innerstan finns äldre trähus med stengrunder. Flera av dem håller på att falla ihop. Både till arkitektur och standard är de som kopior av gamla Haga i Göteborg, men fasadernas och takens tillstånd till trots, innanför fönsterglasen bor det människor och för varje dussin trähus ligger en bar i källaren.
SÅVÄL PROSTITUTION, maffia som piratkopiering har på senare år varit prioriterade områden för brottsbekämpningen. Inne på stora nattklubben på Viru hotell och kasino sker det inte heller någon öppen könshandel och den ryska maffian ska, enligt turistryktet, ha tagit ett steg tillbaka.
Med hjälp av en äldre, rysktalande estländare samt ettans trådbuss gick det att ta sig till "kadugan", den stora marknaden 15 minuter från Gamla stan. De stora förfallna sovjetiska bostadsområdena som omger marknaden får Sveriges samtliga miljonprogramsområden att verka välbärgade och välplanerade.
Väl inne bland marknadsstånden hamnar vi bland diskarna med Östersjöfisk, passerar förbi nyskuren oxfilé och landar vid något som kan liknas vid en ändlös loppmarknad. Flera försäljare står också utan bord i gångarna och vill sälja piratkopierade saker som dataprogram, cd, spel och filmer. Givetvis finns redan biosuccéer som Harry Potter att köpa.
ROLIGARE ÄN ATT KÖPA olagliga biofilmer på "kadugan" är att pröva de gamla yllemadamerna i Gamla stan. Här finns gott om hemmastickade tröjor, vantar och sockor.
Inne på en ungersk krog, en trappa ner på Roosikrantsi strax utanför den vackra Gamla stan, etableras vårt stamhak under besöket. Dagens rätt kostar runt 20 kronor, men i Estland är det enkel soppa som är i var mans mun. Siljanka och borsjtj från Ryssland, gulasch från Ungern och ostsoppa från Baltikum. Dessa rätter finns på de flesta av restaurangerna och serveras med halvtorrt rågbröd utan smör. Ja, man får sörpla, i alla fall gör andra det. Att dricka? Saku - estniskt öl. Matronan bakom disken erbjuder sig med glädje att förklara vad de olika maträtterna innehåller. Hon ser på mig och säger bestämt. "Kalven är bäst, ta den." Hur smakar då stan på andra sidan Östersjön? Sopporna är klara vinnare.