Vem har inte drömt om gammaldags plageliv utan hotellskrapor och skrikiga diskotek? Milsvida sandstränder med turister som bor i rofyllda pensionat i en astrid lindgrensk miljö? I Rigabukten kan man nu återupptäcka strandlivet och känna en fläkt av svunnet 50-tal. Hutlöst billigt dessutom.
DN:s utsände mottog uppdraget att utforska bad- och plagelivet i Baltikum med en viss skepsis trots finska vänners entusiastiska försäkringar om att resan är värd mödan. En fikapaus i den sydestniska kuststaden och kurorten Pärnu under en reportageresa i området det oroliga årsskiftet 1990- 91 har för evigt stannat kvar i minnet.
Chauffören lotsade bilen med slutkörda stötdämpare mellan groparna i gatan och stannade framför en grådaskig byggnad med smutsiga fönster. Inne hittade vi ett mörkt, rökigt kafé där vi i god sovjetisk anda motvilligt serverades söta kakor och vattenstarkt kaffe.
Men mycket har hänt sedan dess.
Denna soliga försommardag kör vi in på en av de smala gatorna mellan de låga trähusen med blommande äppelträdsgrenar hängande över staketen. Skylten "Sepa Pub" (Smedens pub) på ett gulmålat hus påminner oss om att det är lunchdags. Dofterna från kolgrillen underlättar beslutet att kliva på.
- Får det vara en kall à le coq eller en saku? frågar en glad servitris medan kocken redan är i färd med att pensla biffarna.
På den soliga terrassen blandas syren-, äppelblom- och grilldoft medan vi njuter ölet ur immiga glas. Bättre kunde äventyret inte börja.
Notan efter en läcker måltid med fräsch grönsakssallad är en glad överraskning: 45 konor per man!
Så ner till stranden. Vi passerar Pärnu Mudaravilas stiliga kasinoliknande "kuursaal", där man kan bädda ner sig i gyttja eller bada i stärkande mineraler. Men vi fortsätter genom den lummiga parken till Ladies Beach. Mellan sanddynerna skymtar nakna kvinnostjärtar och för herrarna gäller det att låtsas gå med skygglappar och blicken stadigt fastborrad i horisonten som skymtar bakom strandvallen.
Sanden, vit och fin som potatismjöl. Vattnet är ännu kallt, men hindrar inte några brädseglare och vattenskoterförare att ge sig ut. I strandvattnet plaskar orädda småungar. Mellan dynerna ligger Tatjana, Irina och Natalia från S:t Petersburg och solar sina långa, slanka ben.
De har inget emot att bli fotograferade och gärna också intervjuade, men språkförbistringen hindrar ett mer djuplodande samtal.
På Rannahotells strandterrass är det ännu tomt under Moët & Chandon-parasollerna. I det nyrenoverade funkishotellets matsal äter några utländska affärsmän lunch. Rannahotell, byggt 1937, är ett typexempel på den funkisarkitektur som dominerar stora delar av Pärnu.
Takterrassen med utsikt över Rigabukten öppnar nästa dag. Just nu tycks hela stranden dra andan inför veckoslutets anstormning. Då kommer turistbussarna med finska kurbadare och Tallinnfamiljer med egna bilar som ska ut på stränderna.
I den gamla kasinobyggnaden hänger fotografier som minner om en tid när förnäma fruar från S:t Petersburg trippade mellan villorna Mon Repos, Villa Johanna, Legend och allt vad de heter. I dag är de hotell.
Efter andra världskriget fick esterna maka på sig för premierade arbetare från olika delar av Sovjetunionen som fick komma hit med sina familjer för en betald semestervecka. Tittar man in i någon av de ännu orestaurerade spetsvillorna kan man se de omisskänliga "sovjetpanelerna" hänga kvar på väggarna och nästan känna lukten från den kollektiva kålsoppsgrytan.
I dag äter gästerna flott på Hotell Victoria, mysiga restaurang Munga eller någon annan av de krogar som vuxit upp som svampar ur jorden. En helkväll på Victoria, med snaps och andra tillbehör, gick på drygt 600 skr för fyra personer. Mycket rimligt med tanke på maten.
Vi har valt ett snyggt mellanprishotell Lootos där ett dubbelrum med frukost kostar 480 kr. Ett billigare alternativ hade varit att hyra ett rum av Eve Teearu och Heiki Kangur som erbjuder ett dubbelrum med toalett och dusch i korridoren för 300 kr per dygn.
- Vi kan ta emot 30 gäster. I vintras köpte vi grannhuset för att få ytterligare bäddplatser. Vi har rustat upp med egna händer och lånta pengar, säger Heiki.
- Det är lätt att få lån och trots de höga räntorna vågade vi ta risken för vi räknar med att turismen har framtiden för sig här. Redan nu är halva juli fullbokad.
Efter att ha strosat genom affärsgatans boutiquer och besiktat det välförsedda torget blir en grogg på jaktklubbens paviljong nere i hamnen en bra avrundning på en skön dag.
Nästa dag är siktet inställt på den gamla sovjetnomenklaturans semesterparadis Jurmala, strax väster om den lettiska huvudstaden Riga. Vägen längs sandåsen följer kusten. Det blå havet glittrar mellan de resliga tallarna.
Vid gränsövergången granskas vi av lettisk tull. Formaliteterna tar nio minuter i anspråk. Färden skulle normalt ta ca två och en halv timme, men vi gör små avstickare ner till de lockande stränderna eller in på någon liten "kafenica". Kaffet och bakverken är utmärkta.
Några mil från Riga viker vi av vägen när vi ser en "Saslik"-skylt. Lilla "Sjascha" står i luckan till husvagnen och erbjuder läsk och öl medan pappa sköter grillen. Vi blir raskt serverade rejäla portioner och öl för alla utom chauffören (nolltolerans i Baltikum!). Priset för fyra: 100 kr.
Jurmala var berömt för sina sanatorier och vackra spetsvillor redan på 1800-talet. Stranden är över tre mil lång och trots att kvicksilvret denna lördag krupit upp till 25 C är det ingen trängsel utom i tältkaféerna där ölet har strykande åtgång. Sanden är hårdpackad och geografin påminner om den danska västkusten. Som gjord för cykelturer vid vattenbrynet.
Jurmala är en villastad där rika letter och även utlänningar nu putsar och fejar. Tennisbanor och kråkslott som upplevt en halvsekellång misär träder fram i all sin glans. Utanför Orients - elitkrogen - står Mercor och BMW-bilar parkerade i långa rader.
Två småpojkar förtjänar en slant på att tvätta dem medan ägarna äter utsökt på restaurangen. Huvudgatan Jomas iela stenläggs som bäst. För tio år sedan kunde man köpa mjölk i lösvikt och gulnade fläskbitar i små, stinkande affärer. I dag trängs krimskramsbutiker och boutiquer med märkeskläder bredvid barer och krogar.
Pensionatet nära stranden, en sekelskiftesvilla, ruvar ännu på gammal god sovjetnostalgi med sina skumma korridorer och smaklös spegel i taket.
Skymningen faller och himlen över havet växlar från rött till svart. Från tältkaféet lyser det hemtrevligt och Östersjön, den samma som därhemma, brusar rofyllt mot stranden.