Söder om Tallinn ligger Tartu, en stad som ett flertal gånger förstörts och byggts upp igen. Många uteställen och 17 000 studenter gör Tartu till en stad med liv och rörelse.
Solen värmer skönt när vi promenerar i lövträdsskugga längs floden Emajõgi, från hotell Dorpat nära busstationen och Tartus nybyggda kommersiella centrum, genom den fint restaurerade tidiga 1800-talsbebyggelsen i stadskärnan, inklämd mellan floden och Domberget, mot universitetets praktfulla botaniska trädgård i centrums norra ände. Där finns bland annat en fin samling klematis, som blivit lite av en estnisk nationalblomma och som lockar svenska trädgårdsodlare över Östersjön, liksom en rad extra härdiga rosensorter från baltstaterna och Ryssland.
Våren 1632 grundades Sveriges andra universitet (efter Uppsala som numera är vänort) här i Tartu, som då var känt under sitt tyska namn Dorpat. Den svenske kungen Gustav II Adolf, som bara hade sju månader kvar att leva när han formellt godkände det nya universitetet, insåg att Stormakts-Sverige behövde fler utbildningsplatser för den statliga administrationen i ett rike som genom krig växte i både väster, öster och söder.
Universitetet i Tartu är i dag Estlands viktigaste, med 17 000 studenter. Och det är studenterna som sätter stadens puls. Här finns massor av uteställen, alltifrån trendiga espressobarer och billiga ölhak till finrestauranger och klubbar med drag in på småtimmarna. Här är livfullt året om.
Tartu har hunnit drabbas av inte mindre än 55 krig och flera gånger har staden antingen brunnit ner eller helt enkelt rivits av nya härskare. Senaste ödeläggelsen kom i slutet av andra världskriget, då Sovjetarmén förföljde retirerande tyskar. Stalin passade efter segern på att deportera tiotusentals estländare till fånglägren i öst, precis som han gjort när Sovjet tog över det självständiga Estland 1940. Den hårda regimen kan i dag studeras på KGB-museet, där de kala cellerna i källaren bevarats. Över gatan serverar Kotka Kelder genuina fångmåltider för inte fullt 30 kronor.
I stort sett allt i Tartu finns på gångavstånd. Och att turista här är billigt – ofta betalar man bara hälften för likvärdigt öl eller kaffe på stans många uteställen jämfört med Tallinn. Restauranglivet har fått en rejäl kvalitetsskjuts de senaste fem åren och nattlivet har varit hett sedan självständigheten 1991. Någon dramatisk prisstegring är heller knappast att vänta – studenterna är uteställenas bas och studenter har även här tunna plånböcker.