Det som ger Vadstena en extra dimension är den historiska lyskraften - det vördnadsbjudande 1500-talsslottet med sina vallgravar, nunne- och munkklostret med sin vackra kyrka, grundat 1346 och det sexhundraåriga rådhuset, Sveriges äldsta. Sådant drar turister, och när Hotellpatrullen kommer på förnyat besök återstår endast rum i annexen. Och det måste påpekas, den speciella känsla som infinner sig när man boar in sig i ett gammalt Birgittakloster bakom metertjocka väggar får man inte här.

Men naturligtvis saknas ingen fyrstjärnig komfort. Här finns teve, strykjärn och fräscha duschrum med marmorgolv och handdukstorkare.

I weekendpaketet ingår en drink och en trevlig, liten historisk uppdatering som preludium till kvällens trerättersmiddag, serverad i munkarnas gamla sovsal. Och visst bidrar det till upplevelsen att få inta en festmåltid under de handslagna takvalven. Men akustiken i det stora rummet med många sorlande gäster är dålig och den blir inte bättre av att bäddas in i en entonigt sakral musikmatta. Men den unga flinka servicepersonalen är väl påläst på druvorna i det hyfsat prisvärda vinpaketet. För 255 kronor per person ingår en utmärkt sancerre och extra påfyllning i glasen.

Om maten befanns vara något överkryddad vid Hotellpatrullens senaste besök för fyra år sedan, så verkar köket numera lita på att ingredienserna talar för sig själva. Den inledande murkelsoppan är gräddig och len, som den ska vara. Varmrättens ugnsbakade röding, enligt utsago utfiskad i Vättern, i dag odlad i Norrland, delar sig snällt i mjälla bitar och har försetts med lokala attribut som kräfta och en klick löjrom från de närliggande fiskevattnen. Men jättestora kokta potatisar à la skolbespisning är inte kul som ackompanjemang. Och efterrätten kan nog på sin höjd mätta ett litet barn. En enda glasskula med några delade jordgubbar.

Frukosten däremot är rikligt tilltagen. Här finns både småvarmt, juicer och en mängd olika pålägg att välja mellan. Men kalla industrilagade köttbullar och dito rödbetssallad gör ingen glad, äggröran har stått för länge, brödkorgen är full med trista standardbullar, och automatkaffe är en styggelse på ett bättre hotell. Kanske hade frukosten smakat bättre i den pampiga Kungasalen, Magnus Erikssons gamla audienshall, dit gästerna i klosterhotellets huvudbyggnad hänvisas för att inta sitt morgonmål.

Sammantaget drar detta ner poängen för maten på Vadstena klosterhotel, plus en poäng back för högre prisnivå.