- Välkomna till Svenssonresor!
Micke har tagit rollen som reseledare och greppar mikrofonen längst fram. Det är kvällsutflykt och man har hyrt en buss för att alla ska rymmas. Stämningen är hög, det är skratt och förväntan
i luften.
- Vi är alltså på väg till en by som heter Agia Paraskevi. Och på er högra sida ser ni nu Kreta.
I bussen sitter släkten Svensson från Jämtland. Sammanlagt 28 personer i olika åldrar, med mer eller mindre nära koppling till varandra. Kärnan är fyra syskon
i 50-60-årsåldern, med respektive, barn, barnbarn, flick- och pojkvänner på solsemester tillsammans på Kreta under en vecka.
Utflykten som Micke och Ingrid har ordnat kommer som ett trevligt avbrott mitt i veckan. De flesta är uppklädda och lite solmosiga. I kväll väntar gemensam middag på den lilla tavernan i Agia Paraskevi, en gudsförgäten by i bergen söder om Rethymnon.
- Bussen kommer och hämtar oss klockan 23, säger Micke i mikrofonen innan alla strömmar ut genom dörren.
Släkten Svenssons resa till Kreta är en del av en tydlig trend. Allt fler svenskar reser utomlands i stora sällskap. Det är solresa med grannfamiljerna i grekiska övärlden, födelsedag med släkten i solen runt Medelhavet och julfirande i Thailand.
- Vi ser en tydligt ökad efterfrågan på resande i stora sällskap, säger Lottie Knutson på charterarrangören Fritidsresor.
En del av trenden är umgänge över generationsgränserna.
- Det är far- och morföräldrar med barnbarn, ombildade familjer med "mina barn och dina" och förstås vänner, grannar och bekanta som åker. Det är en trend som började för några år sedan. Man vill gärna bo i egen lägenhet, men på samma hotell som sina vänner, säger Lottie Knutson.
I solen utanför hotell Medusa i Rethymnon står strandstolarna spridda i små öar i sanden. Det är här släkten Svensson blir först röda, och sedan bruna. Sol, bad och vila är precis som för de flesta andra charterturister huvudaktiviteten under veckan. Farfar leker med barnbarnen i sanden, trötta småbarnsföräldrar får avlastning och går på egen promenad i Gamla stan.
Varje morgon börjar man en bit ifrån varandra. Först kommer 50-plussarna till stranden, de vars barn är stora nog att ta hand om sig själva. Därefter ungdomarna i den stora kusinskaran, där alla är mellan 16 och 30 år. Sist kommer - lite överraskande - barnfamiljerna. Mönstret upprepas dag efter dag.
Den som är intresserad av att studera umgänget närmare kan följa spåren i sanden. I takt med att dagen lider flyttas solstolarna närmare varandra. Alla sugs in mot mitten. På sena eftermiddagen är stranden en karusell av kringåkta solstolar, släkten är samlad innan det är dags för dusch och middag.
Det är knappast något påtvingat umgänge i släkten Svensson. Utöver utflykten till tavernan i byn och en avslutningsmiddag med hela gänget på fredagskvällen är få gemensamma aktiviteter planerade. I stället umgås man i mindre grupper som bildas, växer till och delar på sig igen. Precis som det känns för dagen, eller som det råkar bli. Ett gäng åker till äventyrsbadet Limnoupolis i Chania. En annan dag gör kusinerna upp om hackordningen på gokartbanan. De flesta håller sig kring stranden och nöjer sig med en promenad
i Gamla stan. Ingen förväntar sig att alla ska vara med.
Umgänget flyttar upp på hotellet. En drink på balkongen före middagen är mer regel än undantag. Nerifrån gatan ser hotell Medusa ut som en adventskalender med Svenssons i varje lucka. Man bor familjevis eller syskonvis i enrumslägenheter. Alla på samma hotell, utom några eftersläntrare som inte fick plats och bor en bit längre bort efter strandpromenaden. Ingrid, Micke och Frida har den bästa balkongen och får finna sig i att få besök mest varje dag.
När kvällen kommer växlar Kreta ansikte. Den tryckande hettan lyfter och lämnar plats för klarare luft. Den långa promenaden utmed stranden fylls med människor. Forfarande är det så varmt att man kan gå i bara skjortärmarna. Restauranger och barer lockar med inkastare längs huvudgatan, ofta med menyer på svenska.
Trots den lösa planeringen blir det gemensam middag nästan varje dag. En kväll frågar jag om själva anledningen till resan. Firar ni något? Jag får många olika svar.
- Svea fyllde ju 50 i våras.
- Några av oss var på en jätterolig resa till Kanarieöarna häromåret. Jag tror att det var då vi kom på det.
- Jag vet inte riktigt. Vi är nog rätt släktkära egentligen, men man hinner ju inte ses så mycket i vanliga fall.
Alla är glada - och lite förvånade - över att så många har kunnat följa med.
Kanske är det den avslappnade inställningen och frånvaron av "måsten" som gör att resan blir så lyckad. Det skojas friskt om släktgräl och uppgörelser, men både storbråk och småirritationer lyser med sin frånvaro. En vigselring försvinner, men det är vågornas fel.
I rum 403 har syskonen Petter och Jonas problem med att hålla ordning på sin gemensamma nyckel. Värre än så blir det aldrig. De enda som klagar är hotellpersonalen, som inte vill släppa in de släktingar som inte bor på hotellet. Om det blir för stökigt eller om det är av rädsla för stölder är oklart.
- Det står i reglerna. Ingen som inte bor här får vistas på hotellet, säger portiern.
Under veckan blir det en sport att lura sig förbi receptionen.
Det blir fredag och sista dagen på resan. Vädret har varit fantastiskt och de flesta hade kunnat tänka sig att stanna ett tag till.
- Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så bra. Inga bråk, inget krångel. Bara en hellyckad resa, säger Petter, 16 år.
Under avslutningsmiddagen på Manolis taverna planeras för en ny sammankomst nästa år. Det finns ju både de som fyller 50 och 60 år i sällskapet. Men då blir det inte Kreta, då blir det en festhelg i det gamla föräldrahemmet
i Hallviken. Hemma i Jämtland.