En helg präglad av kunglig glans Än slår den finska storgäddan i kanten av Svartån, där den rinner ut i Lojosjön. Den gädda som Gustav Vasa på sin tid rekommenderade föräldrar att ge sina barn, "så att de bliver friska". Men hans majestäts järnbruk, anlagt 1560, finns inte längre kvar. Så heller inte de mäktiga brukspatronerna på Svartå slott, varav en var Finlands rikaste man och beryktad för sina storstilade jaktfester med specialinbjudna gäster ur den ryska adeln.

I dag står den vackra träbyggnaden, uppförd i skarven mellan rokoko och nyklassicism, obebodd - men för den skull inte tyst och övergiven. Svartå slott, Mustion linna på finska, är numera ett av Västnylands mest sevärda museer. Det är nämligen inte så gott om slott och herrgårdar i Finland, eftersom dåtidens besuttna överklass föredrog att bygga sina monument i det betydligt mer välmående Sverige. Med sin i det närmaste intakta inredning i gustaviansk stil är slottet därför en kittlande länk till det glansfulla livet vid Gustav III:s hov, där på andra sidan Östersjön. Och kanske övernattade Gustav här en natt, på flykt undan Anjalaförbundets konspirationer.

Men Svartå är inte enbart kulturhistoria. I likhet med många svenska slott och gods kan man också erbjuda ett bekvämt hotellboende, antingen i någon av de varsamt renoverade arbetarbostäderna eller i den vita flygelbyggnaden från 1840. Bakom murarna på det gamla sädesmagasinet och ridstallet i nygotisk stil döljer sig välutrustade konferenslokaler. Den finska livsstilens självklarhet, bastubadet, avnjuts i ett nybyggt orangeri eller i den traditionella strandbastun nere vid Svartån.

Och det som en gång var slottets vagnsskjul har omvandlats till en rustik restaurang med knarrande, breda golvtiljor och takkronor i smide. Från köket serveras vilt och svamp från trakten, egenodlade kryddor, ägg från slottets frigående höns, abborrbiffar och terrine på den starkt smakande, rökta, finska skinkan till ackompanjemang av utmärkta franska viner.

När det lekamliga fått sitt står den fjorton hektar stora slottsparken till själens förfogande med rara träd, fontäner, lusthus, näckrosdammar samt den utsökta blomsterträdgården, anlagd under mottot "ljud, rörelse, reflexer." Javisst porlar här en riktig bäck.

Mannen bakom det moderna Svartå heter Magnus Linder, precis som sin anfader, den Smålandsbördige bergmästaren som genom giftermål kom att förvärva egendomen i mitten av 1700-talet. Det var Magnus den förstes son, även han vid namn Magnus, som lät uppföra slottet efter ritningar av Erik Palmstedt.

Slottet förblev i familjen Linders ägo ända fram till början av 1940-talet, då det såldes. För sjutton år sedan köpte Magnus Linder d y tillbaka sitt barndomshem i avsikt att flytta tillbaka. Men 22 rum som stått orörda i 44 år kändes en smula för spatiöst för den lilla familjen och i stället tog planerna på ett museum fart, liksom tanken att göra hela Svartå till en attraktiv anläggning för rekreation, arbete och upplevelser.

Sedan dess har slottet gradvis renoverats och möblerats med tidstypiska föremål, blandat med personliga familjeminnen genom tiderna. Men det är Magnus Linders verkliga fynd, guiden Kerstin Ilander, som på sjungande finlandssvenska ger berättelsen om Svartå slott liv och must. Som när hon jämför den unga ryska grevinnan Mari Puskinas korta men dramatiska tid på Svartå slott med prinsessan Dianas livsöde. Eller hur det gick till när Hjalmar Linder hämtade sina ryska gäster med privattåg från S:t Petersburg till sina fester där den direktimporterade, franska champagnen flödade i dagarna tre.

Bara en sådan guide kan lyckas med konststycket att få ett gäng glada, finska herrar att lämna sina öl för fyrtiofem minuters häpen tystnad och koncentration.