Fjärd efter fjärd förtonar i blått framför seglets vita triangel. Uddar och öar glider undan, lämnar plats för nya och leker tafatt i ständigt växlande perspektiv.
Båten lever, kränger ner när vinden tar tag i seglen så att porlet kring stäven ökar och loggen klättrar någon knop. Det känns bekant och väldigt annorlunda på samma gång. Du är på helt nya vatten, på Saimen, Finlands största insjö, 76 meter över havets nivå, och i ett annat och spännande skärgårdslandskap mitt i Finland.
Här råder en trolsk, romantisk och urnordisk stämning som lockat poeter att dikta om skimrande silverband och älskliga vågor.
Det är sent på kvällen men solen hänger envist kvar högt på himlen. En bit kvar till natthamnen och vinden mojnar, men det gör inget.
Du kan segla fram dit med lätta skot, och har ändå kvällssol kvar när du glider in i viken och ankaret löper ner i det blanka vattnet. Inte en båt syns till i övrigt, fast klockan är mycket. Middag i sittbrunnen i solens sista strålar blir belöningen för dagens id med skot och sjökort.
Men detta är Finland - och det är sommar. Finska seglare kan komma in hur sent som helst, för de räknar med att det ska vara ljust så gott som hela dygnet den här tiden på året. Fast de är diskreta, och även om ett par båtar till dyker upp i kväll, är det ingen risk att de ska gnida sina fendrar mot er bordläggning. Här finns gott om plats.
Det är den första fascinationen med sötvattensegling i Finland - efter det att man upptäckt att man kan koka kaffe på farvattnet: den glesa trafiken på de vida fjärdarna, tystnaden, lugnet och rymden.
Den som seglat i Stockholms skärgård eller bland Bohusläns kobbar och vet vad marin trängsel är uppskattar detta.
Den andra är vädret: visst kan det gå arga vågor på de långa vattnen, men för det mesta är vindarna svagare här långt in i landet än på Östersjön. När du lyssnat på väderrapporten och hört att det varnas för hård vind på Skärgårdshavet kommer lugnande besked från Saimen: Växlande vind, en till fyra meter per sekund. Man behöver sällan vara rädd för överfallsväder, och även om det skulle blåsa upp bildas inga havsdyningar som kan ställa till det
i hamnvikarna.
Saimen - på finska Saimaa - är egentligen en serie av stora fjärdar, sammanbundna av långa vattenstråk som ibland kan smalna av så att de liknar en bred flod. Den sträcker sig från Villmanstrand- finska Lappeenranta - upp till Nyslott - finska Savonlinna.
Där ligger det mäktiga fästet Olofsborg, byggt av svenska storherrar på 1400-talet, som ett lås mellan två sjösystem. Efter Nyslott öppnar sig ett annat vattenrike, även det med öppna fjärdar, men också smalare far, som tar en ända upp till Kuopio, en hamn- och sjöstad i det allra innersta av Finland med vita ångbåtar och stor segelbåtshamn.
Man kan segla från Villmanstrand till Kuopio om man är lagd för sådant, men om man inte har gott om tid blir det en machoprestation på dryga 30 landmil. Och sedan ska man ju tillbaka. Bästa tipset för den som vill pröva sommarlivet på de stora finska sjöarna är att välja Villmanstrand eller Nyslott som bas, och använda Saimen som segelrevir. Där liksom i Kuopio finns firmor som hyr ut båtar.
Nära Villmanstrand finns den öppnaste delen av Saimen - Storsaimen eller Suursaimaa. Det är en vid fjärd, mer än 30 kilometer bred, men med öar och skär lite varstans. Man kan inte bara ta ut en kurs och segla på, utan måste hela tiden följa med i kortet.
På mer än en vecka såg vi inte ett moln och ingen bris var hårdare än fem, sex sekundmeter. Vad man lätt glömmer är höjden över havet, som gör att solreflexerna biter ännu hårdare på huden - den kraftigaste solblockerare man kan hitta är ett måste.