Vi går ut genom Furusundsleden, den norra utfarten från Stockholm, passerar fyren Tjärven och lägger sedan kursen mot fyren Marhällan vid inloppet till Mariehamn. Det är drygt 20 distansminuter bort över Ålands hav, ett av Skandinaviens mest trafikerade vatten.
Oftast blåser det sydväst och då är det ju bara att släppa på skoten, följa färjorna och ta fram solkrämen. Men trafiken är tät och försök inte hävda styrbordsregeln mot en tanker – gå alltid akter om.
Vid kraftigare sydväst blir sjön ganska grov in mot Åland, stryk storen i god tid för att undvika kinesgippar framför Viking och Silja. Men även på somrarna kan det komma nordan – ta då så mycket höjd som möjligt från Tjärven mot Mariehamn, för att slippa slå in mot Marhällan. Det brukar inte vara populärt bland jättefärjorna.
Från Marhällan in mot Mariehamn är leden mycket smal och färjorna kommer snabbt. Följ inte slaviskt de båda stora ensfyrarna, det är inte helt nödvändigt för nöjesbåtar.
Inne i Västerhamn, norr om ”Pommern”, ligger ÅSS:s stora gästhamn – sannolikt en av Nordens bästa. För 25 euro per natt får man det mesta, inklusive el och bastu med utsikt mot båtarna. Mariehamn är på sommaren världens största småstad, på vintern närmast en håla. Gå gärna ner till centrum vid Österhamn och den fina gallerian. Bokhandeln är utmärkt.
Mariehamn-Rödhamn. Efter ett eller ett par dygn fär det dags att fortsätta vidare söderut i leden mot Rödhamn, sju distansminuter söder om Mariehamn. Denna arkipelag är ensam värd en mässa, med sina vackra röda klippor och häftiga radiofyr som står kvar som museum. Om det är trångt i hamnen kan man ligga på svaj i viken.
Rödhamn-Ledskär. Efter ett baddygn seglar vi mot sydost och den smala porten vid Ledskär. Här kommer den finländska utprickningen till sin rätt, med de stora enslinjerna ofta kvar från tsartiden. De stora kardinalmärkena är närmast omöjliga att missa, även om vi sett rikssvenskar stå på grund på fel sida vid Ledskär. Det är den svarta färgen som anger var märket står.
Ledskär-Degerby. Drygt fem distans nordost om Ledskär ligger Degerby som är centralort på Föglö. Här finns två gästhamnar med affär och bank, men samhället är snabbt avklarat och vi fortsätter om inte timmen är för sen.
Degerby-Sottunga. Närmaste bättre gästhamn på vår väg är på Sottungas sydspets drygt åtta distans i öster. Men vägen är inte helt rak, med dagens djupgående båtar måste vi ta samma väg som färjetrafiken norr om Överö. Grundgående båtar kan gå den vackra leden förbi Bänöö, men se upp för linfärjan. På södra Sottunga ligger en liten fin gästhamn, väl skyddad.
Sottunga-Kökar. Nästa dag kan vi välja mellan att gå rakt österut över den stora infjärden, Skiftet, mot Åbo eller söderut genom en sanslöst vacker skärgård mot Kökars utskärgård. Den södra är vildare och Kökar synd att missa, så vi tar den vägen. På Kökar finns tre gästhamnar, men den in till Karlby är trång och från fel håll. I nordväst ligger Hellsö och Sandvik – den förra kan vara obehagligt utsatt för rakt nordvästlig vind. Sandvik är en trivsam hamn som ligger bättre skyddad. Med cykel är det en kvart ner till centrum i Karlby med restaurang och affär. Från Sandvik går också utflyktsbåtar till den märkliga ön Källskär med ett ”muminhus” där Tove Jansson bodde när hon hälsade på sin svenske vän Göran Åkerhielm.
Kökar-Utö. Efter några dagar på Kökar går vi vidare mot finska Utö genom vad som måste vara världens vackraste skärgård. Leden ner mot sydost från Kökars nordöstra del borde finnas på Unescos världsarvslista. Vägen från Sandvik till Utö är tjugo distans, så det kan behövas en dag, särskilt med kryss i sydostlig vind. Men Utö är värd ansträngningen – en mycket speciell ö, unik i Skärgårdshavet. Numera är militären borta och förläggningarna har blivit konferenshotell. Missa inte varningsskylten för grodor. Den lilla byn är mycket söt, trots alla radaranläggningar. Hamnen är trång, så försök gå i hamn någorlunda tidigt.
Utö-Jurmo. Drygt sju distans i nordost ligger Jurmo – Utös motsats med karg natur där man kan vandra i dagar på de fantastiska ljunghedarna. Den populära hamnen är också trång och grund i sina inre delar.
Jurmo-Hangö. Från Jurmo kan vi gå vidare mot Gullkrona skärgård och vidare österut mot trästaden Hangö som är Finlands Sandhamn.
Hangö-Dagö. Därifrån är det bara en natts färd över till Lehtma på Dagös nordspets där man plötsligt kommer tillbaka till svenskt 50-tal. Men då måste man ha en estnisk gästflagg.