Glögg heter glögi på finska, en ljusröd tämligen smaksvag anrättning som tillreds med strimlad mandel, hettas upp och hälls i ett glas med några centiliter vodka.
Det och mycket annat blev vi varse när vi besökte Åbo häromdagen. Ett tunt litet snötäcke täckte staden. I butikerna var julhandeln i full gång. Vi mötte pepparkakor, granar, tomtar och tända ljus. Inte för inte lanseras Åbo som Finlands julstad. Ja, i alla fall när det skymmer och lamporna tindrar i träden vid Aura å vid vars frusna mynning staden vilar.
Just gamla halvt förfallna trähus får ett ombonat skimmer med ljus i fönstren. Man kan om man vill vandra hela Slottsgatan från färjeterminalen in till stan i gryningen och se förvandlingen från sovande vintersaga till sjudande julhandel med trafikpuls och skyndande människor åt alla håll.
Vid färjeterminalen upptornar sig Åbo slott som inte öppnar sina portar för allmänheten förrän klockan 10. Slottet blev pietetsfullt återuppbyggt efter det senaste krigets härjningar. Inom sina murar ruvar det på sju hundra år svensk och finsk historia, här satt både Erik XIV och hans bror Johan fångna i omgångar. Här skrev sagofarbrorn Zacharias Topelius "Tomtegubben i Åbo slott" om den osynlige tomten som var sjuhundra år och bodde i ett håltorn bland råttben och spindlar under den bastanta byggnaden.
"Elden gick lös över den, tiden gick över den, vintrarna snöade in, somrarna regnade in, blåsten ruskade om tegel och skorstenar, råttorna gnagde hål i golven, hackspetten sönderhackade fönsterposterna, bjälklagen murknade, källarvalven hotade att instörta och tornen sågos betänkligt luta. Åbo slott hade snart varit en gröshög, om ej tomten beständigt sysslat med att lappa dess skador."
Möjligen bor tomten kvar. I alla fall har staden gjort tomten till sin särskilda julsymbol. På helgerna visas ett spel om tomten. I olika salar dukas också upp julbord från olika sekler och miljöer.
I stadens mitt på Salutorget med dess prunkande julgran försäljes allt från krimskrams till konsthantverk och rotfrukter. Med frysande näsa står en man och utbjuder nio sorters julpotatis. Folk strömmar till och från Universitetsgatan, en köpintensiv gågata med varuhus och butiker varav vi känner igen de flesta från andra städer. I mitten tronar Stockmans ärevördiga varuhus.
Vi vandrar genom den sinnliga Saluhallen som också tindrar inför julen. Fina färska skinkor ligger uppradade, rökta ligger uppskurna bredvid. Fiskdisken har många spännande sill- och strömmingsinläggningar liksom sikrom, sikfilé, gravad sik, sotare, abborre, lutfisk och lax i långa banor. I serveringen kostar julbullarna tio kronor styck. Julröda stånd svämmar över av lakritspipor, chokladtomtar, kulörta julgodisstrutar och långa italienska päron. I nästa stånd säljes stora kantiga juleljus. Mellan varven sitter kunderna och dricker med äggpirog.
I Sverige finns män och kvinnor i olika åldrar, i Finland förekommer fortfarande tanter, gummor och gubbar - samt herrar och damer. Små gummor sitter söta i hucklen och mössor och äter glass tätt intill varandra. På torget blir vi uppvaktade av en äldre dam som bott i Sverige nästa hela sitt liv och är svensk medborgare men nu flyttat hem till Åbo (närmare bestämt till "vår motsvarighet till Djursholm"). Hon suckar över att de gamla husen runt Salutorget inte finns kvar.
- Där låg lindblomska huset med väggmålningarna, och nordforska hörnet, och akademiska hörnet och guldhuset med en gammal fin guldsmedsaffär.
Vi frågar vad det är för skillnad mellan en svensk och en finsk jul.
- Skillnaden är att man inte doppar i grytan i Finland, säger hon och går i väg för att köpa en blomma åt sin tandläkare som hon med viss bävan ska besöka.
Vi äter lunch på hotell Hamburger Börs. Liten salladsbuffé med gravad strömming med mera samt laxsoppa kostar 55 kronor inklusive vatten, kaffe och utsikt över Salutorget.
Vi lämnar den moderna julhandeln och söker oss till förfallna, sneda trähus som inrymmer second handsaker, cd-skivor eller enkla, kala fik. Det finns butiker för allt, antikviteter, frimärken, kläder, finkläder, till och med likkistor om någon har det på önskelistan.
En stor grann gran strålar framför den bastanta domkyrkan som brunnit tjugofem gånger under sjuhundra år, senast 1827 då 2.500 hus brann ner så att man fick bygga en helt ny stad.
I domkyrkans hägn ligger vackra hus hysande hovrätt och Åbo Akademi. De gör sig särskilt bra i julskrud. Det gör också Gamla Salutorget där julfreden traditionellt utlyses klockan tolv på julafton. Under helgerna fram till dess är torget platsen för julmarknadernas julmarknad i tomtestaden Åbo.