Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Floridas yttersta utposter

Florida Keys är som gjorda för att ses i långsam takt. Först då upptäcker man allt från fina kajakvatten och världens bästa fiske till tiki-barer och Key Wests mer bohemiska sidor.

Våra kajaker glider fram över en turkos vattenspegel i det smala sundet mellan öarna Big Pine key och No Name key. Den sjögrästäckta sandbotten är inte ens en meter under oss utom i en smal kanal i mitten där en och annan motorbåt passerar och man med lite tur kan få syn på stora tjurhajar.

Här mellan öarna är det grunda havet lugnt och tidvattenskillnaderna inte större än någon decimeter. Det är svårt att förstå att den starka golfströmmen flyter fram bara några kilometer söder om vår position.

– Kolla här, säger min guide Chris Castro, sticker ner handen i vattnet och håller upp en ful brunsvart krabat:

– Det är en spindelkrabba. Det finns gott om dem här, fast de är inget att äta. Men det finns mycket annat intressant på botten; varje vecka brukar jag plocka upp tomma skal efter dolksvansar som helt enkelt lämnat sina skal när de vuxit ur dem.

Foto: Johan ÖbergChris Castro visar upp en spindelkrabba.

Dolksvansar har funnits i över 500 miljoner år. De har blått blod och ett unikt immunförsvar och var förebild för det skräckinjagande rymdmonstret i den första Alien-filmen trots att de är fridfulla och för människan helt ofarliga djur. De tomma skalen ser precis ut som det levande djuret, kroppssköldarna, klorna, den dolklika svansen och de tio benens alla skalklädda leder är intakta. På några dagar har de tomma skal Chris plockat upp ur havet torkat i solen utlagda på buskarna vid Pig Pine Kayak Adventures camp.

Snart når vi No Name Key och en tät vägg av röd mangrove. Det finns flera arter av mangrove här i Florida Keys, men den röda är lättast att känna igen då varje mörkgrönt bladknippe har ett gulnande löv, på väg att falla av då växten pumpar sitt överskottssalt dit.

Utan guide hade jag knappast upptäckt den smala öppningen i mangroveväggen. Men där glider vi nu in och befinner oss genast i en annan värld, omgivna av mangrovens täta rötter, en doft av multnande löv och ett helt annat ljus än ute i sundet.

Kanalen genom mangroven har tvära krökar och är så smal att det inte går att paddla längre. I stället får vi greppa tag i trädrötter och dra oss fram. Ibland hänger grenar så lågt att vi bara med möda kommer vidare. Vi ser små trädkrabbor och olika snäckor och plötsligt plirar en nyfiken tvättbjörn med yvig svartvitrandig svans på oss.

Så når vi solljuset igen och en grund lagun omringad av mangrove. Ovan oss svävar fiskgjusar och i en vassrugg har ett tjugotal skygga hägrar samlats. En kungsfiskare visslar förbi på nära håll och trots att Overseas Highway, US1, drar fram bara ett par kilometer bort ser här ännu ut som den natur som mötte de första människorna från stammar som Calusa och Tequesta som slog sig ner här i det pärlband av över 800 öar som utgör Florida Keys. Från den första bron från Floridas fastland väntar 182 kilometerna öar och broar till vägs ände i Key West. Men sen fortsätter reven ytterligare drygt 110 kilometer till Marquesasöarna och den mytomspunna ögruppen Dry Tortugas, där världens tredje längsta barriärrev slutar.

Foto: Johan ÖbergOvädersmoln ute på havet runt Dry Tortugas.

Så när som på några år på 30-talet när vägen från Key West slutade vid färjeläget på No Name Key har ön alltid befunnit sig i bakvattnet och även i dag bor bara några tiotal personer här. På tidigt 60-tal blev ön gömställe för en del av de kubanska rebeller som övade för räder mot den unga Castroregimen. Men de CIA-stödda motståndsmännen kan inte ha haft det lätt. Precis som de kubanska rebeller som gömde sig här för att bekämpa spanjorerna på sent 1800-tal och de av Fidel Castros gerillasoldater som i hemlighet tränade i Florida Keys innan de tog makten 1959, fick de dåligt utrustade antikommunisterna finna sig i usel mat, ont om dricksvatten och svärmar med blodsugande myggor. Och när rebellerna sedan samlades i Guatemala och därifrån gjorde ett invasionsförsök i Grisbukten på Kuba vet vi hur det slutade; totalfiasko, fångenskap och ond bråd död.

Man kan utan problem köra hela vägen från Fort Lauderdale eller Miami Beach till Key West på en dag. En del kör till och med både fram och åter på så kort tid. Men då missar man i stort sett allt som gör öarna spännande.

 

Här finns bland annat ett av USA:s finaste korallrev. Alla de lågt liggande öarna i Florida Keys är uppbyggda av fossilerade koraller och i det grunda havet utanför finns det gott om levande korallrev.

 

Lägg i stället gärna en vecka på öarna och ta chansen att paddla kajak, testa djuphavsfiske och uppleva några av de många sevärdheterna längs vägen. Och gör badstopp trots att öarna har överraskande få badstränder. Bäst är den i Bahia Honda State Park med långgrunt hav och blekgul, mjölig korallsand. För att få bada här måste man betala inträde till naturskyddsområdet – 8 dollar. Avtaget till stranden finns just efter mile-markering 37. Hela Overseas Highway har tydliga adresser till hotell, matställen, barer och sevärdheter.

Ett av de första stoppen jag gör är vid MM 100 på Key Largo. Key Largo var namnet på en gangsterfilm från 1948 med Humphrey Bogart och Lauren Bacall. Den utspelar sig här och gjorde att det största samhället, Rock Harbour, bytte namn till Key Largo för att locka turister. Här finns bland annat John Pennekamp Coral Reef State Park där snorklare kan upptäcka USA:s finaste korallrev. Alla de lågt liggande öarna i Florida Keys är uppbyggda av fossilerade koraller och i det grunda havet utanför finns det gott om levande korallrev.

Jag stannar dock i Key Largo på grund av en annan Bogart-rulle: ”Afrikas drottning” från 1952. Den utspelade sig inte alls här utan i Östafrika. Men den lilla ångbåten African Queen som Bogart och Katharine Hepburn reser med i filmen finns här. Fint renoverad gör båten, byggd 1912, turer flera gånger om dagen från 49 dollar.

På sportfiskebåtarna intill African Queen vilar en flock trötta pelikaner då fisketurerna ställts in på grund av för stora vågor. En halvdag med djuphavsfiske, där man kan få hypersnabb marlin, segelfisk och tonfisk på kroken plus en rad andra jättar som trivs i de näringsrika vattnen, kostar cirka 450 kronor. Bästa tiden är sommar och höst då havet ofta är lugnt och allra bäst anses fisket utanför Islamorada vara (MM 84–70). Är man inte skicklig slutar kampen med de största bjässarna ofta med att fisken kommer undan.

Delfiner är vanliga i dessa trakter och jag behöver inte åka båt mer än tio minuter för att se en hel flock. Vill man komma ännu närmare dem kan man ta sig till 70-årsjubilerande Theater of the Sea på Islamorada (MM84). Delfinshowen är lysande och publiken kommer riktigt nära.

Foto: Johan ÖbergTheater of the Sea på Islamorada.

Den i dag djungelfrodiga och smart upplagda anläggningen var innan parkens tillkomst ett stenbrott där man hämtade material för byggandet av Henry Flaglers berömda järnväg till Key West. Den åldriga Flagler hade redan byggt järnväg längs hela Floridas östkust för att turister norrifrån skulle nå alla hans fina av badhotell när han bestämde sig för att dra järnväg ända ut till Key West – ett äventyr som många betraktade som omöjligt.

Men staden på sin lilla ö var då Floridas största och USA:s rikaste tack vare allt från tvättsvampfiske och bärgning av grundstötta skepp i de förrädiska vattnen till cigarrfabriker och stadens djuphamn spåddes en lysande framtid när Panamakanalen skulle bli klar.

Efter sju års byggande, där den längsta av de många broarna var över en mil, kom den 22 januari 1912 det första tåget från Miami in till Key West.

Vill man veta mer om ”Flagler’s Folly” rekommenderas en tur till Pigeon Key. Den når man nu bara med båt från besökscentret i Marathon (MM47) och där finns en intressant utställning om järnvägsbygget och många av rallarnas hus har bevarats.

Det har däremot inte själva järnvägen: På Labor day den 2 september 1935 svepte den kraftigaste orkan som någonsin uppmätts i USA in över Matecumbe Key och dödade över 400 människor. Bland annat alla i ett fullsatt evakueringståg som spolades bort. Ett monument över katastrofen står nära MM 82. Den förstörda järnvägen återuppbyggdes aldrig. 1938 var i stället bilvägen klar, byggd på Flaglers gamla järnvägsbroar. I dag finns en bredare, modern väg och järnvägsbroarna har rivits eller gjorts om till promenad- och cykelstråk.

Landförbindelserna förvandlade Key West, som ändå bevarat sin bohemiska livsstil trots alla turister och de höga huspriser som tvingat bort många infödda.

– Jag är en infödd conch, men har knappt råd att bo kvar. Jag betalar över 2 000 dollar i månaden i hyra för en sliten tvårummare, säger Analise Smith, som driver företaget Key West Food Tour.

Conch, namnet som infödda Key West-bor använder om sig själva, har hämtats från den vackra snäcka som är en (seg) matfavorit här. Och självklart ingår bland annat ett stopp på en restaurang med conch-fritters på Analises halvdagstur, som förutom god mat också ger en fördjupad inblick i både vardagsliv och historia. Något man knappast får om man bara lunkar runt med en drink i handen längs bartäta huvudstråket Duval street.

Vi promenerar till havet och The Southernmost House, en lyxig villa från 1896 som numera är hotell. Intill ligger ett annat hotell vars skylt får oss att le: ”The Southernmost Southernmost House”.

– Hotellen tjafsade i åratal om vilket av dem som var USA:s sydligaste hus, men när det här bytte till sitt dubbelnamn la sig diskussionen.

Vi gör sen som alla andra och fotograferar den glatt målade betongklumpen som på USA:s ”southernmost point”. Härifrån är det närmre till Havana än Miami.

Key Wests bakgator är charmerande med sina vitmålade trähus och prunkande tropiska trädgårdar. På Thomas Street ligger Blue Heaven där vi äter Key lime pie i en trädgård där man i sann conch-anda anlagt en tuppkyrkogård mitt bland matgästerna. Key West har tusentals frigående tuppar och höns vars anfäder släpptes fria när tuppfäktingar förbjöds.

I närheten, på 907 Whitehead street ligger Ernest Hemingways villa som numera är ett välbesökt museum, där släktingar till författarens sextåiga katter hör till attraktionerna. Hemingway och hans familj bodde här under stora delar av 30-talet, då depressionen slog hårt mot staden.

Hemingways stora fritidsintresse var fisket (och att supa på Sloppy Joe’s och andra barer) och hans favoritfiske-ö var Dry Tortugas, över elva mil västerut från Mile 0-skylten i korsningen Fleming och Whitehead där US1 Overseas Highway slutar/börjar.

Jag far till Dry Tortugas i ett ösregn så intensivt att det snarare känns som vi var under än på vattnet. Resan ut tog på Hemingways tid en hel dag, men tar nu 2,5 timmar.

Här ute på öarna som alla i dag är nationalpark väntar underbara sandstränder, orörda korallrev och ett av USA:s märkligaste byggnadsverk – det jättelika Fort Jefferson. Det femkantiga 1800-talsfortet i rött tegel täcker nästan hela ön.

Foto: Johan ÖbergFort Jefferson.

– Det kan ju tyckas udda med ett stort fort mitt ute i havet på en ö utan dricksvatten, säger vår energiska guide med det passande namnet Jeff medan vi som lyssnar försöker undkomma det piskande regnet så gott det går i en hård vind som till och med får de mäktiga fregattfåglarna att flyga baklänges.

– Men havet härifrån till Key West är så grunt att det vore livsfarligt att segla över reven. Så all båttrafik i Mexikanska golfen var tvungen att passera runt fortet och den stora fyren på grannön. Dessutom hade ön den bästa naturhamnen när ovädren drog in.

Just då byter solen igenom, vinden lägger sig, regnet slutar tvärt och ö-vistelsen blir en ren njutning. Efter några timmar är det tyvärr dags att vända åter mot Key West. ”Hit kommer jag längta tillbaks. Självklart ska man campa då”, tänker jag när fortet försvinner i fjärran.

Räkfiskebåtarna som sökt skydd i naturhamnen är ute på havet igen, vinden har mojnat men vågorna har växt sig jättelika och träffar oss på sämsta möjliga sätt, snett framifrån. Båten kränger vilt och snart längtar jag bara i hamn – och till Florida Keys lugna grunda kajakvikar i stället.

Foto i text: Johan Öberg

Med buss runt The keys
Långkok på El Siboney.

Resa dit

Från Stockholm finns direktflyg till Fort Lauderdale med Norwegian och från hösten 2016 har SAS direktflyg till Miami från Köpenhamn och Oslo. Med en dos tur kan en t o r med Norwegian kosta 4 000 kr, ett pris ibland också går att hitta om man väljer en rutt med byte i Europa.

Resa runt

Det går landsvägsbuss längs hela Florida Keys och inrikesflyg till Key West och Marathon från bland annat Miami. Hyrbil från 2000 kr/vecka om man bokar i god tid. Bensin är billigt.

Bo

Det finns över 200 hotell längs Florida Keys, hälften av dem i Key West. Räkna med 1 200 - 3 000 kr natten i dubbelrum. I Key West finns många mysiga boutiquehotell i vackra trähus från sekelskiftet.

Islander Resort Stor resort i Islamorada med välutrustade lägenheter och egen strand plus pool. Perfekt bas mittemellan Miami och Key West. Dubbelrum från 1 800 kr. guyharveyoutpostislamorada.com

Avalon Bed and Breakfast Ett av alla mysiga B&B:s i Key West. Dubbelrum från 1 700 kr. avalonbnb.com

The Gardens Hotel Lyxmys i vackert trähus med lummig trädgård och pool nära Key Wests nöjesliv. Dubbelrum från 3 300 kr. gardenshotel.com

Äta

Florida Keys är en fröjd för den som gillar god mat – speciellt fisk och skaldjur, men också snabbmat och karibiskt.

El Siboney Genuin kubansk mat i jätteportioner och nästan bara Key West-bor som gäster. Testa det långkokta fläsket. elsiboneyrestaurant.com

Castaway Fiskrestaurang och sushibar i Marathon med pinfärska råvaror och 43 öl på fat, många av dem lokala hantverksöl. jonesn4sushi.com

Islamorada fish company Kedja med 18 restauranger i USA, men originalet finns i Islamorada. Kan laga till din nyfångade fisk och har en diger meny. restaurants.basspro.com/FishCompany/

Nattliv

Florida Keys har nu flera unga mikrobryggerier. Annars är det drinkar på någon de många cabana-och tikibarerna som gäller. Key West är en riktig partystad och längs Duval street ligger barerna tätt.

Lorelei Klassisk, fullpackad solnedgångsbar vid vattnet i Islamorada med bra livemusik och happy hour just i solnedgången. loreleicabanabar.com

Skippers Dockside

Karibienmys med rötter i 40-talet precis vid vattnet i Key Largo. Som gjort för en omgång Rum Runners till! skippersdockside.com

Speakeasy Inn Under förbudstiden var denna då illegala bar Key Wests populäraste. Och än i dag blandas urgoda mojitos och Pain Killers. Kolla träräckenas flaskdekor i original. speakeasyinn.com