Hittills i år har Climate Care satsat två miljoner kronor på tramppumpar i Indien. Samtidigt har drygt 8 miljoner gått till att stödja utbyggnaden av vindkraftverk i Kina.
Det här är två exempel på vad den brittiska miljöfonden gör med de pengar som betalas in av företag och individer som vill kompensera för de koldioxidutsläpp som orsakas av flyg, bilar och fabriker.
Totalt stödjer fonden nu över 30 projekt i ett tjugotal länder. De syftar alla till att minska utsläppen av växthusgaser. Tyngdpunkten ligger inom två områden: förnyelsebara energikällor och energibesparing.
Alla projekt bedrivs i länder som står utanför Kyotoprotokollet, eftersom de länder som undertecknat FN-dokumentet handhar sina egna mål för utsläppsminskning.
När det gäller tramppumparna i Uttar Pradesh och fem andra indiska delstater går Climate Cares stöd till den indiska organisationen IDE-I, som använder dem till marknadsföring, distribution, utbildning och kvalitetskontroll av pumparna. Utan detta ekonomiska bidrag skulle priset för pumparna vara uppemot det dubbla. Merparten av jordbrukarna skulle då inte ha råd att köpa någon pump och i stället vara tvungna att hyra dieselpumpar. Ett oberoende institut har beräknat att varje såld pump i snitt minskar utsläppen av koldioxid med 620 kilo per år.
Under Climate Cares första decennium - bolaget grundades 1998 - har den här typen av projekt varit det vanligaste. Att pengar investeras i småskalig verksamhet som man själv är med om att driva. På så vis har man delat ut lågenergilampor i Sydafrika och Kazakstan, byggt energisnåla ugnar i Honduras och Mexiko. Och planterat regnskog i Uganda - den mest tidskrävande och svårbedömda typen av klimatprojekt.
Under de här åren har ingen vinst dragits från bolaget. Grundaren Mike Mason har förvisso enligt Climate Cares statuter haft en möjlighet att erhålla tio procent av intäkterna som royalty för den tid och de pengar han lagt ned i bolaget. Men han har aldrig tagit ut dem och i höstas efterskänkte han alla sina innestående krav.
I takt med allmänhetens och företagens ökade intresse för koldioxidkompensation har bolagets intäkter skjutit i höjden. I fjol var de cirka 14 miljoner kronor. I år beräknas de bli uppemot det tiodubbla och nästa år betydligt mer än så.
Eftersom intäkterna baseras på de utsläppsminskningar som Climate Care lovar att man ska få till stånd genom sina projekt, måste bolaget nu öka volymerna och engagera sig i betydligt större projekt än tidigare. För att klara denna volymökning planerar man att bilda ett aktiebolag med allt vad det innebär av bolagstämmor, vinstkrav och externrevision.
Förmodligen kommer nyordningen på sikt att förändra den atmosfär av frivilligorganisation som i dag präglar Climate Cares kontor i Oxford, där ett 20-tal anställda med bred erfarenhet från universitet, bistånd och näringsliv jobbar för ytterst modesta löner.
Ett projekt som tydligt beskriver Climate Cares framtid finns i Hebei-provinsen i Kina. Där har ett kinesiskt bolag uppfört 84 vindturbiner med kalkylen att delar av byggnation och drift ska bekostas med pengar från koldioxidkompensation. Med ekonomisk uppbackning från Climate Care har vindkraftverkens el nu blivit konkurrenskraftig med el från smutsiga kolkraftverk.
Flera liknande vindkraftsprojekt är på gång i Kina och Indien.