Inbitna golfare brukar sällan backa för lite regn, blåst eller kyla. Jag har spelat regndränkt golf i Skottland när klubbgreppen blev så hala att järnfemman hamnade i ett träd trettio meter bort på ett utslag. Jag har tvingats ta fram träklubban för att nå greenen i halv storms motvind på ett korthål på Falsterbo. Jag har spelat golf i minusgrader på hemmabanan vid nyår.
Men det finns en naturkraft som kan få även obotliga golffanatiker att åtminstone för en stund överväga om de ska avbryta golfrundan - jag tänker på myggor.
Två gånger under de fyrtio år jag har spelat golf har mygginvasioner näst intill omöjliggjort spel. Den ena gången var i Sollefteå, där vi sprang runt banan för att värja oss. Den andra gången var i Provence. Skyfall hade dränkt kusten några veckor innan vi anlände, sedan kom värmen - och med den de ettriga franska myggorna.
På torsdagen började de dyka upp inne i byn. På fredagen stod de som ett moln runt våra myggoljeindränkta kroppar på första utslaget. På lördagen var det helt omöjligt att spela i dalen. Det var bara att barrikadera sig bakom stängda fönster eller fly till mer höglänta områden. Byborna hade aldrig varit med om maken.
Annars började veckan bra, med flyg till Montpéllier och bil österut till den lilla byn Maussane les Alpilles, tre mil söder om Avignon. En idyll med drygt två tusen invånare vid foten av den vita bergskedjan Alpillerna, omgiven av olivlundar och med utflyktsmål som klippborgen les Beaux, påvestaden Avignon och deltalandet Camargue med flamingon och saltberg på några mils avstånd.
Inkvarteringen skedde hos goda vänner som hyrt ett radhus billigt privat.
I Provence är både golfspel och boende billigare än på Rivieran, i synnerhet en bit från kusten. Vänder man sig till en lokal förmedlare eller hör sig för med ägarna direkt går det att hitta hyggligt stora lägenheter och hus för 3.000-4.000 kronor per vecka under vår och höst, då värmen är anständig.
Att golfa i Frankrike är lite som att göra en Sverigeresa bakåt i tiden till decennierna innan Sven Tumba gjorde golfen till en folksport. I Frankrike är golf fortfarande exklusivt. Årsavgifter på 15.000-20.000 kronor är inget ovanligt och många klubbar är inhägnade reservat med bara några hundra medlemmar. Men de flesta välkomnar gästspelare, atmosfären är generös och greenfeen - spelavgiften - är lite lägre än på Rivieran, cirka 500 kronor per runda. Dessutom finns det gott om välskötta och spännande banor som är spelbara under större delen av året - och man slipper i regel trängsel.
Vi spelade fyra banor inom några mils avstånd på en vecka - Servanes, Nîmes Campagne, Grand Avignon och Beaux de Provence. Samtliga brukar vara i superbt skick både höst och vår - i synnerhet Nîmes Campagne, som räknas som en av landets bästa banor - men stormar och skyfall hade gått hårt åt flera av banorna när vi spelade dem.
Servanes är en utmanande, lätt kuperad bana med ett dramatiskt läge vid foten av Alpillerna och med bollslukande olivodlingar utmed fyra av de fem första hålen. Banan vänder därefter ut mot ett öppet fält med en stor central damm, där ett spektakulärt par 3-hål ligger på en konstgjord ö - mycket snarlikt Ullnabanans kända tredje hål. Många hål med karaktär, trots att banan här är relativt flack - och många vackra vyer mot de vita bergen i norr. Klubbhuset, som gränsar till en 1700-talsgård, har både shop och utmärkt restaurang.
Maten är förstås - eftersom det handlar om Frankrike - en lika stor upplevelse som golfen på många klubbar. Det gäller inte minst Nîmes Campagne vid staden Nîmes, några mil väster om Avignon. Att sitta på det slottsliknande klubbhusets terrass och äta en trerätterslunch för 150 kronor förlåter även de mest misslyckade rundor. Banan då - jo, den är en pärla, en klassisk parkbana, på många ställen kantad av barrträd där de lägsta grenarna generöst har kapats för att förlupna bollar lättare ska hittas.
Grand Avignon är ännu en parkbana med ett flott klubbhus och ett originellt övningsfält, där bollarna slås ut i en damm. Karparna måste ha extra hårda skallar här. Banan är inte så lång - drygt 5.500 meter från herrtee - men den är trixig med en hel del knepiga utslag, smala fairways och mycket vatten. Utslaget på åttonde hålet med 170 meter över vattnet kräver goda nerver, liksom den långa och smala par 3:an innan - kantad av vatten på ena sidan och en trädridå på den andra.
Beaux de Provence är en lätt kuperad niohålsbana inte långt från Servanes och därmed också granne med de kalkrika vita klipporna i bergskedjan Alpillerna. Den har dock många av artonhålsbanornas kvaliteter - välskött, bra layout och många hål med karaktär, även om längden är under 5.500 meter från herrtee. Den sista par 5:an kräver precision med en green som är nästan omöjlig att nå på två slag, trots att hålet är ganska kort. Klubbhuset - en gammal gård där mycket av den lantliga atmosfären fortfarande finns kvar - är väl värd att besökas bara för matens skull.
Vad ska man tänka på när man planerar en golfresa till Provence?
- Satsa på spel vår eller höst, undvik juli - augusti då värmen är som värst och trycket från turisterna är som hårdast, tipsar Jan Ryde, som de senaste tio åren har satsat på ett par veckors årlig golfsemester i Frankrike - först på Rivieran, de senaste åren i Provence.
Andra råd är att undvika helgspel, eftersom trycket då är hårdare, och att boka tidiga starttider på grund av värmen. Vatten bör alltid finnas med i bagen, liksom myggolja. Ett hus kan hyras för cirka 300 euro (strax under 3.000 kronor) via en lokal uthyrare. Bil kostar cirka 2.500 kronor/vecka. Flygresan är billigast till Nice, men det är en bra bit att åka bil till Provence. Flyg till Montpéllier eller Marseille kostar cirka 2.500 kronor tur och retur. Det går också att ta snabbtåg från Paris.