Cykelsemester i Luberonbergen i Provence är en utmaning för vadmusklerna. Backe upp och backe ner. Mestadels backe upp, känns det som, om man ska vara helt ärlig. Men sällan har en iskall öl eller en stärkande kopp espresso smakat så gott och varit så välförtjänt, som när man väl nått det där lilla kaféet i den söta lilla byn högst uppe på den branta kullen.
Sedan några år tillbaka är det lätt att upptäcka Luberonbergen i Provence från cykelsadeln, tack vare organisationen Vélo Loisir en Luberon. Utan att någonsin behöva ge sig ut på trafikerade vägar kan man cykla tryggt längs tre sammanlänkade och väl skyltade rutter - totalt 37 mil. Den som är spänstig satsar på hela sträckan medan den som vill ta det lite lugnare, eller har ont om tid, väljer en kortare rutt.
Ibland trampar man fram längs anlagda cykelbanor, ibland på små landsvägar där det bara rullar fram enstaka bilar och traktorer i ganska maklig takt.
På cykel upplever man trakten på ett helt annat sätt än i bil eller buss; det är härligt att känna doften från lavendelfält, pinjeträd och timjan som växer längs vägkanten och när man sakta (och ibland flåsande) närmar sig de medeltida byarna högt uppe på kullarna, har man gott om tid på sig att ta in varje liten detalj. Råkar man få syn på en gammal kyrka eller ett kloster som ser intressant ut, är det bara att stanna till, gå på upptäcktsfärd och sedan trampa vidare.
Cyklar man igenom en by där det pågår marknad är det lätt att stanna till, köpa lite lokalt producerad honung, hemkokt fikonmarmelad och en burk tapenade att njuta av under en picknick lite senare, när man känner för nästa paus. Total frihet.
Den lilla marknadsstaden Cavaillon, som skryter med att odla Frankrikes bästa meloner, är en bra utgångspunkt för cykelsemestern, eftersom det finns buss- och tågförbindelse med Marseille. Sedan är det tätt mellan pärlorna längs rutten: Roussillon, som är berömd för sin röda jord och sin gamla okrafabrik. Vackra Oppède-le-vieux högt uppe på en kulle. Lacoste som klättrar uppför en annan bergstopp och som har en spöklik slottsruin. Där bodde en av traktens celebriteter, nämligen Markis de Sade. Numera ägs slottet av modedesignern Pierre Cardin.
En annan av områdets kändisar är den brittiske författaren Peter Mayle. Han bodde i tryffelbyn Ménerbe (70 procent av Frankrikes tryffel kommer från trakten) när han skrev sina första böcker om livet i Provence, bland annat "Ett år i Provence".
Ryktet om hans adress spred sig snabbt och det dröjde inte länge förrän japanska reseföretag började ordna turer i Peter Mayles fotspår. Turerna avslutades högtidligt utanför Peter Mayles hus och föga förvånande fick han till slut nog. Han flydde till Australien, men trivdes inget vidare. När saknaden efter det goda sydfranska livet blev för stark, flyttade han tillbaka till Provence och köpte sig ett nytt hus. Det ligger i Loumarin, och Peter Mayle är en flitig gäst på byns tre kaféer.
I Loumarin finns ett sevärt renässansslott. Ofta pågår där konstutställningar, och många som bor i trakten håller sin bröllopsmiddag på slottet efter vigselakten i den om möjligt ännu mer pittoreska grannbyn Vaugines kyrka.
Vill man upptäcka alla dessa orter, och mycket annat längs vägen, behöver man ungefär en vecka om man vill ta det i behaglig semestertakt. Det innebär att man cyklar 4,5 mil om dagen.
En annan möjlighet är att välja ut enbart vissa sträckor att cykla, och ta buss eller taxi mellan dem. Flera taxiföretag är knutna till projektet och de transporterar cyklar, bagage och trötta cyklister till en låg kostnad.
Idén till Vélo Loisir en Luberon föddes när Sylvie Palpant, som jobbade på ett av områdets turistkontor, träffade sin vän, värdshusvärden André Berger. De båda cykelfantasterna småpratade ett slag, klagade på att det var så svårt att cykla längre sträckor i trakten utan att riskera att bli nermejad i diket av bilister som svischade förbi. Sedan bestämde de sig för att sluta gnälla och göra något åt saken i stället.
För om de gillade att cykla, borde väl turisterna som kommer till Luberonbergen också göra det?
I flera år bearbetade de lokala politiker och näringsidkare och så småningom fick de gehör för sin idé, ett brett samarbete för att göra Luberonområdet cyklistvänligt.
En stilla, liten landsvägssträcka här och en annan där länkades samman av nybyggda cykelbanor, ibland finansierade med EU-pengar för glesbygdsutveckling, ibland av kommunerna själva.
Ett femtiotal småföretagare har knutits till projektet: cykeluthyrare och taxifirmor som alla erbjuder enhetliga taxor, hotell och bed & breakfast-ställen, så att cyklisterna kan övernatta i nästan alla byar längs rutten och dessutom få med sig picknickkorg under dagsetappen.
Men Sylvie Palpant och André Berger har större ambitioner med sitt projekt. Drömmen är att länka ihop hela sträckan från norra Italien, genom södra Frankrike och ända bort till norra Spanien med cykelväg.