I den lilla byn Bouzigues, som ligger i Languedoc vid franska Medelhavskusten, är inramningen den enklast tänkbara: vaxdukar, papptallrikar och en rulle hushållspapper på bordet. Vissa av serveringarna saknar till och med kök, för det handlar ju bara om att öppna ostronen, skvätta lite citron över dem och sedan är de klara att serveras. Man kan välja mellan olika kvaliteter, och ett dussin kostar mindre än en Big Mac. Inte undra på att ganska många som jobbar i den närbelägna storstaden Montpellier gärna smiter iväg till Bouzigues för en långlunch.
Tar det emot att äta levande mollusker (fast det finns faktiskt ostronätande vegetarianer som rättfärdigar sig med att ostron faktiskt är mer att likna vid växter än djur) så kan man kalasa på musslor i stället. De odlas också här. Eller så slår man på stort och unnar sig en riktigt lyxig skaldjursplatå. Till skaldjuren dricker man gärna ett glas friskt Picpoul de Pinet-vin från trakten, medan man njuter av utsikten mot lagunen. En alldeles speciell sorts lyx.
Men vill man ha det mer elegant, med manglade linneservetter, champagneglas och andra krusiduller, så får man bege sig någon annanstans, förslagsvis till närbelägna staden Sète och dess mer traditionella skaldjursrestauranger.
Bouzigues, som ligger vid lagunen Bassin de Thau, var ursprungligen en fiskeby. För drygt hundra år sedan började fiskarna dryga ut sina inkomster genom att odla ostron och musslor, och det är numera den främsta näringen i den lilla byn. Ungefär 13 000 ton ostron per år plockas upp ur lagunen, nästan en tiondel av Frankrikes ostronproduktion.
Om man vill ta sig en närmare titt på hur ostronen har det innan de hamnar på tallriken kan man simma bort till ostronbankarna. De ligger inte långt från Bouzigues lilla badstrand.
Gruissan/Gruissan-Plage. Vill man fortsätta sin ostronsafari längs Medelhavet kan man åka en bit söderut, förbi staden Narbonne och till fiskebyn och badorten Gruissan. Titta in hos den stora ostron- och musselgrossisten La Perle Gruissanaise, med butik och servering. Den industriella miljön saknar all charm, vilket ger en annorlunda ostronmåltid.
Intill ligger Gruissan-Plage, där de inledande scenerna i kultfilmen ”Betty Blue”, från 1986, spelades in. Den märkliga stugan där Betty och Zorg bor i början av filmen finns inte kvar, men alldeles vid vattnet ligger många liknande strandhus byggda på pålar.
Sète. Med lagunen Bassin de Thau på sin ena sida, Medelhavet på den andra och ett antal kanaler som förbinder dem, är Sète en charmig stad. Under juni–september pågår joutes-säsongen. Joutes är ett slags tornerspel till sjöss, där det gäller att putta ner motståndarlagets tävlande i vattnet. Trots deltagarnas sjömanskostymer och blåsorkestrarna på kajerna är det inte ett spektakel för turister utan en sport som tas på största allvar i trakten.
Agde/Cap d’Agde. Agde är en gammal stad, grundad av fenicierna för 2 500 år sedan, och i den gamla, kompakta stadsdelen finns smala medeltida gränder och en katedral från 1100-talet.
Cap d’Agde några kilometer söderut är en ganska ordinär badort, bortsett från det stora område som lockar nudister från hela Europa, cirka 60 000 per år, många av dem tyskar. Här finns butiker och restauranger som enbart kan besökas utan kläder.
Maguelone. Det råder bilförbud intill stranden Maguelone, strax söder om Montpellier. Den sista biten får man vandra genom ett vackert landskap, på en smal och vindpinad landtunga.
En annan möjlighet är att åka med det lilla turisttåget som rullar genom området, eller så kan man hyra cykel. Stranden är lång, här behöver man inte ens trängas under de varmaste sommardagarna. På vägen till stranden passerar man en katedral som ser mycket ensam ut i detta landskap. När den byggdes på 1100-talet var den en av södra Frankrikes största kyrkor.
St-Guilhem-le-Desert. En kort resa från kusten ligger St-Guilhem-le-Desert, klassad som en av Frankrikes vackraste byar (det finns faktiskt en officiell lista, www.les-plus-beaux-villages-de-france.org). Byns medeltidskloster finns med på Unescos världsarvslista. Det omgivande landskapet är bergigt och på vägen in mot byn åker man över djävulsbron, Pont de Diable, högt ovanför ravinen där Heraultfloden rinner fram. Nedanför bron kan man bada i friskt flodvatten, eller paddla kanot.