Så står vi här utanför det rosa ­husets port redo att stiga in i ­målaren Claude Monets trädgård i Giverny. Hela vintern har jag läst ”Linnea i målarens trädgård” för Emil, 6 år, och ibland har vi sett den tecknade filmen med samma namn. Emil tycker om boken och filmen, men mest älskar han blommor – och det är därför vi är här.

Före trädgårdsbesöket har vi flugit till Paris, åkt upp i Eiffeltornet och besökt Musée Marmottan, precis som Linnea i boken, och sett Monets målningar i verkligheten. Till Giverny har vi tagit oss med tåg och buss, och innan vi kliver in i trädgården har vi ätit lunch. För vem vill gå omkring med ett hungrigt barn?

Vi betalar och går igenom presentshopen, Monets en gång stora målarateljé, för att kliva ut i trädgården. En frisk och härlig doft slår emot oss.

Sakta vandrar vi genom trädgården och stannar till vid vackra blommor, och likt tjuren Ferdinand doppar vi våra näsor i blommorna för att få uppleva den goda doften. Runt omkring oss gör de flesta ­besökare detsamma.

Trädgården är stor och har små stopp med bänkar där man kan slå sig ned och bara njuta av blommor och träd. Vi är inte ensamma – ­turister från hela världen och många franska skolklasser går omkring på de smala grusgångarna.

Det var hit till det rosa huset i Giverny som Claude Monet (1840–1926) och hans stora familj, frun Alice och åtta barn, flyttade 1883. Här planerade han den stora trädgården med en näckrosdamm, som han sedan målade av vid olika tidpunkter på dagen för att visa hur motivet skiftade under olika ljusförhållanden. Man kan säga att han skapade sina konstverk två gånger: först trädgården och sedan målningen.

Trädgården är indelad i två delar. Den närmast bostadshuset är blomsterträdgården och den andra är vattenträdgården, inspirerad av Japan. Blomsterträdgården är symmetrisk och plantorna är planterade efter färger medan vattenträdgården är asymmetrisk.

Vi går långsamt genom blomsterträdgården och när vi kommer in i vattenträdgården går vi upp på Japanska bron, som är ett återkommande motiv i Monets målningar. Bron är fylld av franska skolbarn och vi fortsätter runt dammen på kurviga smala gångar.

Efter den långa promenaden vilar vi ut på en bänk. Runt oss är rosa rosor planterade och de doftar starkt. Vi går in i huset för att se hur Monet och hans familj levde. Vi ser den kombinerade ateljén och vardagsrummet, den gula matsalen och det blå köket, men sedan orkar inte Emil mer. Han är helt tyst och på tåget in till Paris somnar han. Men Emil är nöjd med resan och hinner knappt innanför dörren hemma innan han sätter upp en Monetaffisch på dörren och målar av den.